00:08God morgon, jag vet inte vad jag får säga.
00:11God eftermiddag, idag den 16 september 2026 här i Örebro.
00:19Jag tänkte att jag ska, min predikan här, vad den ska handla om.
00:24När de torra benen får liv.
00:28Då finns det en mäktig berättelse, en märklig och mäktig berättelse i Hesekiels bok om detta.
00:40Profeten Hesekiel förs ut i en dal.
00:44Överallt omkring honom ligger det ben.
00:48Inte människor som nyligen har dött utan då gamla uttorkade ben.
00:53Allt liv är borta.
00:56Och Gud frågade då Hesekiel, Gud frågade Hesekiel.
01:00Människor och barn, kan dessa ben få liv igen?
01:05Vilken fråga.
01:07Vilken fråga va?
01:08Om vi människor hade fått svara enbart efter vad våra ögon såg hade svaret varit enkelt.
01:16Nej, det är för sent.
01:19Livet är borta.
01:20Men Hesekiel svarar, Herre Gud, du vet det.
01:26Och så får han tala till benen.
01:29Och då börjar någonting hända.
01:32Ben fogas till ben.
01:35Senor och kött kommer över dem.
01:37Och hud täcker dem.
01:39Men ännu finns inget liv i dem.
01:42Men sedan kommer då anden, livsanden.
01:45Och de får liv.
01:47Och de reser sig.
01:51När vi själva då står inför det här.
01:53Inför det omöjliga.
01:56Vad tänker man då?
01:57Jag tror att många av oss någon gång har stått inför något som känns lika omöjligt som en sekelsdal.
02:05Vi har stått vid en grav.
02:07Vi har förlorat någon vi älskar.
02:11Vi har hållit ett gammalt fotografi i handen.
02:15Och sett ansiktet på någon som inte längre finns hos oss.
02:21Kanske har vi då tänkt.
02:23Jag kommer aldrig få höra den rösten igen.
02:27Jag kommer aldrig få hålla den handen igen.
02:30Jag kommer aldrig få säga det där som jag borde ha sagt.
02:33Och då kommer ju samma fråga till oss.
02:37Kan dessa ben få liv igen?
02:41Människor säger det är omöjligt.
02:43Men Gud säger något annat.
02:48Tänker jag på Hesekels syn och vårt hopp.
02:53Vi ska ju förstås också vara trogna i själva bibeltexten.
02:57Hesekels syn handlar först och främst om Israels folk.
03:02De hade ju förlorat sitt land och sitt hopp.
03:05De säger själva att deras ben har torkat och att deras hopp är ute.
03:11Gud använder därför de döda benen som en bild av något som människan betraktade.
03:18Som fullständigt förlorat.
03:21Men bibelns berättelse slutar inte hos Hesekel.
03:26Sedan kommer Jesus ju.
03:29Han står vid Lazarus grav och säger.
03:32Jag är uppståndelsen och livet.
03:36Och till slut går Jesus själv in i döden.
03:40Långfredan tycks säga samma sak som dalen med de torra benen.
03:44Det är slut.
03:46Stenen ligger framför graven.
03:49Men sedan kommer påskdagen.
03:52Och den kristna tron gör ett oerhört påstående.
03:57Graven fick inte sista ordet.
04:01Om detta då är sant.
04:05Det där mitt hopp finns.
04:06Inte att människan ändå ska uppfinna en teknik som besegrar döden.
04:14Inte att vi ska bli så klok att vi kan rädda oss själva.
04:18Mitt hopp finns hos Kristus.
04:21Paulus skriver om de dödas uppståndelse.
04:25Om en kropp som förvandlas.
04:27Och när han skriver till församlingen i Thessalonike så talar han om de döda i Kristus.
04:35Och avslutar med hoppet om att vi ska få vara hos Herren för all tid.
04:40Det betyder också något mycket personligt.
04:43Det betyder hoppet om återseende.
04:46Vi bär alla människor inom oss som vi saknar.
04:53För mig finns ansikten och namn.
04:57Människor jag älskat.
05:00Människor jag önskar att jag hade fått ytterligare en dag tillsammans med.
05:04Jag kan inte förklara exakt hur uppståndelsen går till.
05:10Jag vet inte hur evigheten ser.
05:13Och jag tänker inte låtsas att jag vet sådant som Bibeln inte berättar.
05:20Men jag vågar hoppas.
05:23Jag vågar hoppas.
05:26Jag hoppas att en dag kommer då döden inte längre skiljer oss åt.
05:33Vi människor är rädda för att bli glömda.
05:36Därför sparar vi fotografier.
05:38Så gör jag.
05:40Vi skriver namn på baksidan.
05:42Vi berättar för våra barn vilka människorna var.
05:46Vi reser gravstenar.
05:48Vi skriver böcker.
05:50Allt för att säga
05:51Den här människan fanns.
05:54Glöm henne inte.
05:56Men evangeliet innehåller ännu ett större hopp.
06:00Även när fotografiet har bleknat.
06:02Även när gråstenen har vittrat.
06:05Även när ingen levande människa längre minns namnet.
06:10Gud har inte glömt.
06:14Om Gud kunde kalla skapelsen till liv.
06:17Varför skulle döden vara den gräns som Gud inte kan passera?
06:22Det är därför bilden av de torra benen är så stark på mig.
06:26Människan ser benen.
06:29Gud ser fortfarande människan.
06:31Människan ser slutet.
06:34Gud ser vad som ska komma därefter.
06:40Paulus kallar döden den sista fienden.
06:43Det tycker jag är viktigt.
06:45Kristendomen säger inte att döden egentligen är obetydlig.
06:50Den gör ont.
06:52Separationen är verklig.
06:53Sorgen är verklig.
06:55Jesus själv grät.
06:57Vi låser oss grav.
07:00Men den kristna tron säger att döden inte ska vinna.
07:03uppenbarligen bokens sista kapitel beskriver inte en värld där människorna aldrig har gråtit.
07:11Den beskriver en Gud som till slut torkar tårarna.
07:15Döden ska inte finnas mer.
07:17Inte sorgen.
07:18Inte gråten.
07:19Inte smärtan.
07:21Och därför behöver den kristna människans sista ord vid en grav inte vara farbäl.
07:29Det kan också vara på återseende.
07:33Jag vet ju inte exakt hur den dagen kommer att vara.
07:37Men jag tror på honom som sa.
07:40Jag uppståndelsen och livet.
07:42Och när Gud frågar.
07:44Kan dessa ben få liv igen?
07:47Då behöver jag inte förstå hur.
07:49Jag kan svara som Hesäkel.
07:52Herregud.
07:53Du vet det.
07:55Och sedan får jag lägga resten i hans änder.
07:59Och vara nöjd med det.
08:02Amen.
08:05Gud välsigna er allihopa.
08:08Hoppas att någonting av det här får mer till godo.
08:11Den här dagen idag.
08:12Den 16 september alltså.
08:15Gör och bro.
08:16Och utan helig ande så kan vi ingenting göra i det här livet.
08:21Så tror jag.
08:21Tack Jesus för det.
08:23Och Gud välsigna allihopa.
08:24Det de är.
08:26Hörs igen en annan gång.
08:28Och hoppningsvis om inte Jesus har hämtat hem mig.
08:31Och er som också vill vara med Jesus.
08:34Hej då.
Comments