Skip to playerSkip to main contentSkip to footer
casper.bradley
  • 2 days ago

Category

📺
TV
Transcript
00:00Jag hoppas att jag har syskon i Peru och att vi kommer att hitta dem.
00:05Det är klart att det är surt att bli av med både kamera och mobil.
00:08Men det kommer inte stoppa mig i letandet.
00:11Det finns inga uppgifter. Det är som att han inte existerade.
00:15Alltså det finns ingen med det namnet.
00:18Det var ju lite nästan som slag i magen.
00:21Fråga om bilden.
00:23Ett av sen jag.
00:24Ines, Ines.
00:26Då kände jag bara okej, nu står jag på trösklen.
00:30Här i Perus huvudstad Lima, en mångmiljonstad precis vid Stillahavets kust, föddes för 25 år sedan Jose Patino Eduardo.
00:42Innan han hade fyllt ett år så adopterades han till Sverige och han fick namnet Carl Oscar Jose.
00:47Han berättar själv att han har haft en fantastisk uppväxt men att han alltid har funderat över sitt ursprung.
00:54Det här är Oscars resa.
01:00Jag tror att jag har kommit till den här, till en stadie i mitt liv där jag kan, där jag har börjat tänka tillbaka, liksom, vem är jag?
01:26Och var kommer jag ifrån på riktigt?
01:28Vad har jag kvar i Peru?
01:31Hallåj!
01:32Hej!
01:33Vad kul att få träffa dig!
01:35Erikligen, Oscar!
01:36Till det?
01:37Hur är läget?
01:38Jättebra, själv.
01:39Det är bra, tack.
01:40Lite förväntansfull och spänn, men jag antar att du också är.
01:44Mycket.
01:46Jag tänkte att vi skulle dra till Peru tillsammans.
01:49Hur känner du dig?
01:50Väldigt spänn, förhoppningsfull, ska jag säga.
01:55Det känns väldigt häftigt.
01:58Det kanske låter som en fånig fråga, men vad hoppas du, liksom, när du säger att du är förhoppningsfull?
02:03Vad är det du ser framför dig då?
02:05En jättestor familj.
02:07Det var jättekul.
02:08Ja.
02:08Det var verkligen jätteroligt.
02:10Ja.
02:11För du har ju inga syskon här här i Sverige.
02:12Nej, jag har inga syskon.
02:14Dina föräldrar har kommit till Stockholm för att träffa oss.
02:16Ja, det stämmer. De sitter på ett fejk lite längre ner här borta.
02:20Ska vi gå dit?
02:20Jag tycker vi gör det.
02:22Hur känner dina föräldrar för den här resan till Peru?
02:26De tycker det är spännande och väldigt positivt.
02:30Backar de upp dig? Känner du att du har deras stöd?
02:32Mycket. 300 procent är de hemma i.
02:34Det är rätt viktigt, va?
02:35Det är väldigt viktigt.
02:38Hej.
02:39Hallå, hej.
02:40Vad trevligt att träffas.
02:42Hej.
02:43När jag var mindre så tyckte jag om att
02:46höra när mamma och pappa berättade om
02:48hur de hämtade mig
02:50eller adoptionsprocessen.
02:53De berättade ju
02:54såklart med inlevelse och jag lyssnade ju som fängslad.
02:57Jag tyckte det var jättekul.
02:58Jag tänker nu när den här resan
03:00verkligen ska bli av
03:01så måste ju ni känslomässigt
03:04och minnesmässigt gå tillbaka i tiden
03:06till när ni var i Peru själva
03:08och hämtade oss.
03:09Ja.
03:10Hur var det?
03:11Nej men det var för oss en födsel
03:13men jag menar när vi kom till barnhemmet
03:15det var vårt besök på BB kan man säga
03:17som vi upplevde.
03:19När jag fick Oscar första gången i famnen
03:21alltså det var överväldigande
03:24den här lilla knitten
03:26och Peter stod bakom mig
03:28jag kommer ihåg det.
03:28Och vi bara stod där vi tre
03:37och låg mot varandra
03:39det var en fantastisk känsla.
03:42Så det är bara ljusa minnen
03:43som ni har ifrån Peru
03:45och såklart ljusa minnen
03:47från när ni fick er son.
03:49Ja det kan jag.
03:50Tänk att nu ska vi dit.
03:52Ja.
03:53Varför just nu tror du?
03:55Ni har väl nått den här åldern
03:56i det punkt i livet
03:57där man känner att
03:58nu vill man rota rätt på sig själv.
04:02För jag hör mycket om Sydamerika
04:03jag hör mycket om Peru
04:04jag har kollat sedan jag var liten
04:05i fotalbumen och liksom
04:06så skulle jag se hur det egentligen är
04:09och finns det någonting kvar för mig
04:11att hitta vad det ska vara.
04:12Om du gör det så vill jag gärna hitta det.
04:14Känner du redo?
04:15Mycket redo.
04:15Det är dags att göra den här livsresan nu.
04:18Okej.
04:19Jättehärligt att få träffa er.
04:21Och vi hör av oss hela tiden.
04:22Det kommer kännas väldigt liksom
04:23det är inte som att flyga ner till Malta
04:25det är inte som att åka till Irland
04:26det här är
04:27en back to the roots liksom
04:29det här är
04:30det här kommer bli
04:31tungt.
04:33En häftig känsla.
04:34Hej då Sydamerika.
04:35Hej då.
04:39Vi hör av oss.
04:40Ja, vi hörs.
04:45Lima i Peru
04:46huvudstaden som ligger i skarven
04:48mellan andena och havet
04:49det är här Oscar föddes för 25 år sedan
04:52och det är också här
04:53hans resa börjar.
04:55hej.
04:57Hej.
05:13Kom in.
05:15Har du såg gott?
05:16Tack.
05:16Jättebra faktiskt.
05:17Har du tagit fram fotoalbumet?
05:19Ja, jag satt och
05:20jag fick en känsla
05:23jag ville kolla igenom lite.
05:25Mm.
05:26Känns det annorlunda nu
05:27när du sitter och kollar igenom
05:28de här bilderna
05:29som du säkert har sett hur mycket som helst
05:30när du var liten
05:31när du faktiskt är här?
05:32Det blir en
05:33en helt annan
05:34det känns som att man tittar med andra ögon
05:37på det här
05:37nästan nu
05:38när man är verkligen ner på plats
05:39där de här bilderna faktiskt är tagna.
05:41Hörru du, jag tänkte ju att vi
05:43ska lägga upp en plan
05:45helt enkelt
05:46för hur vi ska börja sökandet.
05:49I de här papporna
05:50så har vi bland annat
05:51faktiskt
05:52din biologiska mamma
05:54och din biologiska pappas namn.
05:56Ja.
05:56Och här så ser man också
05:58ditt namn
05:59för du hette inte Oscar
06:00i de första månaderna
06:01i ditt liv
06:02utan du hette
06:03Jose Patinho Eduardo.
06:05och det är lite
06:07patinho
06:08det är ju på
06:09portugiska så betyder det
06:10liten anka
06:11liten ankunge.
06:13Ja.
06:14Sen så fastnade jag
06:15för det här dokumentet
06:16som är
06:17ett slags
06:18överlåtelseavtal
06:21skulle man kunna säga.
06:22Just det.
06:22Här har dina föräldrar skrivit på
06:24och här har också
06:26en kvinna
06:27vid namn
06:28Adela
06:29någonting
06:30jag ser
06:30Marques
06:31Adela Marques Flores
06:32skrivit på
06:34så det är ju hon
06:35som har
06:36gjort
06:37hela överlåtelsen
06:39det är ju hon
06:40som har ansvarat
06:41som det ser ut
06:42för adoptionen
06:43och lämnat över dig
06:44till dina föräldrar.
06:46Okej.
06:46Och hon finns på ett ställe
06:48som heter Inna Biff
06:49och jag sökte på Inna Biff
06:50och har inte riktigt
06:52helt hundra förstått
06:53vad det är för slags myndighet
06:55men att det är en myndighet.
06:56Okej.
06:57Så jag tänker att
06:58vad vi gör
07:00det är helt enkelt
07:00att vi åker till
07:02Inna Biff
07:02och pratar med dem där
07:04och ser om vi
07:05eventuellt
07:06kan få tag på
07:07den här
07:08senora Adela.
07:10Vi börjar där
07:11tycker jag i alla fall.
07:11Ja.
07:13Känner du dig tagad?
07:14Oh what?
07:16Det är bra
07:16då tycker jag vi kör.
07:26Nu hoppas vi
07:28att vi ska
07:28få tag på Adela
07:29som sagt
07:30det är trots allt
07:3125 år sedan
07:32som det här hände.
07:33jag hoppas verkligen
07:35att hon jobbar kvar
07:36eller att
07:36jag på något sätt
07:38lyckas få tag i henne.
07:41Det skulle betyda
07:42oerhört mycket.
07:43Jag tror ändå att
07:43åka dit
07:44det är verkligen
07:47att gå i fotspåren.
07:48Ja.
07:49Där har de ju verkligen
07:50varit och jag också.
07:51Där
07:52där började ditt liv.
07:54Precis.
07:55Det var nästan
07:55på något sätt
07:56där jag föddes.
07:57Mm.
07:57Efter första stoppet
08:07på Inna Biff
08:07ska Oscar och Tilde
08:09sätta sig för att äta lunch
08:10men blir helt plötsligt
08:12rånade.
08:13Vi skulle precis sätta oss
08:13ner för att käka lunch
08:14och då så upptäckte vi
08:16att en av de andra
08:18lunchgästerna
08:19helt enkelt
08:20tog
08:22en av våra väskor.
08:24telefoner, lite plånböcker
08:28och sånt där
08:28men framförallt
08:29det viktigaste
08:30det är ju att vi har
08:31tidigare material
08:32som vi har spelat in.
08:33Ja, det är material
08:33vi har spelat in
08:34helt enkelt.
08:37Det är klart
08:37det är surt att bli av
08:38med både kamera
08:39och mobil
08:40och framförallt
08:40mobiltelefonen
08:41för att det är
08:42mitt enda verktyg
08:43och det är så att säga
08:45jag håller kontakt med Sverige
08:46fortfarande
08:46och nu försvann ju
08:48alla nummer.
08:49Men det kommer inte
08:50stoppa mig i letandet
08:51efter min familj.
08:53Men nu har vi i alla fall
08:53polisanmält
08:54rånet
08:55men
08:56det vi
08:57hann göra i alla fall
08:59och som vi inte då
09:01har filmat material på
09:02det var att vi åkte
09:04till Linnabiff
09:04där jag var inne
09:05och pratade länge och väl
09:06med de som arbetade där
09:07och det som kom fram där
09:10som
09:10som du reagerade på
09:13och det förstår jag verkligen
09:14det var ju det här med att
09:15de tar ju framförallt
09:16hand om barn
09:17som polisen kommer in med
09:19som alltså
09:21är gatubarn.
09:23alltså man hade väl en liten bild ändå
09:25som hade målat upp
09:26att jag faktiskt var
09:28överlämnade av min biologiska mamma
09:31som här kommer
09:31det var ju lite
09:32nästan som slag i magen
09:34för då försvann den lilla
09:37blygsamma bilden jag hade
09:38som skapat
09:40att jag
09:41varit inlämnade av
09:43min mamma
09:43så då försvann väl lite
09:45den lilla lilla bilden
09:48jag hade vågat
09:48måla upp
09:49för mig själv
09:50så
09:52ja
09:53blandade känslor
09:55vi vet ju inte exakt
09:56hur det gick till
09:57när du kom till
09:58till Linnabiff
10:00vi har ju ingen aning
10:01för att de
10:01vill ju inte
10:03svara på några frågor
10:04om just
10:05ditt specifika fall
10:06men däremot så
10:08hann jag ju i alla fall
10:08fråga dem
10:09om det här med
10:10den personen som finns med
10:12som har skrivit på här
10:13socialarbetaren
10:14Adela
10:15någonting Flores
10:17jag förstod inte riktigt
10:18om hon fortfarande
10:19jobbar kvar eller inte
10:20jag fick inte prata med henne
10:21men däremot så
10:24gav de mig
10:25de
10:25liksom de papprena
10:27där det stod
10:28vad hon bor på
10:29för adress
10:30och
10:30vad hon
10:31hade
10:32eller har för telefonnummer
10:34så att jag menar
10:35det är ju ett jättebra spår
10:36att gå på
10:37så länge
10:37och jag tycker vi börjar
10:38helt enkelt med att
10:39vi ringer på det
10:40telefonnummer som vi har fått
10:41så får vi se om vi får tag på henne
10:43eller inte
10:43känner du dig liksom
10:44är du okej?
10:46alltså ett rån skulle nog inte stoppa mig
10:47den skulle nog vara mycket mer
10:48än så tror jag
10:49vi blir ännu mer taggad
10:50vi letar upp en telefonkiosk
10:51och så ringer vi henne
10:52bra
10:53bra
10:54känner ni att vi behöver den
10:58energin
10:58hallå
11:04vi gick till den
11:10närmaste telefonkiosk
11:11som vi hittade
11:12som vi hittade
11:12och ringde därifrån
11:14och det var
11:16svar
11:17jag heter Tilde de Paula
11:23och vill prata med
11:24en senora Adela
11:25oskar är i Peru
11:29och letar efter sin biologiska familj
11:31nu hoppas man på att få tag på
11:33nu hoppas man på att få tag på Adela
11:33som var ansvarig för adoptionen
11:35och som kan ha fler uppgifter
11:37på Tildes kroppsspråk så
11:39och hennes leenden
11:41när hon tittar på mig
11:41och tonläget
11:44verkar det
11:45inte annat än positivt
11:46Muchisimas gracias
11:47senora Adela
11:48seguro
11:50seguro
11:50ta bien
11:51hasta luego
11:52nos vemos
11:52åh
11:56gud vad skett
11:58oj
12:00förlåt
12:00jag blir så uppspelt
12:02så jag smälde en
12:02hon är just nu på
12:04någonting som heter
12:06Hospital Santa Maria
12:07okej
12:08så hon sa att
12:10om hon ska
12:10om hon ska berätta någonting
12:12så vill hon ses
12:12hon vill inte
12:14alltså hon vill inte
12:15ta det på telefon
12:15okej
12:16och jag sa
12:16självklart
12:17att vi är mycket hellre
12:18vi träffar henne
12:19såklart
12:19tycker vi bränner iväg på en gång
12:21ja absolut
12:22klar vi
12:23ja
12:23hörsta utvägen härifrån
12:25ja
12:25jag sa här
12:47så att
12:47ni började vänta
12:48vi visste ju inte
12:53riktigt
12:53hur hon såg ut
12:55men vi hittade
12:57varandra
12:58till slut
12:58hola senora Adela
13:04como esta
13:06como esta
13:07como esta
13:07como esta
13:08como esta
13:09como esta
13:09este es el
13:11el eskere
13:12Oscar
13:12ay que gusto
13:14como esta
13:15como esta
13:15como esta
13:16yo vamos a conversar
13:17no mentira
13:18no mentira
13:19es el
13:20no mentira
13:22det första
13:23hon sa
13:23Är det han? Gud, jag tror inte det är sant. Vad söt han är.
13:27Hon var en liten mormor i mina ögon på nåt sätt.
13:31Självklart var jag glad att se henne.
13:34Hon var väldigt tillmötesgående, väldigt hjälpsam och väldigt härlig att ha att göra med.
13:43Jag frågade om hon kommer ihåg nånting.
13:46Hon berättar att hon fick en adress som hon åkte till där hon besökte din mamma.
13:52Den var i ett område som hette San Isidro.
13:56Det förvånade henne, för San Isidro är ett ganska välbärgat område.
14:01Hon hjälpte en kvinna som bodde där att laga mat.
14:05Som var hemligt värde?
14:06Ja. Mot att hon gjorde det så fick hon husrum.
14:12När det gällde min pappa så lämnade han oss i skiten, skulle man kunna säga nästan.
14:25Han ville ju inte ens vara med till det när jag började växa i mammas mage.
14:32Då stack han.
14:34Hon berättar att skälet till att din mamma överhuvudtaget kom in på tanken att hon skulle adoptera bort dig var att du var sjuk.
14:45Du hade något problem med magen och så vidare.
14:48Hon var tvungen att vara borta och hon kunde inte jobba som hon skulle.
14:51Så då sa kvinnan som hon jobbade för att du borde gå och prata med Inna Biff och se om du kan lämna bort honom för du kan inte ha det så här.
14:58Han kommer att dö för dig.
14:59Hon hade haft väldigt, väldigt svårt för att fatta det beslutet.
15:03Men till slut så blev hon ändå övertalad att lämna bort sig.
15:06Och att de hjälpte henne efteråt för att hon var väldigt ledsen.
15:14Och de var tvungna att stötta henne en tid efter.
15:22Det finns ju en fråga, varför lämnar du bort mig?
15:26Men att hon verkligen kämpade med sig själv och det var ett väldigt svårt beslut.
15:34Det gläder i mig faktiskt att höra.
15:36Hon säger att du har exakt samma ögon som din biologiska mamma.
15:41La risa, la son risa.
15:43Och leende.
15:44Ja.
15:44Ja.
15:44När jag fick höra att jag var lik min mamma.
15:56När vi skrattade och tydligen vad hon uppfattade på mitt sätt att vara som person.
16:03Och liksom att vi hade samma ögon så fick jag...
16:06Jag visste inte mer om jag skulle skratta eller gråta.
16:13Det gick rakt in i öppet.
16:15Så jag fick en bita i löpna lite för att inte...
16:18Jag frågade om den här adressen då i det här området.
16:22Hon bodde och hon sa, men där...
16:23Alltså det var inte hennes hus och hon bodde ju där bara tillfälligt.
16:27Och jag tror inte att ni kommer hitta henne där.
16:28Och sen också att vi ska gå till ett ställe som heter Reniek.
16:32Okej.
16:33Som är motsvarande folkbokföringen helt enkelt.
16:37Och försöka söka henne via den.
16:40Det var i alla fall vad senora Adela föreslog.
16:48Tack för allt, senora Adela.
16:50Tack.
16:51Jag fick en mormor idag på något sätt.
16:59Och det kändes på något sätt att det får inte bli 25 år till senaste gång vi ses.
17:10Att växa upp själv har ju alltid varit ett privilegier på något sätt.
17:21För att man har ju alltid fått alla leksaker för sig själv.
17:24Och nästan fått det dubbla av vad kompisen har haft.
17:28Så hon måste dela allting med sina bröder och systrar.
17:34Alltså jag tror att det blir viktigare med syskon.
17:35Man läser ju uppskatta att ha syskon när man blir äldre.
17:38När man själv börjar tänka på att kanske skaffa barn och sånt där.
17:42Och tänker man, men herregud nu har ju inte det här barnet eller de här barnen några kusiner från min sida.
17:55Det kan ju alltid vara skönt att ha ett syskon.
17:57Det blir som din absolut bästa kompis.
18:00När föräldrarna inte längre finns kvar.
18:03För den dagen kommer vi inte att komma.
18:05Någon dag i allas liv.
18:08Och då skulle det vara väldigt skönt att ha en bror eller syster.
18:11Och kunna luta sig tillbaka på.
18:17Jag hoppas att jag har syskon i Peru och att vi kommer att hitta dem.
18:20Jag fattar inte riktigt.
18:43Det ska ju vara...
18:44Här är någon chans va?
18:45Efter Adelas tips har man nu tagit sig till myndigheten i Renjek, som ligger en bit utanför Limas centrum.
18:53Där är den.
18:54Det jag känner nu inför den här turen ute i folkbokföringsstället...
18:59Det är väldigt mycket pigg i magen.
19:03Vi började med att Carlum kunde hitta min pappa.
19:26Så vi angav hans namn som att det var den där vi hade att gå på.
19:29Okej.
19:29Det är så att han inte är registrat.
19:31Det finns inga uppgifter på varken Jose Patiño Eduardo eller Jose Eduardo.
19:42Så hon uttryckte sig att det är som att han inte existerade.
19:45Alltså det finns inga med det namnet.
19:47Då började jag tänka, men är det jag som har missat någonting?
19:51Eduardo var inte det efternamnet då?
19:53Man började tänka massa tankar i huvudet.
19:56Det är nästan som att man ville testa att skriva in själv.
19:58Bara för att man tänker att hon har skrivit fel.
20:01Men jag antar att hon skrev rätt.
20:04Och det är väldigt tråkigt.
20:06För jag skulle ju som sagt vilja se en bild på honom i alla fall.
20:10Jag helst vill träffa honom.
20:12Sen uppgav jag ju min mammas namn och ID-nummer.
20:21Så jag vet inte vad som händer men jag tittar på hon som hjälper oss först.
20:24Och i ögonvrån här ser jag att det kommer upp någonting på skärmen.
20:30Där var hon.
20:37Jo, det är hon.
20:38Hon.
20:39Ja, det är just en mamma.
20:45Det här kändes, alltså det var ju allt.
20:49Det här var väldigt konstigt.
20:50Och hon som hjälpte oss.
20:52Hon tittar på mig och säger på spanska, ni är jättelika.
20:54Ni har samma ögon, samma drag i näsan.
20:59Det var precis det som Adela sa.
21:03Fan inga ord.
21:05Vad kände du?
21:06Du ville nästan inte sitta först.
21:11Jag är så förvånad.
21:13Jag är med.
21:14Nej, jag har inga ord.
21:17Jag ska inte sitta med och skaka.
21:19El mio.
21:19På det här dokumentet så fanns det även en adress som är där min biologiska mamma bor på.
21:29Och det är en by eller ett område som heter Huaroshiri som ligger fyra timmar ifrån Lima och in i landet.
21:39Jag vill ju bara rusa, springa dit för en gång till den här adressen och nu har vi en bild så vi kan hålla upp och fråga, har ni sett den här kvinnan?
21:53Nej, jag måste förbereda mig mentalt.
22:15Jag kommer antagligen ligga och kolla på bilden för en gång till innan jag går och lägger mig.
22:45Oskar är i Peru och söker efter sitt biologiska ursprung.
22:50Nu är de på väg ut från Lima för att bege sig till byn Huaroshiri, där Oskars mamma Ines enligt uppgift ska bo.
22:57När vi kom ut ur Lima och jag såg de här kåkstäderna och de var med oss ett bra tag på vägen.
23:02Då tänkte jag väl, okej, det här är så här det är att bo utanför Lima om du inte kommer till en annan stad.
23:08Jag har varit väldigt spänd hela resan.
23:27Jag byggde upp en bild på att min mamma skulle bo i nästan en sån här litet skjul.
23:32När vi kom fram så sa chauffören att nu svänger vi in i byn Huaroshiri.
23:44Då kände jag direkt att det var bultade på väldigt, väldigt bra.
23:50Jag satt och var riktigt spänd och tittade ut och försökte fånga in så mycket jag kunde.
23:57Det var ingen kåkstad och det var lite lättare över.
24:00Det var liksom, det är boliga hus.
24:03Det var en väldigt liten småstad. Det var väldigt fint.
24:13Vägen gick till torget.
24:15Det var klockan nästan, ja men runt tolv.
24:17Då var det lite lunchdags, då var vi lite hungriga.
24:19Så vi slutade oss för att gå och äta och lägga upp en liten plan.
24:25Vi är uppe i bergen.
24:26Ja.
24:30Men märker jag att du liksom tittar dig omkring.
24:36Tänker du att hon kan dyka upp här när som helst, eller?
24:39Eftersom jag vet hur hon...
24:41Yes, yes.
24:44Yes, yes.
24:45Eftersom jag vet hur hon ser ut.
24:47Ja.
24:48Och på pappret står det också hur lång hon är.
24:521,55.
24:53Sen står det även, alltså gatunamnet, men det stod inga liksom namn på någon gata här.
24:58Men eftersom det inte var så stor by så kan man tänka sig att hon rör sig.
25:02Mm.
25:03Det här är ju antagligen liksom ett centrum.
25:04Precis.
25:05Men hur känner du för det? Att det kan vara nästa person som går förbi?
25:10Det känns inte som att jag kommer äta så mycket maja.
25:12Jag kommer nog att sitta med er och verkligen titta på alla människor som passerar.
25:18I alla fall här.
25:18För nu är vi ju centrum.
25:19Det här är ju torget.
25:20Det är ju centrum.
25:21Ska vi ta fram pappret?
25:22Mm.
25:24Här har vi henne.
25:26Igen.
25:27Ska vi säkert bara kunna fråga någon här inne.
25:30Ja.
25:30Har du sett henne?
25:30För att som sagt det är 3 000 personer som bor här.
25:34Det är alltså verkligen en liten by.
25:37Rätt bra ställe att sitta här.
25:40Men du behöver lite styrka.
25:41Vi behöver lite energi så vi käkar först.
25:44Och sen drar vi igång.
25:45Yes.
25:46Det gör vi.
25:50När jag är färdigt så frågade vi kjiparen eller de som jobbar i restaurangen om de känner till adressen.
25:56Den här gatan.
25:58Och så sa han.
25:59Ja, ja.
26:00Det ligger bara typ här.
26:02Ja, ja.
26:04Då är sin ferrovarin.
26:05La próxima quadra?
26:06Men vad personer?
26:07Jag tycker att jag inte känner.
26:09Fråga om bilden.
26:11Eta signora.
26:12Ja!
26:12En i nes.
26:12Ah!
26:14Ines.
26:14Ines, Lai Ines.
26:16Ines kjärna?
26:17Ines vad?
26:18Ines är det.
26:18Ines vad säger du?
26:18Den här gången finns.
26:19Ines?
26:19Ines.
26:20Ines.
26:21Ines.
26:21Ines p.
26:21Ines p.
26:23De Ines p.
26:24Ines.
26:24Reconocer den jag er i?
26:26Ja.
26:28Vårorna finns inte menar.
26:29Ines p.
26:30De ines p.
26:32De enia p.
26:33De la Isabel.
26:34Ja det.
26:34De ena länka.
26:35Lämbare.
26:35De ena länka.
26:36–Hans dotter måste det vara... –Ja, men det är ju Isabels mamma.
26:45–Hon brukar gå hit och äta ibland. –Det är sant.
26:52–Vad sitter hon? –Ella säljer sig när hon kommer här.
26:57–Nej, jag vänder salchipollo. Hon vänder också chokolade.
27:04–Han säljer kyckling och choklad på kvällarna– –och då kommer hon hit för att ta lite choklad.
27:11–Vad kväll? –Pero, da alla noche.
27:14–Cuando te la vi jo? –Ager.
27:17–No, inte ayer. –No. –Sí.
27:20–Pero no, jag tror att jag är här för att sin hija studierar här.
27:25–Sy hija studierar här. –Jag måste bara...
27:28–För det första så säger... Nu måste han... Han säger att...
27:33–Han såg henne förr i går. Senast. –Mm.
27:37–Och han säger att hon kommer hit rätt ofta för att hans dotter studerar här.
27:44–Eller hennes dotter. Hennes dotter. –Hennes dotter.
27:49–Min syster. –Ja, i så fall. –Hur gammal?
27:53–Hur gammal? –Hur gammal?
27:55–Hur gammal? –Hur gammal?
27:57–16. –16.
28:00Okej.
28:02Den här tjejen, hon är kompis med Ines dotter.
28:07Det betyder att det är min syster, min lilla syster.
28:15Jag vet inte, det händer nånting inombords.
28:18–Hur gammal? –Isabel.
28:20–Isabel. –Ivelika.
28:22–Isabel. –Isabel, är du kända honom?
28:27–Ja. –Ja.
28:29–Märkt? –Ja.
28:31–Så kända honom? –Ja.
28:32–Så kända honom? –Ja.
28:33–Så kända honom? –Ja.
28:35–Så kända honom? –Ja.
28:37–Vad kan du se...
28:39–Ja.
28:41Då kände jag bara, okej, nu står jag på trösklen.
28:44Jag kommer inte komma närmare just nu.
28:48Jag känner att mina ben håller inte riktigt längre.
28:52Nu är det liksom bara...
28:54Jag vet inte, nu har jag gått nästan så långt det går att gå.
28:59Så jag har varit helt positivt överraskad.
29:04Jag var övervägad av... Jag vet inte vad som...
29:07Jag blev väldigt knäsvag.
29:09Jag vet inte, men det går inte riktigt med...
29:12Jag vet inte riktigt.
29:13–Han är inte riktigt. –Ja, tack.
29:21–Isavel och Ines...
29:24–Pora här, passan? –Pora här, passan?
29:26–Hon brukar gå förbi här...
29:28–Vad här, inte här? –Ja.
29:30–Vad här, faktiskt.
29:32–Det är det här som kommer att komma från kollegion.
29:34–Om tio minuter...
29:36Så kommer hon att gå ifrån sin skola.
29:45Vem var det?
29:50Isabel?
29:52Hon säger att det där är Isabel.
29:54Hon till höger?
29:56Isabel!
30:01Nåns.
30:03Fråga.
30:06Hej.
30:08Hej Isabel.
30:10Jag heter Matilde. Hur är det?
30:14När hon kommer upp och pratar med Tilde...
30:18Jag är skitdålig på att inte stirra på folk.
30:22Men jag kunde inte låta bli.
30:24Det var en Oscar i tjejformat nästan.
30:29Vet du vad, Oscar? Jag måste sätta mig ner och prata med henne.
30:33Det blir en chock för Isabel.
30:35Hon går här varje dag.
30:37Måndag till fredag från skolan.
30:38Sen helt plötsligt så är det ett filmteam hos Sverige som säger hej.
30:41Det här är din bror.
30:43Så Tilde tog hon lite åt sidan och sa till mig att jag måste förklara för henne.
30:48Det här är din bror.
30:49Vad är din bror.
30:51Jag har gjort det.
30:54Jag har en sån här gången.
30:55Jag har samma problem i hjärta.
30:59Jag är tack för mig att jag var för mig.
31:01en min hermano.
31:03Senté que
31:04todo se me venía encima.
31:06No tenía ni manera ni forma
31:08de responder. Me sentí tan nerviosa
31:10de que en un momento
31:12creía en algo
31:13y en el otro momento como que todo cambió.
31:17Al verlo a mi hermano ahí parado,
31:19mirarle sus ojos,
31:20su forma de expresar, su forma de como
31:22miraba. Trataba de buscar
31:24algo
31:26que me dijera que no estaba soñando
31:28o algo que me dijera que en ese
31:30I den här momenten var jag så...
31:35Jag har inte några ord att berätta hur jag sände.
31:39Så här är det. Vänta.
31:41Jag frågade henne om hon visste att hon hade några syskon.
31:44Då sa hon till mig att hennes mamma har berättat att hon har en bror-
31:48som hon inte har träffat.
31:50Och eftersom hon har sagt det själv, så sa jag till henne att du var här.
31:54Det här är...
31:56Det här är Oskar och det här är Isabel.
32:00Det här är Manny.
32:01Det här är Manny.
32:03Det här är Manny.
32:22Det var helt underbart.
32:25Nästan som att man...
32:27Jag vet inte.
32:28Det är som att man har följt sig på nytt igen.
32:30Mitt liv har startat om igen på ett nytt konstigt sätt.
32:33Det är helt...
32:37Jag har en syster.
32:39Är du contenta?
32:40Ja.
32:41Och du är glad.
32:44Jag vet inte vad jag ska säga det.
32:49Men jag vet inte vad jag ska säga.
32:51Jag vet inte vad jag ska säga.
32:52Jag är här och åker ner igen det är...
32:57Jag vet inte vad jag ska säga.
33:00Efter kramen, den här underbara varma kramen...
33:04Vi satt oss ner och...
33:06Vi har blivit ingressen och pratade.
33:09Jag vill ju veta så mycket som jag...
33:10Alltså jag vill ju fråga så mycket som jag bara kunde komma upp på då.
33:14Så jag frågade när hon fyllde år till att börja med och då sa hon femte mars.
33:20Och sen så sa jag att jag fyller sjätte oktober.
33:23Och bara, titta om jag är väl er.
33:24Jag vet.
33:26Mamma brukar...
33:28Mamma brukar alltid nämna det.
33:32Idag fyllde din arterade bror i år.
33:35När hon sa det...
33:38Då kändes det bara okej.
33:39Jag är inte bottglömd.
33:40Jag har ju...
33:42Fortfarande älskat och påtänkt.
33:45Då kom alla...
33:46Alla kände jag att jag var så spänd hela resan från att vi...
33:50Nästan gick på planet på lundratid till morgon.
33:54Tills nu.
33:55Det här var innan du var barn.
33:59Ett år var jag inte helig.
34:01Jag tycker att hon är fortfarande.
34:02Jag har ett likadant, ett foto där jag ser likadant när jag var liten.
34:10Sen när vi pratade vidare så visade det sig att inte Ines bodde i Horachiri.
34:17För att kunna lösa sin hälsa.
34:20Utan att hon bodde i Lima istället.
34:23Men hon är tydligen där.
34:24Liksom lite då och då.
34:26För att hälsa på sin dotter.
34:28Det kändes inte som att vi passerade honom på vägen.
34:31Alltså vi hade verkligen missat henne med bara en dag.
34:34Så här är det.
34:35Nu måste vi åka tillbaka till Lima.
34:38Och Isabelle är kvar.
34:40Men vi har ordnat med transport till henne till Lima.
34:44Direkt efter att hon är klar med sin uppvisning på skolan imorgon.
34:47Men ni ses imorgon.
34:48Och då har ni mycket mer tid.
34:49Tjaå, syster.
34:54Jag var helt lycklig.
34:57Det var nog bland det bästa som hade hänt mig.
34:59–Tja, ses er. –Jag har en gång.
35:04–Ja. –Vad är en gång i morgon i morgon i morgon.
35:05–Ja. –Ja.
35:06Ta igen, tjaå!
35:17Hon är så söt!
35:26De tar sig tillbaka in till Lima där Tilda har ringt och stämt möten med mamma Ines i en park.
35:36Det har nog varit den mest givande dagen, den mest känsloladdade dagen för mig, den här resan.
35:45Jag tror att allting har släppt.
35:55Oskar är i Peru där han har sökt efter sina biologiska rötter.
35:59Nu har man till slut lyckats hitta hans mamma Ines.
36:02Tilda har stämt möte i en park och nu ska Oskar äntligen få träffa sin mamma.
36:08Är du redo?
36:12Nej.
36:14Kom då.
36:15Jag kunde inte fokusera eller tänka riktigt just då. Jag var så fruktansvärt nervös.
36:26Nu ska jag träffa min biologiska mamma.
36:29Du sa till mig att du hade väntat på den här dagen hela ditt liv. I 25 år.
36:35Och nu är vi här. Nu är det den här dagen.
36:43Din mamma sitter och väntar på dig där nere.
36:45Det här är din resa nu.
36:49Gå och möta din mamma.
36:53Hjärtat slog jättefort.
36:55Det dunkade på.
36:57Varje steg jag tog så tror jag att det ökade i pulsen.
37:01Jag var så fruktansvärt nervös.
37:03Jag är fruktansvärt nervös.
37:15Hej.
37:17Hej.
37:33Hej.
37:38Jag kände mig väldigt, väldigt efterlängtad.
37:42Helt fantastiskt.
37:44Det var helt underbart.
37:45Hur härligt som helst.
37:49Du tar inte igen på mig.
37:52Jag vill ha färdare längre igen.
37:55Jag tror att jag har tvungen att svätta mig igen.
38:00Jag blev helt...
38:04Jag tappade talan.
38:07Jag tappade talan helt och hållet.
38:08Jag tappade talan helt och hållet.
38:10För mig var det en sån värld idag.
38:15Jag har aldrig tänkt på det.
38:17Men mitt hjärta var alltid lätt.
38:25Jag vill inte mycket.
38:26Det finns inga ord på något som helst språk på denna planet som skulle beskriva hur glad hon var.
38:38Hon berättade att hon har haft ett riktigt tufft liv.
38:50När jag föddes, när vi var klara på sjukhuset, så åkte vi...
38:54Alltså vi hade ingenstans gått tillvägen.
38:56Jag hade inget hem.
38:58Min mamma bodde på gatan med mig.
39:01Jag var gatorbarn.
39:06Sen till slut så blev jag sjuk.
39:08Och min mamma blev jättesjuk också.
39:14Hon tog mig till barnhemmet innan biff.
39:17Lämnade in mig helt enkelt och bad Candida hand om min son.
39:23Hon ville inte.
39:24Inne vid sista, hon ville inte alls vara med om det här.
39:30Jag har varit väldigt ledsen.
39:32Det var inte alls för jag hade...
39:34Jag hade ingen aning alls för det här kom som en total chock.
39:40Jag visste inte att hon hade haft det så åt.
39:54Den här känslan att få gå med dem på stranden och prata med dem ensamma.
40:11Det går nog inte att beskriva med ord hur...
40:15Det är bara en lycklig känsla.
40:19Det är bara lycka.
40:20Det är bara lyckligt.
40:21Det är bara lyckligt.
40:22Det är bara lyckligt.
40:23Det är bara lyckligt.
40:24Det är bara lyckligt.
40:25Det är bara lyckligt.
40:29Sean är Innes man.
40:32De träffades när Isabel föddes och då var Isabel väldigt svårt sjuk.
40:44Han har betraktat mig som på något sätt hans försvunna son.
40:48Nu när vi träffades allihopa och den här dagen kom så sa han att...
40:54Nu är vi en sluten familj nu.
40:57Du är här min son.
40:59Du får komma in i vår familj med hela mitt hjärta.
41:03Det är öppet för dig.
41:05Det var så fint.
41:07Det sa han på spanska och det förstod jag.
41:11Jag förstod det.
41:12Ja.
41:16Det är samma färg.
41:19Det är fint.
41:21Det är fint.
41:22Det kändes som att nu är verkligen cirkeln sluten.
41:25Nu har jag hittat min familj.
41:29Det var det jag kom hit för.
41:31Nu vet jag under vilka omständigheter.
41:33Varför har varit brottadopterad.
41:35Jag vet även också att det var då det svåraste beslutet hon har tagit i hela sitt liv.
41:45Det är nu man ska börja lära känna varandra och det är långt ifrån färdigt.
41:52Jag bestämde mig för att stanna kvar ett tag i Peru.
41:54Hur kan jag uppleva Peru med min perranska familj?
42:02Det känns som att jag har hittat de sista bitarna i mitt livspussel.
42:09Nu börjar livet på riktigt.
42:11Nu kan du chatta med Oskar på tv4.se.
42:28Jag känner en saknad av någonting, vilket jag förmodar är min syster.
42:35Eftersom det tog stopp nu på Marta så får vi gå en annan väg.
42:38Då hoppas jag att vi kan få ut någon form av information om Lisette.
42:43Lisette Suleyma var nöjd på den 25 januari.
42:48Då tänker jag att vi ska få ett svar nu.
42:51Stockholm kallar in på May.
42:54The Eagle has land.
42:56Stockholm kallar in på May.
42:59The Eagle has land.
43:00Stockholm kallar in på May.
43:02The Eagle has land.