- 2 months ago
Category
🛠️
LifestyleTranscript
00:00Säger jag här från Örebro och ja, jag tänker faktiskt att jag ska få läsa ur min bok som jag
00:13har skrivit.
00:15Livet går vidare heter det och vi får se hur det blir med fortsättning och sammansättning.
00:26Det här är ett utkast som jag tror kan vara ganska hållbart.
00:32Jag tänker att jag ska läsa lite av det här.
00:34Jag vet inte om jag läser allt, inte nu i alla fall att jag läser allt, men jag ska läsa
00:38lite här nu i alla fall.
00:39Livet går vidare. Det är en berättelse om ensamhet, kärlek, förlust, ansvar och tro.
00:47Och prologen där allt börjar.
00:51Det finns saker i ett människoliv som aldrig riktigt försvinner.
00:57Barndomen är en sådan sak.
01:00Den följer med, även när åren går och livet förändras.
01:06Den kan finnas kvar som en plats inom en, ibland långt efter att man har lämnat själva platsen bakom sig.
01:14För honom blev ensamheten en sådan följeslagare.
01:20Den började tidigt.
01:22Det fanns saker han bakför som barn och som han inte riktigt kunde förstå då.
01:29Han visste bara att något gjorde ont.
01:33Att han ibland kände sig ensam på ett sätt som ett barn inte borde behöva känna.
01:38Och någonstans i minnet fanns barndomstaden, gatorna, huset, källaren, mörkret.
01:48Den där känslan av att vara lite och ensam med sådant som var alldeles för stort.
01:54Han kunde inte veta då hur mycket av detta som skulle följa honom genom livet.
02:00Han visste inte att han långt senare skulle sitta och gråta över det som varit.
02:05Han visste inte heller att han en dag skulle kunna se tillbaka på barnet han en gång var med.
02:11En större ömhet.
02:14Men det skulle komma.
02:16Det skulle ta många år.
02:19Avsnitt ett.
02:21Inledningen och födelsen.
02:24Mitt liv.
02:25Han slutade existera då gråt och blot blandades.
02:29Men som ett sista hopp tog han emot kraften från sin penna.
02:32Den bad honom att börja skriva ner sina plågor.
02:37Han låg där i hennes inre och väntade.
02:40Det kändes tryggt och varmt.
02:42Och det sövande ljudet som susade och pulserade överallt omkring honom var en del av honom.
02:49Och ändå inte.
02:51Ett behagligt trött ljus pulserade mycket långsamt.
02:55Omväxlande svagt.
02:56Och sedan intensivare.
02:58Det fanns i hans ögon natt och då.
03:02I hans inre vaggades han.
03:04Ja ännu en liten tid till.
03:07Resan i mitt inre.
03:10En resa till det inre.
03:12En resa bort från den fruktansvärda verkligheten.
03:15En färd in i en labyrintisk värld.
03:18Där dolda gångar leder antingen till liv eller död.
03:22Där dörrar måste öppnas för att själen ska få frid.
03:25Horta till en himmel eller ett helvete.
03:29Där man måste våga chansa in i sitt eget kaos av tankar.
03:33Man måste våga resa dit där inga vänner följer.
03:37Dit där ingen vill gå.
03:39Där inget ljus kan nå.
03:40Där mörk och haska.
03:42Men där.
03:43Man ändå längtar efter ljuset.
03:47Den 2 augusti 1962.
03:51Något pressar på bakom honom.
03:55Och han känner hur det dras samman runt omkring honom.
03:58Som i kramp.
03:59Något trycker på bakom honom.
04:01Samtidigt som han tvingas framåt av en okänd kraft.
04:05Mot det där förfärliga ljuset.
04:08En fasans full skräk fyller honom.
04:11Och han kämpar för att kunna hålla sig kvar i henne.
04:14Ljuset med allt det okända närmar sig.
04:17Han kämpar men förgäves.
04:20Det drar och tvingar honom ut i det.
04:23Ett starkt bländande ljus.
04:25Kyla.
04:26Ett hjält skrik.
04:28Händer som bär och lyfter beröring.
04:31Han är född.
04:32Länge skrek han i ångest.
04:35Omedveten låg han sedan stilla tätt in till sin mamma.
04:39Och sov vid hennes barn.
04:41Han visste inte vad det var för slags skuggor eller ljus som fanns i rummet.
04:46Han bara var där hos henne som ännu skänkte trygghet.
04:50Dagar kom och försvann.
04:52Medan hans medvetande sakta vaknade.
04:56Snart skulle han förstå vad det innebar att vara rädd för skuggorna.
04:59Och längta efter ljuset.
05:02Men det fanns ännu lite tid kvar av varme och närhet.
05:06Innan han skulle kastas ut till vargarna.
05:11Avsnitt två.
05:12Det nya landet och barndomen.
05:15Det nya land.
05:17Färjan la till vid kajen.
05:20Sovande och omedveten bas han i land.
05:23Han var i det nya land.
05:27Flera år senare.
05:28Den enorma kyrkan stod där som ett monument till hans barndomsstad.
05:34Sofia Albertina kyrka.
05:37Den gången när hans mamma han hade kommit till land vid kajen.
05:41Nära huset där han nu bodde.
05:43Alla hade varit en liten baby.
05:45Men nu sprang han omkring och lekte i lyckliga kvarter tillsammans med sin äldre bror.
05:51Den bror som till slut hade hämtats under stor dramatik i det där främmande landet.
05:57Ett land som han ännu inte visste någonting om.
06:01De lekte fortfarande lyckligt utan att veta vilken tragedi som snart skulle söndra dem.
06:08Han befinner sig i det gamla huset när vi hamnar i sin barndomsstad.
06:13Han är kanske fyra eller fem år gammal.
06:16Han minns hur han sitter på golvet och ser på en sak som snurrar och låter.
06:21Den är gjord av metall och har formen av två djupa tallrikar som placeras med åbandsidorna mot varandra.
06:29Saken har en mängd hål runt omkring sig som små svarta fönster.
06:34Och ur dessa hål strömmar ljud.
06:37Han försöker se in i hålen som det vinande ljudet kommer ifrån.
06:42Men där inne är det bara svart.
06:46Fascinerad stirrar han på det snurrande föremålet som får honom att falla in i ett slags extastillstånd.
06:55Ensam sitter han där i köket bland sina leksaker.
06:58Men ser bara det där på samma gång lockande och hotfulla föremålet som aldrig verkar vilja sluta snurra.
07:06Det är blått, rött och svart.
07:09Högst upp finns en slags stång som man kan trycka på så att den fälls in i metallföremålet.
07:16Om man tar tag i stången trycker ner den flera gånger sedan släpper den.
07:20Våra föremålet snurrar mycket fort.
07:23Han inbillar sig att det finns något främmande liv där inne.
07:28Men även när han håller ansiktet tätt in till det mörka hålen så ser han absolut ingenting.
07:35Han ger upp, går in och lägger sig på sin säng.
07:39Nästan genast somlar han.
07:42I sina drömmar ser han ett ansikte som sänker sig ner över honom.
07:47När han vaknar mitt i natten tycker han att skuggorna i rummet rör på sig.
07:52Det känns som om någon iakt har hon.
07:55Han blir rädd, kryper långt ner under sitt täcke.
07:59Där ligger han tills det känns som att han skulle kvävas.
08:02När han till slut vågar titta fram bakom det skyddande täcket är det morgon och ljust i rummet.
08:12Utomhus, toaletterna.
08:14Ute på bakgården finns två träskjul som rymmer gamla utomhus, toaletter.
08:20Han avskyr att gå in i dessa skjul.
08:23Men det finns inget annat att välja på.
08:26Han kan ju inte sätta sig ute på gården och göra det han måste göra.
08:29Det luktar som det brukar göra på sådana toaletter.
08:33Plåttunnan där alla avföring samlas är nästan full av brun sörja och urin.
08:40Spindlar kryper omkring där inne.
08:42Och just det faktum att spindlarna finns där är det andra värsta.
08:47Han skyndar sig efter att han ner byxorna och sätter sig på den kyliga ringen.
08:51Hela kroppen ryser.
08:53Det tar inte lång stund att göra det han måste.
08:56Sen springer han bort därifrån.
09:00Stormen
09:02När han kommer in ber hans mamma honom att gå bort till butiken för att handla.
09:07Han tycker det är spännande.
09:09Det stormar han öppnar den stora porten som leder ut från gården där han bor.
09:15Han har kommit en bit på vägen och befinner sig i närheten av den stora kyrkan.
09:19Känner han hur vinden sliter tåg i honom och försöker rycka med honom.
09:24Skrämd vänder han om och börjar ta sig hemåt igen, gråtande.
09:29Kraftiga vindstöter får honom nästan att falla omkull och han tvingas hålla sig fast vid en lyxstolpe.
09:36Till slut kommer han in genom porten.
09:39När han stänger den tystnar det vrålande ovädret tvärt.
09:44Han springer in till sin mamma och kastar sig i hennes farm för att få tröst.
09:48Hon ser på honom med milda ögon.
09:51Och när hon håller om honom sprider sig en slags värme inom honom.
09:55Om han hade vetat hur nära den tid var då han aldrig mer skulle få känna sin mammas brygga fram
10:02skulle han nog aldrig ha släppt taget om henne där i det gamla huset nära vid hamnen i sin barndomsstad.
10:12Diskmedelshavet
10:14En morgon hittar han mammas diskmedel i ett skåp som hon hade glömt att stänga.
10:19Han tar med sig plastflaskan med dess intressanta innehåll
10:23och går ner för att gömma sig där ingen kan se vad han gör.
10:28Han har en stor lastbil med ett flak som går att tippa.
10:32På flaket häller han ut hela flaskan med diskmedel.
10:35Det ser ut som ett stort blått hav.
10:37Tycker han han ser på det som flyter omkring.
10:40För tjusningen växer inom honom.
10:44Men så hittar mamma honom.
10:47Och han känner sig skamsen när han sitter i sitt gömställe.
10:51Hon ropar på hans pappa.
10:53Den pappa som inte var hans riktiga pappa.
10:55Men den enda som han kände som sin pappa.
10:59När han kommer får pojken gå och lägga sig som bestraftning för det han har gjort.
11:04Han skäms där han ligger i sin säng.
11:08Kvinnan i drömmen.
11:10Innan han somnar den kvällen har han en känsla av att en kvinna står lutad över honom i sängen.
11:16Han ser också ett slags ansikte nära sitt eget.
11:20Hon har lockigt hår.
11:22Och när hon lutar sedan över honom känner han sig märkligt trött.
11:26Och efter bara en kort stund somnar han i ett slags behagligt rus.
11:34Han minns en speciell händelse från sin tidiga barndom när han var ute och cyklade på sin trehuling.
11:41Han cyklar omkring utanför huset där han bor och tänker inte på någonting annat än att ivrigt ta sig fram.
11:48Plötsligt ligger han där nedanför alla trapporna som han har fallit ner för.
11:54Cykeln ligger ovanpå honom.
11:56Han kan inte ta sig upp eller komma loss.
11:58Därför skriker han.
12:00Då kommer hans pappa och lyfter bort honom från det hemska stället där han har ramlat.
12:05En förlösande känsla av befriheten sprider sig inom honom.
12:10Han undrar om det var ett förebud om vad som skulle komma.
12:14Han tänker att det kanske var en stor, kall hand som kastade ner honom in till källardörren
12:21för att påminna honom om att hans tid snart var ute och att friheten då skulle ta slut.
12:29Det lyckliga åren
12:32Det var för de mesta lyckliga dagar, månader och år i hans barndom.
12:37Han och hans bror lekte sig mätta i de skiftande årstiderna.
12:41I huset där de bodde hade han även, hade även hans mormor och mobbror sina lägenheter.
12:47Det kändes tryggt för honom att ha dem så nära.
12:51Ofta sprang han upp till sin mormor tidigt på morgonen och lekte tillsammans med sin kusin som var där ibland.
13:00De hoppade och studsade i hennes säng som han tyckte var så stor och mjuk.
13:06Mormor låg åt dem och han kände en stor ömme strömma ut från henne.
13:12Anton
13:14Under de lyckliga åren fanns det trots allt obehagliga saker som hände.
13:19En av dessa händelser hade med en narkoman att göra, som också bodde i samma kvarter.
13:25Ordet narkoman var oerhört laddat för honom när han var barn.
13:30Att se en sådan person var något mycket annorlunda och hemskt.
13:34Det bodde en äldre man i samma trappa där knarkartillhållet fanns.
13:39Mannen var mycket snäll och hette Anton.
13:43Ofta följde han och hans bror efter honom när han var ute och promenerade i stan.
13:47De hade väldigt roligt åt hans keps.
13:50Kepsen hade en rolig knopp på toppen.
13:53En liten knopp på toppen.
13:55Och den knoppen kallade de för snopp.
13:57Vansliga som de var.
13:59De skrattade varje gång de fick syn på mannens keps.
14:02Vart mannen än gick följde de efter honom och ropade snopp.
14:08Men den gamle mannen blev aldrig arg.
14:10Istället brukade han skämta med dem.
14:13En dag när den gamle mannen skulle gå ut på sin promenad
14:16stod det en av de där narkomanen.
14:18Och en kompis till honom och väntade på Anton.
14:22När de fick syn på honom knuffade de ner honom för trapporna i huset.
14:26Det hela slutade så illa så att Anton dumt.
14:31Tidningarna skrev mycket om händelsen.
14:33Hans mormor klippte ut artikeln.
14:35Och klistrade in den i sitt album.
14:38Där hon samlade alla olika urklipp från tidningar.
14:42Långt senare skulle han läsa om händelsen i sin mormors album.
14:46Och återigen påminnas om den fruktansvärda händelsen.
14:51Som hade hänt i hans kvarter.
14:53I hans barndomskvarter.
14:55Där han hade befunnit sig mitt i händelsernas centrum.
15:01Dockan.
15:03När det blev ljudtid kom pappa ut.
15:05Klätt i en tomte för att dela ut julklapparna.
15:08Han blev lika rädd varje gång han fick se tomten.
15:12Det var en av hans rädslor.
15:14Men han skulle lära sig att bli rädd för betydligt allvarliga saker.
15:18Den dag då de flyktade från barnhamnkvarteret.
15:22Till det fördömda området på andra sidans stan.
15:26Han hade märkt en förändring hos sin mamma.
15:29Under den allra sista tiden de bodde kvar ner vid hamnen.
15:33Plötsligt hade hon fått en slags mani att skrämma honom med en docka som hon hade fått av hans okända
15:39far.
15:40Det var en svart docka med röda läppar som kunde säga mamma.
15:45Och man lutade dockan först neråt och sedan uppåt.
15:50Dockan var väldigt fin.
15:51Men han blev oerhört rädd för den när mamma började roa sig med att skrämma honom med den.
15:59Han kröp in under den stora sängen i mamma och pappas sovbron.
16:04När hon visade honom dockan.
16:06Hon ställde sig på knä vid den ena sänghalvan och visade honom dockan.
16:10Samtidigt som hon rörde den neråt och uppåt.
16:13Så att det obehagliga och skrämmande ljudet kom ur den.
16:18Han kröps längst bort i den andra hörnan under sängen.
16:23Men strax var hon där också med sin docka.
16:27Hotfullt såg han och dockan liksom stirrade på honom där han låg skräckslagen under sängen.
16:33Fram och tillbaka kastade han sig mellan sänghörnen tills hans mamma tröttnade på sin vansinniga led.
16:41Aldrig kunde han förstå varför hon gjorde så mot honom.
16:44Hon som tidigare alltid hade varit snäll.
16:48Han närmade sig aldrig den där dockan igen efter det att hon hade börjat skrämma honom med den.
16:55Sanden hade nästan runnit ur timglaset för honom och hans syskon.
17:00Det var mycket nära den tid då de skulle fängslas ner i mörkret i källaren.
17:07Hans yngstra bror var bara ett år gammal när de flyttade till dödens kvarter.
17:13Avsnitt 3
17:16Sommaren 1969
17:18Sommaren 1969
17:23Men där sommaren skulle just öppna sina gröna dörrar för alla som fick våra barn.
17:29Men för syskonen fanns endast de onda skuggorna klädda i svart på de trasiga tapeterna nere i källaren där de
17:37nu bodde.
17:38Tre bröder längtade ut ur det mörkret och den kyla som deras mamma hade placerat dem i när de hade
17:46flyttat till det där som blev ett helvete för dem.
17:50Där nere i källaren hade väggarna nästan redan rasat samman av deras olycka.
17:55Han var sex år gammal men skulle snart följa sjuden där första sommaren nere i källaren.
18:03Deras mamma var sjuk men det förstod ingen av syskonen.
18:08De trodde att hon hade börjat hata dem och därför låste in dem.
18:14De ville bli älskade av henne som förut men hon kunde inte längre ge dem det i sin förfärliga sjukdom.
18:22Det var nu en skadad familj.
18:25Allt det som de tidigare hade haft, kärleken till varandra, fanns inte längre där i deras språngenskap.
18:33Det fanns inte heller något ljus där nere i källaren om kvällen eller natten
18:38sedan mamma hade skruvat ur glödlampan som hängde dystert i en sliten gammal kabel uppe i taket.
18:45Det skulle skrämmas och då skulle det också vara mörkt utan någon möjlighet för dem att tända ljus.
18:53Det var inte ombonat på något som helst vis där nere och ingen utomstående verkade bry sig om hans eller
19:00hans syskons situation.
19:03Skräcken blev störst de nätter då de längtade som mest efter tröst och fann att ingen lyssnade.
19:11De nätter då de inte ens orkade bry sig om varandra.
19:16De låg där i ett iskallt rum bara inne i sin säng och längtade efter någon slags räddning.
19:23Hans två syskon delade på en våningssäng.
19:26Hans äldre bror låg där uppe och hans yngre bror var nere i den sängen.
19:32Själv låg han i sin hörna av det lilla rummet i sin egen säng.
19:37Ett grönt stengolv låg som ett hav mellan honom och hans syskon.
19:42Han våg aldrig gå på det golvet när det var mörkt för i hans fantasi fanns det hemska farser där
19:48om natten.
19:49Därför låg han kvar i sin säng och bad till Gud om räddning.
19:54Om en slags väg ut ur det svåra.
19:57Kanske skulle gå att gömma sig för gott in i väggen där han brukade fly in när mamma blev sådär
20:04svår och hemsk.
20:05I väggen fanns det skatter tänkte han.
20:08Och han ritade kryptiska meddelanden på dem i hopp om att någon ändå skulle finna honom där.
20:16Då vågade inte jag upp ro mot henne.
20:19Och då slog hon dem tills inget alls fanns kvar och beindrat.
20:23Hon hotade med döden om det inte blev precis som hon ville.
20:28Och de var alldeles för trötta och bleka för att jag kan göra motstånd.
20:33Ändå hotade hon med döden trots att de gjorde allt som hon krävde.
20:37Ner i källaren härskade den största ondskan som fanns.
20:41Och hon var i det skrepp när hon slog sina barn.
20:46Avsnitt 4. Källaren.
20:49Det gröna stengolvet låg som ett hav mellan honom.
20:53och hans syskon.
20:54Han vågade aldrig gå över det innan det var mörkt.
20:57Och i hans fantasi fanns det som sagt hemska faser där om natten.
21:03Därför låg han där i sin säng och bad till Gud om räddning.
21:06Om en väg ut ur det svåra.
21:14Och sen fortsätter det här avsnitt 5 då när mörkret blev vardag.
21:21De vågade inte göra uppro mot henne.
21:23Och då slog hon nu dem tills inget alls vann kvar av deras inre.
21:30Och egentligen ska jag ju fortsätta här va.
21:33Det har blivit i texten här lite annorlunda.
21:36Egentligen ska den vara en värld av trygghet här som ska fås.
21:39Men detta är ju ett utgast.
21:40Det är ju inte färdigt riktigt.
21:42För honom blev källaren en värld där mörkret inte bara fanns omkring honom
21:47utan också inom honom.
21:49Det fanns ingen trygghet att hålla fast när natten kom.
21:53Det fanns ingen vuxen som kunde förklara vad som hände
21:56eller säga att det snart skulle vara över.
22:00Istället lärde han sig att vara tyst.
22:02Han lärde sig att lyssna efter djur.
22:05Han lärde sig att känna igen stegen och rösterna.
22:09Och framförallt lärde han sig att vänta.
22:13Vänta på att det skulle bli lugnt.
22:15Vänta på att dörren skulle öppnas.
22:18Vänta på att nästa dag skulle komma.
22:21Det lilla barnet kunde inte förstå varför hans mamma
22:23som tidigare hade varit hans trygghet
22:25hade blivit den person han nu fruktade mest.
22:29Han kunde bara försöka överleva från den ena stunden till den andra.
22:36Och det var ju där egentligen som flykten in i väggen kom också.
22:45Och syskonen, mina syskon då
22:47det var ju tre bröder i den där källaren
22:49de hade varandra men rädslan gjorde också de ensamma.
22:54Var och en kämpade på sitt sätt med det som hände.
22:57Den äldre brodern hade sina egna rädslor.
23:00Den yngre var ännu så liten att han knappt kunde förstå vad som hände.
23:05Och han själv försökte finna ett sätt att göra sig så liten och osynlig som möjligt.
23:11Det kanske var det enda han kunde påverka.
23:15Han kunde inte förändra sin mamma.
23:17Han kunde inte öppna dörren.
23:18Han kunde inte få tillbaka det gamla hemmet.
23:21Men han kunde försöka försvinna in i mörkret, in i väggen.
23:25In i sina tankar.
23:29Sen kommer då ett avsnitt av minnet av källaren.
23:33Här ska det liksom bli annat sen.
23:34Så det här är ju ett utkastat.
23:36Man förstår det när jag läser.
23:38Men jag ska få ihop det här på ett par sätt.
23:41Jag kastar mig ner under trasiga täcket.
23:44Ner i min sorg där barnet hade strandat.
23:47Ner i den svarta brunnen av vilda fantasier om en slags frihet.
23:51Något mindre smärtsamt, något lite mindre kall.
23:56I frid från källarmörkret.
23:58I frid från henne, den skrikande galna moden.
24:01Jag till sist i frid ute på den tysta öde kyrkogården.
24:05I frid från sorgens barndomshem.
24:08Han hade ibland undrat vad hans riktiga pappa fanns.
24:12Och varför han inte kom till hans räddning när det var så svårt.
24:15Han fantiserade om honom.
24:17Om hur han såg ut och vad han gjorde.
24:19Hans mamma berättade aldrig något om honom.
24:22Annat än på ett ont och elakt vis.
24:25Han tänkte ofta på vad han hade gjort mot sin mamma.
24:28Och vad som kunde vara orsaken till att hon behandlade honom som hon gjorde.
24:33Han trodde att hans syskon tänkte likadant.
24:36Hon skrek när hon blev arg och ropade efter absolut tystnad.
24:40Han kunde inte förstå att hon var sju.
24:43Hela tiden kom minnena tillbaka.
24:45Minnena från den förfärliga källaren.
24:50Lördagskvällen.
24:50Det var lördagskväll i den mörka källaren.
24:53Och syskonen hade glass och godis som sin enda tröst.
24:57Han satt där under sitt trasiga täck och fantiserade om att
25:00det var så paralyset såg ut.
25:03Men döden fanns där så nära.
25:06När som helst kunde den fasan börja härja.
25:08Då hjälpte det inte att han hade sitt inbillade paralys av godis och glass.
25:14Han låg där under täcket och sökte ett falskt skydd.
25:19Han blev ett känslut dött barn.
25:22Bedövad av en galen moder.
25:24Och hans enda kontakt med yttervärlden var genom en svartvitt tv.
25:28I tvn när i katakomben såg han kriget i Vietnam och allt våld som fanns där.
25:35Han förstod att världen var sådan.
25:38Full av det som ständigt var närvarande i hans krav.
25:42Fångenskapen hetsade och kubade honom.
25:45Han kunde inte rå på döden som var en fruktansvärd fiende.
25:51Han hade längtat efter andarna, de goda andarna som befriar.
25:55Kanske var det de andarna som ibland hjälpte honom bort från källaren och modern.
26:01Han mindes när han hade varit på barnkoloni, skydd från den fysiskt närvarande galenskapen.
26:06Men inte från den galenskap som ständigt fanns närvarande inom honom.
26:12När han kom dit om sommaren var han egentligen inte lycklig.
26:16Han kände sig liten och rädd inför de andra.
26:19Men ändå var det en tid som han aldrig skulle glömma.
26:23Och i avsnitt 7 då ska det komma en barnkoloni och mer om det är sen där.
26:28Det var kanske de andarna som ibland hjälpte honom bort från källaren och modern.
26:33Han mindes tiden när han hade varit på barnkolonin.
26:35En plats där han åtminstone kunde få skydd från den fysiskt närvarande galenskapen.
26:41Även om han inte kunde komma undan den galenskap som ständigt fanns i sin område.
26:46När han kom dit om sommaren var han egentligen inte lycklig.
26:49Han kände sig liten och rädd inför de andra.
26:52Men ändå var det en tid som sagt som han aldrig skulle glömma.
26:59Så kommer han in genom porten.
27:02Och det är väl då...
27:05Ja just det, det kommer in där då ju.
27:07Nej, nu får vi hoppa här lite i tiden.
27:13Nu ska vi se här.
27:17Flyktförsöket.
27:18Flyktförsöket.
27:20Avsnitt där, ett avsnitt om flyktförsöket faktiskt.
27:22Fönster och dörrar var jämbommade.
27:25Och det fanns inget av allt det hemska som någon där ute utanför deras frågenskap kunna höra eller se.
27:31Ingen kunde öppna den hemska grafskammaren i källaren.
27:35Så till slut tvingas de själv försöka rymma därifrån.
27:39Och de rymde om natten.
27:41Men de skulle snart vara tillbaka i källaren igen.
27:44Den korta stunden av frihet skulle snart vara över.
27:47De stalen cykelde den natten och tog sig till kyrkogården.
27:52Där ute på kyrkogården såg de en vit ängel.
27:55De trodde att det var en riktig ängel som kunde hjälpa dem.
27:58Men den vita ängeln var av marmor och kunde inget göra för att lindra deras smärtor.
28:04Det var den första och sista gången de rymde.
28:07Där ute på kyrkogården hade de sett ut var sin plats att begravas på.
28:14Ifall deras mamma skulle ha ihjäl dem.
28:17Sedan de kommit hem igen.
28:19De tänkte att hon inte skulle behöva ha några bekymmer med en sådan struntsak.
28:24Sedan de hade dött.
28:26Så där talade vi faktiskt.
28:29Och i avsnittet där fram i fortsättningen där så.
28:33Han talade med barnet.
28:35Den särgade delen av sitt eget jag.
28:38En dialog i det inre.
28:40Lite tidsfrist, lite andrumviskade han.
28:43Det ensamma barnet inne i sömnen.
28:45Och det hördes en sukt från själens djup.
28:48Någon grät hysteriskt in i rummet.
28:51Jag minns inte var.
28:53Men tjut och skrik.
28:54Ända in i döden.
28:55Kom ut ur mitt inre.
28:57Ännu en trasig spillra av barnet föll ner i avgångsdjupet.
29:00Jag kastar mig ner under det trasiga täcket igen.
29:04Ner i min sorg.
29:05Där han strandat.
29:07Barn.
29:08Ner i den svarta brunnen av vilda fantasi om en slags frihet.
29:12Något mindre smärtsamt.
29:14Något lite mindre kallt.
29:16I frid från källarmörket.
29:18I frid från henne den skrikande galna mord.
29:21Jag till sist i frid ute på den tysta öde.
29:25Tysta öde kyrkogården.
29:27I frid från sorgens barndomshem.
29:34Jag behåller den där växlingen mellan han och jag.
29:37Som jag skriver ganska mycket om han och jag.
29:40Det är ganska svårt att skriva om något som handlar om mig själv.
29:45I originalet finns det ju med hela tiden.
29:48Han och jag.
29:50Och det vill jag liksom inte normalisera bort.
29:55Så att ja.
29:59Ska vi se här.
30:02Det var ju med barnkolonin också.
30:05Och det hade jag ju läst in lite av det.
30:10ensamheten för tvivl om drev honom genom den mörka skrämmande skogen vid barnkoloni då.
30:16Jag gick ju ofta genom skogen längs stigarna bara för att förvara hos min äldre bror.
30:21Och det var ju svårt då.
30:22Jag fick aldrig komma till honom där.
30:25Men alltid kom någon och hämtade honom och tvingade honom att gå tillbaka till det där oerhörda huset som han
30:32kom ifrån.
30:32Jag trivdes ju inte på barnkoloni faktiskt.
30:36Jag ville hem igen till det hemska märkligt vad man kan vara så.
30:39En av alla dessa somrar de var på barnkoloni så blev jag lite förälskad i någon annan där en flicka.
30:46Som man kan bli som barn ju.
30:48Så jag tyckte hon var så söt.
30:50Kommer man ihåg det första gången jag tänkte så.
30:52Han gick med henne hand i hand.
30:55Den lilla pojken till Sjöön.
30:57Inne i skogen.
30:59När de kom fram kände han sig innerligt stolt över att förhålla just henne i handen.
31:04När han sedan gick därifrån tillsammans med henne var som det bubblade av glädje inom honom.
31:09Men allt tog slut och det som hade känts så fint fanns inte längre kvar.
31:15Då såg han den här flickan tillsammans med en annan pojke.
31:19Och det var ju inte så roligt om han hade varit.
31:21Då kände han den där underliga känslan i magen för första gången i sitt liv.
31:26Den där magiska känslan hade känt där ute i skogen.
31:30Och han och hon var på väg till sjön.
31:32Varförallt till borta.
31:34Han kände att den var förlorad.
31:37Och att det vackra aldrig mer skulle bli så ofulligt och vackert igen.
31:40Det fanns en slags plåga de där somrarna också på barnkolonien.
31:45Den plågan hade många skepnader.
31:48Ett av dess ansikte var två tvillingbröder som ofta roade sig med att trycka ner honom under vattnet.
31:54När han skulle bada i den lilla sjön.
31:57Han hade trott att han aldrig mer skulle komma upp igen när han låg där och sprattlade under vattenytan.
32:03Och såg tusentals bubblor virla runt i kaos.
32:07Men så släppte de honom.
32:09Skräckslagen tog han sig in till land och rusade bort från platsen.
32:13Att bada i den sjön kände sedan inte längre naturligt eller skön.
32:19När sen sommaren var slut.
32:21Och han kom tillbaka till den källaren som han hade kommit från.
32:25Kände han den där snart naturliga brännande känslan in i magen.
32:30Som han visste berodde på rädsla.
32:33Trots att han kände sig ensam på kolonin.
32:36Kolonin vill han.
32:38Trots att han hade känt sig ensam på kolonin.
32:42Så ville han hem.
32:44Det fanns ingen annanstans.
32:46Där han kunde känna sig trygg.
32:48Så att han inbildade sig att tryggheten fanns i hemmet.
32:51Fast det inte var någon trygghet.
32:53Efter en tid i en slags frihet.
32:55Kändes det svårare att återigen sitta inlåst i mörkret.
33:00Men så var det ju så att hans syskon.
33:03Så var det ju för hans syskon och hans liv.
33:05Och det fanns absolut inget att kunna göra för att få ett annat och bättre liv.
33:11Men sen kommer jag ju till väg senare här längre fram.
33:15Och det kan jag fortsätta med.
33:16Jag kommer ju iväg till familjehem.
33:18Det var sommaren 1977.
33:21Och här behöver jag ju ändra en hel del serie av texter.
33:24Så att jag ska nog avsluta här.
33:26Det här är bara ett utgast.
33:28Det blir lite svårt att läsa upp det här också.
33:30Men det ska väl lösa sig till sist.
33:33Och jag har ju faktiskt ganska många sidor här som jag har läst in här.
33:39Eller inte läst in men jag har skrivit ner dem.
33:43Så att det finns ju en hel del här.
33:46Och jag tror att det ska gå att få ihop det på något sätt hoppas jag ju.
33:54Barnkolony dyker upp här var och varannan avsnittsserie.
34:03Sommaren 1977.
34:04Ja det var där jag ska börja sen.
34:07Och fosterhemmet sen.
34:08Om tankar om varför jag då flyttade.
34:11Och sen gymnasiet och friheten.
34:13Och min styrpappa.
34:14Det var olika kapitler av min äldre bror.
34:16Och det som blev kvar.
34:18Det var olika kapitler.
34:20Jag har Eva ett kapitel.
34:22En som jag träffade sen.
34:23Och måleriet.
34:24Ett annat kapitel.
34:25Annika och Mattias min son.
34:28Det var kapitler som jag fyllt i.
34:30Och sen den under givetvis konsten.
34:32Hon och barnet.
34:33Och leksakerna.
34:36Elden.
34:37Och separationer och olyckan.
34:40Det finns en hel del här trappuppgångar.
34:42Och julen och drömmen.
34:44Och den splittrade riddaren.
34:46Äntligen vaken.
34:48Så jag har satt in här och börjat skriva på alla de här kapitlerna lite.
34:51Väldigt svårt att få ihop det på ett sätt.
34:53Och mammas anda har fått ett kapitel där.
34:57Avsnitt 23.
34:58Och skolkore i de åren.
35:01Ja.
35:03Och det lilla barnet.
35:05Ja.
35:06Där har vi ett kapitel till som jag börjar på.
35:11Avsnitt 26.
35:12De sitter tillsammans.
35:14Står det på den.
35:15Så att.
35:16Sen ska jag ju då få ihop allt det här på ett bra sätt.
35:19Och det kan ju bli lite problem.
35:21Julen i källaren.
35:23Och stormen.
35:26Avsnitt 30.
35:27Hon blir allt svagare.
35:29Och gropen avsnitt 31.
35:32Avsnitt 32.
35:33De är fångade tillsammans.
35:36Brytpunkten 33.
35:38Kriget 34.
35:39Sandhammar avsnitt 35.
35:43Pappa avsnitt 36.
35:46När familjen går sönder avsnitt 37.
35:50Det handlar om förhållande där.
35:52Och andra förhållande också.
35:56och sommaren 98.
35:58Bokskogen.
35:59Mamma.
36:00Dockhuset.
36:02Ja det finns massa kapitel här.
36:03Änglarnas stad.
36:05Som jag håller på.
36:07Fyller in i.
36:09Och det är ganska många kapitel.
36:12Och avsnitt.
36:14Avsnitt 83.
36:16Det som gick förlorat.
36:17Jag sitter bara och bläddrar och pratar samtidigt.
36:20Rakt ut här i ständningen.
36:22Nu visst.
36:23Fundera lite på hur jag ska göra med den här.
36:27Livet går vidare.
36:30Jag har ju skrivit en epilog också.
36:35En epilog.
36:36Jag har skrivit här på slutet faktiskt.
36:38Ibland kan man börja med epiloget.
36:41När han ser tillbaka på sitt liv.
36:43Epilogen.
36:44Livet går vidare.
36:46Ser han inte bara mörker.
36:47Han ser barnet.
36:48Han ser den ensamma människan.
36:50Han ser patienten.
36:51Han ser mannen som älskat.
36:53Han ser mannen som förlorat.
36:54Han ser mannen som gjort spel.
36:56Han ser mannen som försökt förstå varför.
36:59Han ser mannen som fått hjälp.
37:01Han ser mannen som suttit i fängelse.
37:03Han ser mannen som blivit hämtad av kvinnan som väntade.
37:07Och han ser den människan han är nu.
37:10Inte färdig.
37:11Inte perfekt.
37:12Men levande.
37:14Han vet att det finns saker han önskar att han hade gjort annorlunda.
37:17Det kommer alltid att finnas sådan.
37:20Men han vet också att livet inte bara består av det som blir fel.
37:23Det finns förlåtelse.
37:25Det finns kärlek.
37:26Det finns ansvar.
37:27Det finns möjlighet att förändra.
37:29Och det finns tro.
37:31När ensamheten ibland kommer tillbaka vet han att han inte behöver få sista ordet.
37:35När gamla minnen kommer kan han låta dem finnas.
37:40När tårarna kommer behöver han inte skämmas.
37:42Han kan tåla med Jesus.
37:44Jesus vet redan att hemma finns hans hustru.
37:47De lever tillsammans dag för dag.
37:50Ibland med lätthet.
37:51Ibland med svårigheter.
37:53Men tillsammans.
37:54De växer samman.
37:56Och kanske det är detta han till slut har förstått.
37:59Livet blev inte det han hade tänkt.
38:01Men livet tog inte slut där allt gick sönder.
38:04Det fortsatte genom mörkret, genom förlusterna, genom fängelset, genom ångern, genom kärleken, genom tron.
38:12Och nu fortsätter det fortfarande.
38:14En dag i taget.
38:16Ett andetag i tag.
38:17Med en kvinna vid sin sida.
38:19Med Jesus i sitt hjärta.
38:21Och med det förflutna bakom sig.
38:23Inte bortglömt.
38:24Men inte längre ensamt om att bestämma vem han är.
38:28Livet går vidare.
38:30Och kanske det är till slut det största miraklet av alla.
38:34Och avslutningen ska inte bli överdrivet triumferande.
38:38Det ska vara enkelt och sant.
38:41Livet går vidare.
38:42Inte för att allt har blivit bra.
38:44Utan för att två människor fortfarande finns där för varandra.
38:48Och för att han fortfarande kan vända sig till Jesus.
38:52Det här jag tycker att denna boken ska landas med en epilog.
38:56Och många avsnitt här är ju, känner jag, mycket bättre än här i början.
39:01Det var lite rörigt här.
39:03Så att det kan jag nog bättre på att göra om.
39:06Så att det blir bättre och låter bättre.
39:09Det tar tid.
39:10Jag har ju skrivit på det här många, många år på olika sätt.
39:14Och samlat och haft mig så att jag får fortsätta en annan dag.
39:18Jag vill bara läsa lite ur ordet.
39:22Så det blir ingenting av detta mer nu.
39:24Utan nu avslutar jag.
39:26Och hoppas att ni får fortsätta.
39:28Bra då.
39:29Och Jesus frid över allting här.
39:33Och ja, som sagt, detta är bara ett utkast.
39:36Men det kan nog bli någonting av det.
39:38Det är roligt i alla fall att skriva av sig och skriva om det här.
39:41Och berätta och ha det kvar.
39:42På egen del också.
39:45Det är mycket poesi och så.
39:46Jag har massor med poesi som jag också för in.
39:48Som säkert märks också när jag läser att poesin passar in här på många ställen.
39:54Jag tror att jag för in mer sånt också.
39:56Så blir det på ett annat sätt.
39:58Det blir lättsammare också.
40:01Ammen hur det får säga.
40:03Ja, i alla fall har det gått allesammans.
40:05Vi hörs en annan gång.
40:06Det har blivit kanske lite rörigt för er att höra.
40:08Men så är livet.
40:10Livet går vidare.
40:12Hej då.
40:12Idag är den den 21 augusti.
40:14Det var, tror jag det var.
40:16Ja, 2026.
40:17Jag har störtat med regn.
40:19Jag har varit på Skåstan och köpt fem liter lingon och kantareller.
40:23Jag gick i stormen i, ja inte stormen men det bräkte när regn så det blev nästan som poesi och
40:30det också.
40:31Jag tänkte på det när jag gick hem.
40:33Det är som att man gick mitt in i en, mitt in i sin egen, det är eget dikten.
40:40Har det gått?
40:41Hej då.
40:44Hej då.
40:45Hej då.
40:45Hej då.
40:46Hej då.
40:49Hej då.
40:50Textning Stina Hedin www.btistudios.com