- 7 weeks ago
Category
️👩💻️
WebcamTranscript
00:00Jag är idag den 2 september 2026 här i Örebro och jag har varit väldigt aktiv med att skriva i
00:11berättelsen om min släpp som jag har delat ut en hel del på Facebook men jag har inte läst in
00:19något speciellt av den och jag skriver olika versioner som jag sätter ihop.
00:25Jag har mycket material liggande också och försöker få in mer material men idag skrev jag faktiskt epilogen innan jag
00:35är riktigt färdig eller färdig blir man ju aldrig riktigt men jag har ganska många kapitel när jag tecknade nu
00:42så jag tänkte faktiskt att jag skulle läsa epilogen som jag tror den kan bli.
00:48Jag har inte hundrat på det heller men när jag läste epilogen själv så efter när jag skrev det så
00:55kände jag starkt starkt starka känslor.
00:59Jag tänkte tillbaka så när man skriver så mycket om sin släkt och lever så inne i hur det var
01:04på 1930-talet när min morfar och mormor växte upp det handlar ju om min släkt alltså från mormor och
01:11mormors sida.
01:12Om man letar upp historier om man letar om staden och allting om man välber in hur det var i
01:18landskrona då så är man ju nästan där till sist i sin berättelse och det blir ju så starkt inom
01:24mig alltså.
01:25När jag skulle skriva den här epilogen så jag kan knappt säga det bara så kände jag att tårarna börjar
01:32komma igen alltså och nästan som de blir strömmade ut.
01:36Men jag ska i alla fall läsa min epilog här som handlar om min släkt och min familj som de
01:43som inte är kvar här längre.
01:45Till de som var här innan mig.
01:49Epilog.
01:50När jag går därifrån.
01:53Jag vet inte riktigt när det hände.
01:56Kanske var det medan jag skrev.
01:59Kanske när jag började läsa namnen.
02:01Eller kanske när jag för första gången verkligen försökte föreställa mig dem som människor och inte bara som personer i
02:14min släktforskning.
02:16Men någonstans på vägen kändes det som om jag själva hade varit där.
02:22Jag såg landskronorna framför mig.
02:25Jag såg gatorna.
02:27Jag såg husen.
02:28Jag hörde hästarnas hovar mot kullerstenen.
02:33Jag såg människorna gå förbi.
02:35Och mitt ibland dem fanns min familj.
02:39Albin, Estrid, deras barn, min mamma Anna Lena.
02:43Människor som jag aldrig själv fick möjlighet att lära känna på det sätt som jag önskat.
02:50Ändå känns de ibland så nära.
02:53Det är det märkliga med minnen.
02:55Det kan föra oss till platser som inte längre finns.
02:58Till människor som inte längre kan öppna dörren.
03:01Till röster som sedan länge har tystnat.
03:04Och när man väl har varit där en stund vill man nästan inte gå därifrån.
03:08Jag önskar ibland att jag kunde få stå där bara några minuter.
03:14Inte förändra något.
03:15Inte ställa hundra frågor.
03:17Bara stå på bil och se Albin.
03:20Se Estrid.
03:21Se barnen.
03:22Höra deras röster.
03:24Kanske skulle jag inte ens säga något.
03:27Jag skulle bara vilja veta hur det kändes att vara där.
03:31Hur det luktade.
03:32Hur ljuset föll genom fönstret.
03:35Hur Estrid lät när hon ropade på barnen.
03:39Hur Albin såg ut när han målade.
03:42Hur Anna-Lena, min mamma, var som liten.
03:46Sådan står nästan aldrig i kyrkböckerna.
03:49Det står inte i födelse och dödsdatumen.
03:53Men det kanske just det jag har sökt efter hela mitt liv.
03:58Livet mellan datumen.
04:01Och nu när jag har skrivit om det känns det nästan som om jag har fått låna deras värld en
04:06liten stund.
04:07Men jag måste lämna den.
04:10Det är det svåraste.
04:12Och medan jag skriver lever de på något sätt.
04:15När jag stänger boken blir det tyst igen.
04:18Albin lägger ifrån sig penseln.
04:21Estrid går tillbaka in i huset.
04:23Och barnen försvinner längst gatan.
04:27Anna-Lena är återigen den lilla flicken från 1939.
04:31Och jag står kvar.
04:33På andra sidan tiden.
04:36Jag känner en sådan längtan efter människor som jag egentligen aldrig fick möjlighet att känna fullt ut.
04:42En saknad efter platser jag inte själv upplevde.
04:46Ett vemod över ett liv som redan var borta innan jag riktigt förstod att det hade funnits.
04:52Och kanske det där från mina ögon.
04:55Fylls med tårar när jag skriver.
04:57För jag har kommit dem nära.
05:00Så nära som det går.
05:01För samtidigt är det oändligt långt borta.
05:05Men kanske är det inte bara sorg.
05:08Kanske är tårarna också ett slags tacksamhet.
05:12För de fanns.
05:13De levde.
05:14De älskade.
05:16De kämpade.
05:17De gjorde fel.
05:18De försökte.
05:19De fick barn.
05:21Och genom dem kom jag hit.
05:23Genom deras liv kom mitt liv.
05:25Och genom mitt liv kan deras berättelse fortsätta.
05:29Så jag vill inte säga farväl till dem.
05:32Jag vill säga tack.
05:35Tack för livet.
05:36Tack för berättelserna.
05:38Tack för allt som blev bevarat.
05:40Också för det som gick förlorat.
05:43Och även det som saknas har blivit en del av berättelsen.
05:47Kanske står jag därför kvar.
05:49En sista gång på en gammal gata i Landskrona.
05:52Det är kväll.
05:53Det börjar mörkna.
05:55Fönstren lyser.
05:57Någon stänger en dörr.
05:58En häst hörs långt borta.
06:01Sedan blir det tyst.
06:03Jag tittar tillbaka.
06:05Där står de.
06:06Inte tydligt.
06:07Inte som människor av kött och blodlängd.
06:11Men tillräckligt tydligt för att jag ska känna igen dem.
06:15Albin.
06:16Estrid.
06:17Min mamma Anna-Lena.
06:19Och alla de andra.
06:20Jag vet att jag måste gå.
06:22Men innan jag gör det tänker jag.
06:25Jag glömmer er inte.
06:27Sedan vänder jag mig om.
06:28Och går vidare.
06:29Med deras historia inom mig.
06:33Och kanske det där boken egentligen ska sluta.
06:36Inte med att historien tar slut.
06:39Utan med att jag går vidare med den.
06:41Och de människor som kom före mig är inte längre här.
06:44Men de har lämnat något efter sig.
06:47Och så länge jag minns dem.
06:48Skriver om dem och berättar om dem.
06:50Är det fortfarande en liten del av världen.
06:54De gick före mig.
06:56Jag kom efter dem.
06:57Och någon gång kommer någon efter mig.
07:00Så vandrar livet vidare.
07:02Från hand till hand.
07:03Från hjärta till hjärta.
07:05Från generation till generation.
07:07Och kanske är det det vackraste slut en familjhistoria kan få.
07:11Att man inte säger farväl.
07:13Man säger.
07:14Jag bär er med mig.
07:19Det ska vara en epilog till den här boken som jag skriver.
07:23Som jag hoppas att jag ska bli färdig med någon gång.
07:26Jag har väl satt ihop närmare 300 sidor nu.
07:29Och det är väldigt känslosamt att titta och skriva om det.
07:32Som att jag har varit i Landskrona.
07:34På 1930-talet.
07:36Och ja.
07:37Jag har skrivit mycket innan.
07:39Och det ligger där.
07:40Och nu har jag väl börjat bearbeta det mycket mer.
07:43Och när jag håller på att bearbeta det.
07:45Som jag hållit på häromdagen också.
07:47Då kraftar bluetooth.
07:50I min dator här.
07:52Eller vår dator.
07:54Så jag kunde inte skriva.
07:57På tangenterna.
07:58Så jag fick hålla på och kämpa med det.
08:00Jag skrev något om det också faktiskt igår.
08:03Och jag fick hålla på och kämpa med den där bluetooth.
08:06Och jag har hållit på med det.
08:07Än sen igår.
08:08Jag har fortfarande fått rätt på det.
08:10Och jag har ju också varit ner som jag skrev igår.
08:13Och slängt sopa och sånt här.
08:15För att göra.
08:17Arbetet pågår.
08:18Satt jag ute igår.
08:19En bild om det.
08:22Med att försöka rätta till den här bluetooth.
08:25Och jag har sökt.
08:26Och jag brukar kunna få rätt på det.
08:27Jag har sökt lösningar och kollat.
08:28Men det är någonting i själva systemet.
08:31Men jag har kollat alla möjliga grejer.
08:34Och till sist när jag funderar på det här.
08:37Så tänkte jag.
08:39Jag kan inte skriva längre på tangentbord.
08:42Jag kan använda den här muspekan.
08:43Jag kan använda ett virtuellt tangentbord.
08:46Men det tar ju en hel evighet.
08:47Om jag skulle trycka muspekan på varenda bokstav och siffra när jag skriver.
08:52Då skulle jag ju aldrig bli färdig.
08:55Så.
08:56Men då tänkte jag.
08:59Är det Gud som inte vill jag ska skriva nu längre?
09:02Är det klart?
09:04Tycker han att jag ska göra något annat?
09:05Tycker han att jag är för intensiv.
09:07Jag håller på för mycket med detta.
09:09Vill han att jag ska vända tillbaks.
09:11Och tänka om.
09:13Och vara som jag ska vara.
09:16Men jag känner ju att jag var så här.
09:18Så jag vet inte vad en tanke jag fick.
09:21Kanske det var så.
09:23Kanske det är så.
09:24Därför har jag inte fått rätt på den här datorn ännu.
09:27Men kanske det också menar att jag ska ge mig ut i staden och leva.
09:31Jag är ju också en av de här.
09:34Hättlingarna till min egen släkt Dahlström.
09:37Så att jag borde ju.
09:38Kanske också försöka leva.
09:40Och inte bara leva i det gamla.
09:43De skulle nog önska att jag fortsatte att leva.
09:48Och göra det bästa av det livet som är nu.
09:51Och de kanske också skulle tycka om.
09:53Att jag talar om Jesus.
09:55Och jag hoppas och ber verkligen att jag får träffa mina släktingar.
09:59Efter det här livet.
10:00För att jag är ju lite osäker på det.
10:02Eftersom jag tror på Jesus.
10:04Och vet att man måste tro på Jesus.
10:06Och vara frälst och komma till himmelen.
10:09Och så försöker jag då fly från den tanken.
10:11Och tänka.
10:11Ja men de var kanske så snälla.
10:13Så att de ändå trodde på Jesus sen.
10:15Eller jag vet inte hur jag tänker.
10:17Men jag vill ju ha dem där.
10:18Jag blir nästan desperat.
10:20Jag tänker på det.
10:22Och så går jag vidare då och tänker och skriver och sånt.
10:26Och ja det är känsligt att skriva.
10:28Det är det jag älskar ju att skriva.
10:29Så jag kan ju inte ut.
10:31Jag kan ju inte förurma i detta på samma sätt.
10:34När jag sitter och pratar.
10:35Som när jag skriver.
10:35När jag skriver blir jag helt fokuserad.
10:38Och tänker.
10:39Och det är liksom när jag målar.
10:42Då är jag liksom i det va.
10:43Då fungerar jag.
10:44Men när jag ska prata så får jag inte fram det på samma sätt.
10:47Utan jag måste skriva.
10:50Men som igår då när jag hade hållit på med den här datorn så pass mycket.
10:53Så tänkte jag.
10:55Vad är det som händer igen?
10:57Den här första september.
10:58Jag skrev igår om att det är en varm sensommardag i Örebro.
11:02Fastän det är september så varmer solen fortfarande.
11:05Blommorna på balkongen blommar ändå.
11:07Genom fönstret ser man baksidan av Trompetagatan.
11:11Som Petargatan i Rosa här jag bor.
11:14Vi bor där vardagen går sin gilla gång.
11:18Framför mig står en stor tung bibel som jag en gång bar hem efter att ha köpt den på en
11:23kristen fyndmarknad i Örebro.
11:26Runt omkring finns fotografier som bär minnen.
11:29På ett av dem sitter jag i en bil tillsammans med min bror Johnny.
11:33Jag håller om hans axel och vi båda ler.
11:35Bilden är bärd på både glädje och sorg.
11:38Eftersom han blev förlamad efter en olycka där han föll från ett träd på Österlén.
11:44Där skulle jag också kunna ha med i boken om jag någon gång blev färdig.
11:48Ändå visar fotografiet värmen och kärleken mellan oss bröder.
11:52Ett annat foto visar mina svärföräldrar Ulla Arne som håller om varandra i samband med att jag och Hanna förlovade
11:59oss den 25 april 2020.
12:02Och då tänker jag givetvis på min svärfar också.
12:04Jag lägger in här nu.
12:05Det har jag inte skrivit här med.
12:07Men han är ju kvar på sjukhuset min svärfar.
12:10Jag har ju berättat om det.
12:11Min svärfar fick en mindre stok igen.
12:14Men att det har blivit mycket mycket bättre.
12:16Att han är ju nästan som vanligt.
12:19Och sådär.
12:20Och det är ju helt fantastiskt.
12:22Jag tänker på Jesus och bönorna som hjälper.
12:26Man ser ju inte på honom att det har varit något.
12:29Han fick någonting på talet denna gången.
12:31Men det märks inte så mycket.
12:33Det har hänt en gång tidigare.
12:35Så att han har ju det.
12:37Han har också lider av demens.
12:40Så att det är ju.
12:40Han glömmer ju allting som man säger till honom från stund till stund.
12:44Om vi har varit hälsade på så glömmer han att vi har varit.
12:47Men han ser ändå.
12:48Man ser att han har Jesus och Gud med sig.
12:51Men det har blivit bättre att tacka för bönor också.
12:54För de som har bett.
12:55Jag sa det på Facebook innan.
12:57Jag hade.
12:58Vi hade drabbats av det här i familjen.
13:01I alla fall så skriver jag mycket också.
13:03Hanna jobbar.
13:04Hon måste jobba.
13:06Och så.
13:07Arne är här.
13:08Jag har brugn.
13:08Brugkunst.
13:10Ja.
13:11Jag såg det här fotet i alla fall på mina svärföräldrar.
13:14Ulla och Arne som håller om varandra.
13:16I samband med att jag.
13:17Och lova mig med Hanna då.
13:18Den 25 april 2020.
13:21Då står vi vid kullkyrkan.
13:23Och håller om varandra.
13:24De står och håller om varandra.
13:26Vi sitter där.
13:27Om sten.
13:29Samma år gifter vi oss också.
13:32In tillfället finns också.
13:33Står jag läser vidare.
13:35Finns ett äldre bleknätfotografi.
13:37Där Ulla och Arne är yngre.
13:39En påminnelse om tiden som går.
13:42Längre ner finns ett familjefoto med min syster Jenny.
13:46Min mamma och pappa.
13:48Och jag själv som en liten pojke.
13:49Bara några månader gammal.
13:51Liggande i en säng.
13:52Med mjuk kudde under huvudet.
13:55Händerna knäppta.
13:56Min bror Cassiel finns också med bland minnen.
13:59Han hette Järrinan.
14:01På en hylla står en handgjord kyrka från Österlän.
14:04Jag tror att den gjordes av en flicka som hette Inga.
14:08Och som tragiskt gick bort i en bil efter en astmaattack.
14:12Kyrkan bär därför både skönhet och eftertanke.
14:17Nedanför ligger fler biblar.
14:19Bland annat steg för steg studiebibel.
14:22På golvet står handslapp och träning.
14:25Och i ett hörn finns datum.
14:27En blandning av tro, minnen och vardag.
14:32När jag ser mig omkring inser jag att hemmet egentligen inte bara består av saker.
14:37Varje föremål bär en berättelse.
14:39Berättelse om de människor som betyder mest för mig.
14:43Om de människor som betyder mest för mig.
14:46Om glädje, om sorg, om tro, familj och hopp.
14:48Som tillsammans formar berättelsen om mig.
14:52Det är fortfarande den första september skrev jag igår då.
14:56Värmen från sensommaren ligger kvar över bro och genom fönstret syns de sista blommorna som trotsar höstens ankomst.
15:05Tvätten hänger stilla i rummet och runt omkring mig vakar fotografierna över min vardag som tysta vittnen från olika tider
15:14i livet.
15:15Men just denna eftermiddag är det inte minnena som upptar mina tankar mest.
15:19Det är datorn som jag har talat om.
15:23I hörnen står den trogen på sitt bord.
15:26Den står ju rakt fram.
15:27Men i poesin och diktens värld kan man göra om det.
15:30Värmen lyser men någonting är inte som det ska.
15:33Bluetooth har försvunnit.
15:34Inte bara slutar fungera.
15:36Det är som om det aldrig funnits där.
15:38Jag klickar runt i menuen och öppnar inställningarna.
15:42Enhetshanteraren.
15:43Om och om igen söker jag efter den där lilla symbolen som borde finnas där.
15:47Men den är borta.
15:50Jag avinstallerar en okänd USB-enhet.
15:52Startar om datorn och väntar.
15:54Fläkten surrar till en Nobel-logan visas.
15:57Windows-data.
15:59Fortfarande ingenting.
16:01Eller utan mig tillbaka i stol.
16:03I soffan sitter jag.
16:05Och tittar en stund på fotografiet av Johnny, min äldre bror.
16:12Där sitter vi tillsammans i bilen och han ler.
16:16Jag ler.
16:17Livet har redan gett honom svåra prövningar.
16:19Men på bilden syns framförallt glädjen.
16:23Och plötsligt tänker jag att människor datorer kanske inte är så olika ändå.
16:28Ibland fungerar allting utan problem.
16:30Ibland händer något som man inte förstår.
16:34Och då får man fortsätta söka.
16:36Här skulle jag kunna lägga in.
16:37Är det Gud som har gjort så här?
16:39Av någon orsak?
16:41Vi vet ju inte Guds vägar.
16:43Och vi får ta det som det är bara.
16:47Jag reser mig, går fram till fönstret, ser ut över trompetargåten.
16:50Solen ligger lågt över hustaken.
16:52Blommorna på balkongen rör sig svagt i vinden.
16:56Kanske kommer jag få ordning på Bluetooth ikväll.
16:59Det lyckades ju inte.
17:01Kanske visste jag inte när jag skrev.
17:02Kanske måste jag installera om drivrutinor.
17:05Eller läsa vidare efter felet.
17:06Jag har gjort allt det där.
17:08Men det fungerar inte ändå.
17:09Men just nu får problemet vänta en stund.
17:13Jag återvänder till skrivbordet.
17:15Lägger handen på den stora bibeln.
17:17Låter blicken vandra mellan fotograferna.
17:20Då inser jag att det viktigaste i rummet
17:22inte är datorn som krånglar.
17:25Utan människorna
17:27som finns kvar i mitt hjärta.
17:29De som format mitt liv och gjort mig till den jag är.
17:33Datorer går reparerande.
17:34Går byta ut.
17:36Minnet är det vi bär med oss för alltid.
17:39Jag reser mig från stolen framför datorn.
17:42Bluetoothproblemet finns fortfarande kvar.
17:44Men det får vila en stund.
17:46Alla problem behöver inte lösas på en gång.
17:49Om inte man har diagnoser som jag
17:51måste göra allt på en gång.
17:52Bli färdig och klar.
17:54Jag tål inte när det blir färdig.
17:56Ibland är det bättre att lämna dem en stund
17:58och göra någonting annat.
18:00Jag går ut i hallen
18:02och stannar upp ett ögonblick.
18:03Där står soporna som väntas tålmodigt
18:06på blodburna.
18:08Idag står de nya.
18:09Man måste bära ut.
18:11Jag tänker för mig själv
18:13att det är bra att det handlar om det praktiska också.
18:16Livet består inte bara av stora tankar.
18:19Minnen och funderingar.
18:21Det består också av sådant
18:23som måste göras varje dag.
18:25Jag tar soppåsen i handen
18:27och känner dess tyngd.
18:28Sedan öppnar jag dörren
18:29och går ut i trapphuset.
18:31Det är stilla där.
18:32Någonstans hörs ett svagt ljud
18:35från en lägenhet längre bort.
18:37Men annars råder lugn.
18:39Medan jag går ner för trapporna
18:41tänker jag på hur märkligt
18:44livet kan vara.
18:45Ena stunden sitter man
18:47och försöker lösa ett tekniskt problem
18:49på en dator.
18:50Nästa stund bär man ut soporna.
18:53Sedan kanske man dricker en cocktail
18:55läser några av det i bibeln
18:57eller ser på ett gammalt fotografi.
19:00De stora händelserna
19:01formar vår liv
19:02men det gör också de små.
19:05När jag kommer ut
19:06möts jag av den milda septemberluften.
19:08Det är fortfarande varmt
19:10för årstiden.
19:11Några blommor blommar
19:12ännu tappat
19:13som om sommaren
19:14inte riktigt vill släppa tag.
19:17Jag går mot sopkärlen
19:19och kastar påsen.
19:21Ett enkelt vardagsgöremål
19:23snabbt avklarar.
19:25Sedan står jag kvar en stund
19:26och ser mig omkring.
19:27Himlen över Rosta
19:29är ljus.
19:31Människorna är på väg hem
19:32från sin arbete.
19:34Några cyklar förbi
19:36och någon annan
19:37rastar hund
19:38sin hund längre bort.
19:41Världen fortsätter
19:42sin stilla rörelse.
19:43Jag vänder tillbaka mot huset
19:46och tänker att det finns
19:47något fint i att både
19:48förbära de stora minnena
19:50och samtidigt sköta
19:51de små sysslorna.
19:53Det ena utesluter
19:55och inte det andra.
19:56Tvärtom är det kanske just så
19:58ett gott liv ser ut
20:00med plats både för
20:01eftertanke och soppåsar.
20:04Både fotografier
20:05och vardagsbestyr.
20:07Både tro och praktiskt arbete.
20:10Och när jag öppnar porten igen
20:11känner jag en stilla
20:12tacksamhet över denna vanliga
20:14ovanligt vackra dag
20:16i början av september.
20:18När jag kommer tillbaka upp till lägenheten
20:20stannar jag ett ögonblick
20:21utanför ytterdörren.
20:23Där sitter en skylt som
20:25Hanna har gjort
20:25med sina egna händer.
20:27Jag har sett den många gånger.
20:29Men ibland är det som
20:30att man ser saker på nytt
20:32och ibland är det som
20:33att man inte ser det här
20:34som man ser varje dag.
20:35Man blir blind för sitt eget.
20:37Så man kan bli blind
20:38för sin egen stad.
20:39hemma blind.
20:41På skylten står
20:42de välkända orden
20:43och hänger utanför vår dörr.
20:45Ty så älskade Gud världen
20:47att han utgav sin enfödda son
20:50för att vara en som tror på honom
20:52inte ska förgås
20:54utan ha evigt lit.
20:57Orden har hängt där
20:58genom årstiderna
20:59genom vardagar och högtider
21:00genom glädjeämnen och bekymmer.
21:03De möter både de som kommer på besök
21:05när det händer ibland
21:06att det kommer något vaktiskt.
21:07på oss som bor här.
21:10Jag lägger handen på dörr
21:11antaget men dröjer kvar
21:12ett ögonblick.
21:14Trapphuset är tyst.
21:15Långt bort syns ett svagt
21:17shen från ett fönster.
21:19Man kan se det om man tittar
21:21och lutar sig ner mot trappan.
21:23Det luktar svagt av
21:24rengöringsmedel och höstluft
21:26som följer med någon in
21:28genom porten.
21:30Jag tänker på hur mycket
21:31som rymds innanför den här dörren.
21:33Den stora bibeln på bordet.
21:35Fotografierna av människor
21:36som betytt
21:37och betyder så mycket.
21:39Den handgjorda kyrkan
21:41för Nösterlén
21:42handtandar på golvet.
21:43Tvätten som hänger på tork.
21:46Datorn som envisst
21:47vägrar visa sin bluetooth.
21:50Alla dessa små och stora
21:51delar av ett liv.
21:52Och mitt i allt detta
21:54finns Hanna.
21:56Det var hon som gjorde skylten.
21:58Hennes händer formade bokstäver.
22:00Hennes tro gav dem
22:01en plats på dörren.
22:02Varje gång jag ser
22:04den påminnelse om
22:05att ett hem
22:06inte bara byggs av
22:07väggar och möbler.
22:09Det byggs av kärlek,
22:10omsorg och människor
22:11som delar livet
22:12med varandra.
22:13Jag öppnar dörren
22:15och kliver in igen.
22:17Värmen från lägenheten
22:19möter mig alltid
22:19precis som jag lämnade.
22:21Givetvis.
22:21Jag var inte borta så länge.
22:24Fotografierna står kvar
22:25på sina platser.
22:27Och just nu
22:28utanför
22:28hörs ambulansen
22:30eller är det en polisbild.
22:33med sitt dåliga budskap.
22:35Bibeln ligger fortfarande
22:36på bordet.
22:37Datorn väntar
22:38tålmodigt
22:39på att jag ska försöka
22:40lösa dess problem
22:42ännu en gång.
22:44Men just nu
22:44känner jag ingen brådska.
22:46Nej, just nu
22:47så ber jag på dem
22:48som är ambulansen
22:49eller vad det nu är
22:50för uttryckningsvården
22:51som hörs här utanför.
22:53Jag ber
22:53Jesu namn
22:54att de ska klara sig
22:55att det ska gå bra.
22:59Det är den första
23:00september
23:002026.
23:01en varm dag
23:02i Örebro
23:03och i mitt hem
23:04finns minnen
23:04av de som gått före.
23:06Kärleken till de
23:07som finns nära
23:08hoppet
23:09som lyser
23:10genom orden
23:11på dörren
23:11som Hanna
23:12en gång
23:13satt upp.
23:14Därför känns det
23:15som om denna
23:16vanliga dag
23:16bär på något
23:17större än sig själv.
23:19En stilla påminnelse
23:21om att
23:21livet
23:22med allt
23:22innehåller
23:23ytterst
23:24vilar i Guds händer.
23:26Tack Jesus
23:26för det som är.
23:28Det skrev jag
23:29faktiskt
23:30igår.
23:33Och
23:33nästa gång jag
23:34kommer live
23:35så ska jag
23:36faktiskt
23:36börja läsa
23:38inledningen
23:39en bit på
23:40det här som jag skriver
23:41om min släkt.
23:42Jag ska ju inte
23:43egentligen börja med
23:43epilogen men ibland
23:44kan det bli så att man
23:45läser slutet
23:46först på en bok.
23:48Ibland de öppnar
23:48jag vet någon som öppnar
23:49böckerna så läser
23:50de på slutet
23:51och sista raderna
23:52och sen börjar de
23:53läsa boken
23:54så kan man ju.
23:55jag kan läsa lite
23:57grann här i början
23:57på boken
23:58det var ju inte
23:58menat
23:59men jag kan göra det
24:00den här boken
24:01som jag ska skicka
24:02till ett bokförlag
24:03som jag redan
24:04har tagit reda på
24:04jag har redan skickat
24:06en annan bok
24:06faktiskt
24:07till bokförlag
24:07nu har jag avslöjat
24:08det är en helt annan bok
24:10om upplevelser
24:12men jag får se
24:13om tre månader
24:14inom tre månader
24:15för att svara
24:16sen ska jag lämna in
24:17det här också
24:17när detta blir färdigt
24:19men det dröjer ju
24:20ett tag.
24:22Landskrona
24:231932
24:24så börjar den här boken
24:26jag hoppas att jag
24:27ska kunna ha den
24:27och hålla den till detta
24:28jag ändrar
24:30och inledningen
24:30ändrar det hela tiden
24:31men jag ska försöka
24:33hålla det så här
24:34Landskrona
24:361932
24:37det skulle vara
24:38om någon som kan läsa
24:40med känsla
24:40jag har lite sämre på det
24:42jag är bättre på att skriva
24:44tror jag
24:44med år
24:47dimman
24:47lättar över sundet
24:50fiskarna
24:52jag måste skruva upp
24:53lite texterna
24:54över storleken
24:55jag ser lite dåligt
24:57här tycker jag
24:57lite minimal text
25:00dimman lättar över sundet
25:02fiskarna
25:03lastar av sin fångst
25:05och hästvagnarna
25:07skramlar över kullerstenen
25:09doften
25:11av nybakat bröd
25:13blandas med kolruk
25:15från fabrikerna
25:16arbetarfamiljer bor tätt
25:19grannarna känner varandra
25:20och alla
25:22vet
25:23att tiden
25:25är osäkra
25:27men det finns
25:31fortfarande
25:32en viss
25:33framtidstro
25:33som om varje ny dag
25:35bär möjlighet
25:37i den staden
25:38börjar vår
25:39berättelse
25:40kapitel 1
25:42börjar med
25:42sen
25:43staden
25:44vid sundet
25:47den tidigt
25:491930-tal
25:50landskrona
25:51vaknar långsamt
25:52över öresund
25:54ligger morgondimman
25:55som ett tunt
25:56grått täck
25:56och när vi hamnen
25:57börjar dagen
25:58långt innan
26:01de flesta
26:02människorna
26:03hunnit
26:03tända lamporna
26:05sina kök
26:08fiskar
26:08rör sig
26:09mellan båtarna
26:10hästar
26:11stampar
26:11otulligt
26:12mot den kalla
26:13marken
26:13någon ropar
26:14en dörr slår igen
26:15en kära
26:16börjar skramla
26:17över kullerstenen
26:18det är en stad
26:20där man hör
26:21när grannen
26:21går ut
26:22en stad
26:23där ljuden
26:24färdas
26:24mellan husen
26:25och där dofterna
26:26berättar
26:26vilken tid
26:27på dagen
26:28där
26:30vedeldade
26:31spisa
26:31kaffe
26:32nybakat bröd
26:33kolrök
26:34fisk och hav
26:36ibland
26:36den betydligt
26:38mindre angenämna
26:39lukten
26:39från latrintunnorna
26:40när tunnorna
26:42töms
26:42och körs bort
26:43med häst och vagn
26:45Landskrona
26:46är inte en stad
26:47den stad
26:48vi känner idag
26:49den stad
26:50där många människor
26:51lever nära
26:52gränsen
26:52för vad de har
26:53råd med
26:53pengarna räcker
26:55inte alltid till
26:56arbete kan finnas
26:57ena veckan
26:58och saknas nästa
26:59man lär sig
27:00att laga
27:01spara
27:01och använda
27:02samma saker
27:03en gång till
27:03men mitt i allt detta
27:05finns livet
27:06barn springer
27:08på gatorna
27:09kvinnor står
27:09vid köksborden
27:10och försöker
27:11få middagen
27:12att räcka
27:12till alla
27:13män går till
27:14sin arbete
27:15med händer
27:16som redan är
27:17märkta
27:17av hårt
27:18arbetsliv
27:18på gatorna
27:20möts människor
27:21som känner
27:21varandra
27:22sedan
27:22generationer
27:24tillbaka
27:24och någonstans
27:26i denna stad
27:27finns en man
27:28som heter
27:29Albin
27:31Dahlström
27:32han är född
27:33den 15 november
27:351897
27:36det är alltså
27:37min morfar
27:37när 1930-talet
27:40börjar
27:41är han redan
27:41vuxen
27:42och levt
27:42genom ett
27:43Sverige
27:43som förändrats
27:44snabbt
27:45han har känt
27:46fattigdom
27:47och hårt arbete
27:48men han bär
27:49också på något
27:50annat
27:50han har
27:52konstnärens
27:53blick
27:54där andra
27:55kanske bara
27:56ser en
27:56gammal hus
27:57väcker
27:57en albin
27:58se ljuset
27:58som faller
27:59över den
27:59där andra
28:00ser en gata
28:01kan han se
28:02former
28:03skuggor
28:04och färger
28:05han målar
28:06och kanske
28:08är det just
28:08därför han ser
28:09landskrona
28:10på ett annat
28:10sätt
28:11än många andra
28:11han ser staden
28:13inte bara
28:13den vackra
28:14staden
28:14utan hela
28:15staden
28:16arbetet
28:17fattigdomen
28:18människorna
28:19barnen
28:19hamnen
28:20husen
28:20de smala
28:21gränderna
28:22de slitna
28:23kläderna
28:23det vardagliga
28:25livet
28:25det är denna
28:26värld
28:27som hans
28:28familj
28:28ska leva i
28:29alltså
28:30målarmästaren
28:31albin
28:31dalström
28:32min morfar
28:34estrid
28:36efter
28:36fortsättningen
28:37men berättelsen
28:38handlar inte bara
28:39om albin
28:40den handlar också
28:40om estrid
28:41estrid dalström
28:42föddes den
28:4310 april
28:431900
28:44julleby
28:45på österlen
28:46hon växte
28:47upp
28:47i min mor
28:48i en helt
28:49annan miljö
28:50än den stad
28:50som senast
28:51skulle bli
28:51hennes hem
28:52när estrid
28:54berättade
28:54om sin barn
28:55då fanns det
28:56små minnen
28:56som kunde
28:57leva kvar
28:57genom ett
28:58helt liv
28:58som när hon
28:59berättade
29:00om vinbären
29:01som barn
29:02kunde hon
29:02och andra barn
29:03ge sig ut
29:04och plocka
29:04röda vinbär
29:05det var kanske
29:06en liten
29:07händelse
29:07något som
29:08för ett barn
29:09kanske bara
29:10var ett äventyr
29:11men många år
29:12senare kunde
29:13sådana minnen
29:14fortfarande
29:14finnas kvar
29:15estrid
29:16kom senare
29:17att arbeta
29:18som piga
29:19det var ett
29:19hårt liv
29:20att vara piga
29:21innebar att
29:22arbeta i någon
29:23annans hem
29:23att stiga upp
29:24när andra
29:25såg
29:25att lägga sig
29:26när dagens
29:27arbete
29:28var slut
29:29det var en tillvaro
29:31när man tidigt
29:32lärde sig ansvar
29:33och så småningom
29:35skulle hennes
29:35väg föra henne
29:36till Albin
29:37till Landskrona
29:39till ett äktenskap
29:41och en familj
29:42som skulle komma
29:43att bli stor
29:44mycket stor
29:46och sen fortsätter
29:48det här då
29:48ett hem
29:50fylls av barn
29:51står de som överskrift
29:53Albin och Estrid
29:54fick barn
29:55efter barn
29:56först kom Åke
29:57Eugen
29:57född den 24 februari
29:591921
30:01sedan Mary Olivia
30:03född den 3 mars
30:041923
30:05Carl Tage Allan
30:07föddes den 8 maj
30:081924
30:10året därpå
30:11kom
30:12Thor Ingemar
30:13George
30:14den 20 november
30:161925
30:17och den 13 maj
30:191927
30:20föddes Uno
30:21Elof Alrek
30:22familjen växte
30:24det fanns ännu
30:25fler barn
30:26att komma
30:27Knut Erik Albin
30:29Kallad Ralle
30:30föddes den 13 november
30:321928
30:33sen kom Elsie
30:34Marianne
30:35föddes 9 juli
30:361932
30:37och mitt
30:39i denna stora
30:40familj
30:40fortsatte livet
30:41jag ska tillägga här
30:43att Mary
30:43som föddes
30:441923
30:45hon gick bort
30:47här om året
30:48alltså
30:49ni förstår
30:50hon blev ju 101 år gammal
30:52det var inte ett liv
30:54där allting var enkelt
30:55men det var ett liv
30:56ett hemfyllt av barn
30:58betyder ljud
31:00tråd från ett spälbarn
31:02barnfötter mot golvet
31:04röster från köket
31:05dörrar som öppnas
31:06och stängs
31:07någon som ropar
31:08efter mamma
31:09någon som skrattar
31:10någon som är arg
31:11och mitt i allt detta
31:13fanns Estrid
31:14hon skulle komma
31:15att bära
31:16ett enormt
31:17ansvar
31:19landskrona
31:20går mot krig
31:21när 1930-talet
31:23fortsätter
31:24förändras världen
31:25det som händer
31:26långt borta
31:27börjar så småningom
31:28kännas
31:28även i Sverige
31:29år
31:301939
31:31föds ytterligare
31:33ett barn i familjen
31:34Anna-Lena
31:35Margareta
31:36födde den
31:3614 juli
31:381939
31:39hon är din mamma
31:41jag har skrivit det så
31:43hon är din mamma
31:44som att någon annan
31:45berätta
31:47och hennes första
31:49och hennes födelse
31:50sker precis
31:51när Europa
31:52står på randen
31:53till katastrof
31:54några veckor senare
31:56bryter andra världskriget ut
31:57det är en märklig tid
31:59att födas in i
32:00ett barn kommer till världen
32:01samtidigt som en hel kontinent
32:03börjar brinna
32:04i landskrona
32:06markskriget
32:07på sitt eget sätt
32:08det kanske inte finns
32:09strider på stadens gator
32:11men kriget finns
32:12ändå närvarande
32:14i människors samtal
32:15i tidningarna
32:16i oron
32:17i ransoneringskorten
32:18i vetskapen
32:20om att män
32:21kan kallas in
32:22till militärtjänst
32:23man vet aldrig
32:25riktigt
32:25vad morgondagen
32:26kan föra med sig
32:28och i familjen
32:29Dahlström
32:30fortsätter barnen
32:31att komma
32:32Kjell Gunnar
32:33född
32:3412 oktober
32:351936
32:36Anna-Lena
32:37alltså född
32:38min mamma
32:39den 14 juli
32:401939
32:42Gertrud
32:43Rosalie
32:44födde en
32:4415 november
32:451941
32:47och ännu ett barn
32:49Anita
32:50Rosmarie
32:51senare
32:52Estrid hade
32:53till slut
32:5412 barn
32:5512 liv
32:56och det fanns
32:57ett barn
32:57som hette
32:57Mayliljan
32:58som gick ju bort
32:59hon var ju bara
33:01några månader gammal
33:0212 personligheter
33:0412 människor
33:05som skulle
33:05mära med sig
33:06sin egen version
33:07av samma
33:08barndom
33:09och bakom
33:10alla dessa barn
33:11stod två människor
33:12Albin
33:13och Estrid
33:14två människor
33:15som skulle få uppleva
33:16kärlek
33:17arbete
33:17fattigdom
33:18konflikter
33:19glädje
33:20och sorg
33:21men framförallt
33:22skulle de få uppleva
33:23hur en familj
33:24kan förändras
33:25över tid
33:26och barnen
33:27skulle växa upp
33:28och det som började
33:29i Landskrona
33:30på 1930-talet
33:31skulle en dag
33:32spridas långt
33:33utanför
33:34den gamla staden
33:35men innan dess
33:36skulle familjen
33:37gå igenom kriget
33:38och efter kriget
33:40skulle ingenting
33:41riktigt vara
33:42som förut
33:43så kommer då
33:45nästa del
33:46att handla om
33:47de här
33:48det blir krigsåren
33:491939
33:501939
33:511945
33:51med ransoneringskort
33:54militärtjänsten
33:55i vardagen
33:55i Landskrona
33:56och hur
33:57Albin och Estrid
33:58stora familj
33:59försökte få livet
34:01att gå ihop
34:02då sen i kapitel 2
34:04i krigets skugga
34:05över
34:06Landskrona
34:07året
34:08är då 1939
34:11och då blir det lite mer
34:12så här
34:13när man berättar om
34:14familjen
34:14och man är över i det
34:16men där ska jag avsluta
34:17för nu faktiskt
34:18för att det var egentligen
34:19meningen med en epilog
34:20men ja
34:21så här blev det
34:23så
34:24det finns ju en hel del kapitel här
34:26det finns
34:27ja
34:28närmare 300 kapitel
34:31så vi får se
34:32vad det blir av detta
34:33jag ska ju väva in
34:34mer tänkte jag
34:35jag vill ha mer berättelser
34:36och jag har också bett
34:37min Dahlström-släkt
34:38att
34:39komma med mer information
34:41som jag kan väva in
34:42i den här
34:43berättelsen
34:43men det är lite svårt
34:45att få kontakt
34:46med mina släktingar
34:47ibland är det lite svårt
34:49de har svårt
34:50att vilja dela med sig
34:52av sina egna minnen
34:53och sånt
34:53jag hade en moster
34:55som var väldigt aktiv
34:56släktforskare
34:57men det är väldigt lite
34:58jag fick lite från henne
34:59när hon levde
35:00men
35:01barnen har ju säkert
35:02jättemycket
35:02men de verkar inte
35:04vilja dela med sig
35:05det handlar om
35:06vår historia
35:07så rycker upp
35:08jag har tagit det här
35:10Jesus kommer
35:11visserligen
35:12och då kommer vi
35:13bli uppryckta
35:13vi som tror på Jesus
35:14men vi vet ju inte
35:15när det sker
35:16under tiden
35:17kan vi göra någonting
35:18som vi tycker
35:19kanske känns bra
35:20jag tycker det är kul
35:22att skriva det här
35:22i alla fall
35:23det är inte bara kul
35:24det känns väldigt bra
35:25även om jag inte har
35:26kontakt med min egen son
35:28och mitt eget barnbarn
35:29eftersom det inte fungerar så
35:32jag vill
35:33men om inte andra vill
35:34så
35:35så finns berättelsen kvar
35:37i alla fall
35:38jag vill ju gärna
35:38föra vidare någonting
35:41om inte Jesus kommer in
35:42vilket jag hoppas på
35:44så tänker jag i alla fall
35:47jag avslutar
35:48jag avslutar
35:49nu den här
35:49sändningen på
35:50rumble
35:51som också länkade ut
35:52till youtube
35:53och facebook
35:55och på twitch
35:57så ska jag inte
35:58engagera mig mer
35:59i den här bluetooth
36:00problemet här
36:01utan jag går helt enkelt
36:02och kör på ett tangentbord
36:03för det gamla
36:05vanliga sättet
36:06sätter du i en sån här
36:06instick i usb-kontakt
36:08som fungerar ändå
36:10och när inte bluetooth fungerar
36:12så kan det bli mycket problem
36:14om man har mycket grejer
36:15som går på det
36:16så att
36:16det fungerar
36:18det är väldiga problem
36:19med det
36:19jag borde kunna hantera
36:21och klara av det
36:21också det tekniska
36:23så dålig är jag ju inte på det
36:25jag brukar formatera
36:27sånt själv
36:27och jag har vänat
36:28med datorerna
36:29men den här gången
36:30är det någonting annat
36:32så vi får väl se
36:33det är inte det viktiga
36:35som jag har skrivit
36:36och pratat om
36:36nu ska jag i alla fall
36:38gå ut
36:39jag ska inte sitta här
36:40hemma mer idag
36:41utan nu måste jag ut
36:42och vädra ur mig
36:43lite där
36:43jag ska också lämna ner
36:45en cykel tänkte jag
36:46till verkstaden
36:47eftersom den är
36:48punktering på
36:49där nere
36:49ovanpå alltihop
36:50när jag ska cykla
36:51väg
36:51och såvärt punktering
36:52på den
36:54och
36:55ja
36:56så är livet
36:57jag ondrar vad Jesus
36:58har på tankar
36:59för mig
37:01jag hoppas
37:02det ska gå bra
37:03i alla fall
37:04allting som Gud och Jesus
37:05tänker
37:06det samverkar
37:07till det bästa
37:08men själv kan man ju
37:09ha massa andra tankar
37:10och tänka ut
37:11hur man vill ha det
37:12i sitt liv
37:13och så blir det inte så
37:15och man tycker
37:16ibland att jag kanske
37:17gör för mycket
37:18och håller på med detta
37:19nu
37:19jag kanske borde
37:21tänka mer på
37:22vad det är viktiga
37:23med Jesus
37:24men Jesus vet
37:24hur vi fungerar
37:26man ska inte gå sådär
37:27och döma sig själv
37:28heller för att man
37:29sitter och skriver
37:30och gör något annat
37:31det är ju det som är så fel
37:33man tror man ska
37:33prestera något
37:34det är ju det jag pratar om
37:35själv så många gånger
37:36vi är ju inte här
37:37för att hålla på
37:38och prestera något
37:39utan
37:40det viktigaste är
37:41att vi vill bli frälsta
37:43och tro på Jesus Kristus
37:45sen kan vi göra
37:46våra saker så här
37:47jag menar inte att
37:48vi ska göra dåliga saker
37:49men vi har ju
37:51tillåset till att
37:52skriva en berättelse
37:53om vår släkt
37:54till exempel
37:55eller göra det vi har
37:56vi har olika
37:57det är olika delar
37:58i Jesus Kristi kropp
37:59det är olika dem
38:01ibland är jag ute
38:01och predikar på stan
38:03och det borde jag ju
38:04vara ute med mig
38:05tycker jag själv
38:06och sådär
38:08men
38:09som det är nu
38:10så är det så här
38:11ingen prestationsångest
38:14alltså
38:14tack Jesus
38:16för att livet är spräckt
38:17han har satt och bad
38:18på stolen i morse
38:19och jag satt
38:21i hörnan
38:22trött och eländig
38:23bort vid soffan
38:25och var inte så engagerad
38:26i bönen
38:26utan jag gick in
38:27i vardagsrummet
38:28och engagerade mig
38:29och försökte få reda på datorn
38:31ni ser
38:33hon bad
38:34böjd
38:35vid stolen
38:35och bad
38:36så vackert till Gud
38:37och Jesus
38:38att dagen skulle bli bra
38:40och jag
38:41hade bråttom
38:42in och kollat
38:43av datorn
38:44järna
38:44sån är jag
38:47så kan det vara
38:48men det som jag säger
38:49att vi är
38:49på våra olika vis
38:51och jag gör mig
38:52inte till någonting annat
38:53än något bättre
38:54än vad jag
38:54är
38:55att jag är
38:56som jag är
38:58så
38:59det vill jag också
39:00vara ärlig med att tala om
39:01så man inte tror
39:01att jag ligger på knä
39:03och ber
39:03lågarna i ända
39:04eller går på något moln
39:05och mår bra här
39:06för så är inte livet
39:07när man går med Jesus
39:08utan
39:09livet är en kamp
39:11då hela tiden
39:12jag tänker på mina släktingar
39:14hur hade de det
39:14hur hade de det
39:15talade de om Jesus
39:17min mamma sa att
39:18hon trodde inte på någon
39:20gud
39:20så hon var över 90 år gammal
39:22hon trodde inte på att vi hamnade
39:24varken
39:25det ena eller det andra stället
39:27utan
39:29hon menar att
39:30när små barn får lida
39:33då
39:33tänk om det finns en gud
39:35som ett enda
39:36finger kan ändra på det
39:37varför gör hon inte det
39:38jag undrar hon
39:39jag vet inte om mormor
39:41var när hon gick bort
39:42om hon
39:42bodde på Jesus
39:43eller om hon blev präst
39:44hon har levt ett hårt liv
39:45mormor
39:47hon levde ett hårt liv
39:48hon förlorade barnens
39:49första barn
39:50från till genom
39:51ett övergrepp
39:53våldtäkt
39:53men hon älskade barnet
39:55ändå
39:56behöllt det barnet
39:57tog inte bort det
39:58men det måste ju vara
39:59fruktansvärt
40:00och min morfar
40:01blev hård och sträng
40:02mot det barnet
40:04vilket också kommer
40:04komma i den här boken
40:05av orsaker som han
40:07hade med sig
40:08i sitt liv
40:09och barnet fick springa
40:11och gömma sig
40:11ibland
40:12och mormor
40:12stod bakom
40:13persiennen
40:14och viftade med
40:15bullgardinen
40:16när han kunde komma in
40:17igen
40:17när morfar kom hem
40:18så fick han springa
40:19och gömma sig
40:19det här barnet
40:20som hade kommit till
40:21genom ett övergrepp
40:22och det kunde inte
40:24han hjälpa
40:24och hans barn
40:25visste inte om det
40:26och hans barnbarn
40:27visste inte om
40:28vad som hade hänt
40:28men min moster
40:29Mary som
40:30blev 101 år gammal
40:32hon ville ju berätta
40:33det här för barnbarnen
40:35så att de undrade
40:36varför gråter
40:37Åke
40:38varför är han sådär
40:39han hade levt hårt
40:41och han var inte
40:42orsak till att
40:43han blev född
40:45genom
40:46på det här viset
40:46så mormor var ute
40:47var mormors första barn
40:50så kan det vara
40:51i en släkt
40:51så mormor
40:52hade det jobbigt
40:53och hur mycket
40:54hon har gått igenom
40:55om
40:56morfar var sträng
40:58också ibland
40:58mycket hår
40:59när han kom hem
41:00och
41:00han skulle ha mat
41:02först på bordet
41:03skulle ha stå till hand
41:04och han hade sin plats
41:05i soffan
41:06ett rum
41:06tolv barn
41:07i samma lägenhet
41:09ingen kyl
41:10jo det fanns
41:11jag vet inte om det fanns kyl
41:13men
41:14det fanns ingen elektricitet
41:16inget rinnande
41:17varmt vatten
41:17ingen dusch
41:18jag har varit inne i lägenhet
41:20där de bodde
41:21faktiskt på 50-talet
41:22en lägenhet
41:23som var stått framför
41:24vasken och sett
41:25där de bodde
41:26det finns kvar
41:28ännu huset
41:28i
41:30Landskrona
41:31faktiskt
41:32finns där
41:32på Fabrisgatan
41:34ett känt hus
41:36på hörnan där
41:38så ja
41:39det finns mycket
41:41att berätta
41:43men i alla fall
41:44jag avslutar det här
41:45den här gången
41:46hoppas att vi hörs
41:47igen en annan gång
41:48vad är de mer
41:49gud besigna allihopa
41:52nu ska jag gå ut
41:53stänga datorn
41:54och gå ut
41:55hej då
41:572 september redan
41:59idag är
41:59faktiskt
42:00här i Eurobro
42:022026
42:03hej då
42:041
42:042
42:051
42:072
42:088
42:098
42:099
42:119
42:1310
42:1411
42:1411
42:1512
42:1512
42:1613
42:1715
42:1719
42:1820
42:1825
42:1820
42:1921
42:1921
42:1922
42:1923
42:1924
42:1924