Av Dick Emanuelsson Tillbaka på Odenplan hälsar Sofia Johansson miljöpartisen Daniel Helldén: – Jag märkte jag två stycken väldigt underliga saker som hände här i Stockholm förra veckan. Däribland en politiker som ångrade att han var här med oss (den 14 juni). Du har inga genuina intentioner. Du har inte här att göra. Vi kan klara det utav dina falska sympatier. Och en känga fick också Oxfam och etablissemangets arrangörer den 17 juni: – Oxfam, som har rapporterat om Svälten sedan Dag 1, och tycker att (först) efter nästan 20 månader att det är bra att ”Dra den Röda Linjen för Gaza”, men att man inte får nämna Palestina, det tycker jag är väldigt konstigt. Att inte kunna säga ”From the river to the Sea”, och lägga munkavel på Palestinier i Sverige, det gör man inte! ODENPLAN / 2025-06-21 / Hundratals, om inte tusentals människor från hela världen anlände till Egypten i mitten av juni för att inleda karavanen i Sinaiöknen vad de kallade för ”March to Gaza”. Målsättningen var att visa de 2,3 miljonerna instängda palestinierna att de inte är ensamma och övergivna utan att världens folk står med dem. Samtidigt var det en politisk markering inför folkmordets arkitekter och bödlar att alla dess brott registreras och kommer att utkrävas rättvisa och straff. Det var de fyra bestämda kvinnor som äntrade ”Flaket” i lördags på Odenplan och berättade om sina upplevelser i Egypten inför ett tusental stockholmare som, trots att det var för Svenne den nästan heliga Midsommardagen ute i skärgården eller på landet, hade slutit upp för att inte låta den sionistiska lobbyn i Sverige känna skadeglädje. Det blev därför den 81:a lördagen av oavbrutna demonstrationen organiserad av den Palestinska Arbetsgruppen i Stockholm sedan oktober 2023. Anna Fransson: Kairos maskopi – Vi står här idag, stärkta, arga, men också beslutsamma. Vi reste till Egypten för att nå Gaza, men också för att sätta press på Israel och på världssamfundet. Vi försökte nå Gaza till fots, via sjön, via båt och via en stor bilkonvoj. Men vi tilläts inte passera. Den egyptiska regimen visade tydligt att den står i maskopi med västvärldens tystnad. En del av det maktapparat som backar upp en folkmördarstat. Men det egyptiska folket står för Palestina, precis som vi med det svenska folket. – Trots att vår marsch var fredlig och laglig, behandlades vi där som brottslingar. Vi blev förföljda, deporterade, fråntagna våra pass. Vissa av oss blev utsatta för våld. Många i vår delegation klarade oss, för vi höll våra keffes gömda – våra Palestinaflaggor, nedpackade i våra väskor. Vi låtsades vara turister i en militariserad stat vi helst inte vill stödja. Vi viskade ”Free Palestine”, när vi inte kunde skrika det. – Det säger något om rädslan dessa regimer har för solidaritet. Varför annars stoppa en fredlig marsch? De vet att vi är många. Det spelar inge
