Var det en välplanerad provokation MOSSAD verkställde på Sveavägen?

Av Dick Emanuelsson

Så gick demonstrationen av stapeln mot Gustav Adolfs torg. Vid korsningen till Sveavägen och den sedvanliga högersvängen, stod han där, framför ingången till McDonald, en individ med Israels flagga, ackompanjerad av sina två fotografer, som varje lördag anländer för att fotografera demonstranterna och vänta på att en provokatör ska attackera dem.
Sionisten med flaggan hade en polismur av ett tiotal poliser som hade en enda uppgift; beskydda flaggbäraren. Men den flera kilometer långa demonstrationen var praktiskt taget helt oskyddad. Bara den Palestinska Arbetsgruppens egna vakter i gula väster garanterade att demonstrationen kunde genomföras utan några som helst problem.
Från trottoarerna hälsades demonstranterna av tusentals stockholmare som sträckte upp sina händer med ett segertecken eller med applåder.
En planerad provokation?
Denna lördag var dock en ”inhyrd” provokatör på plats som spelade Mossadagentens roll.
När mannen med den blå-vita flaggan började gå parallellt med Palestinademonstrationen på Sveavägen i riktning mot Rådmannagatans tunnelbanestation, körde en polispiket på trottoaren sakta bakom mannen. Samtidigt kom en polis och ville att denne skrivare skulle avlägsna sig från piketen och gå ut i gatan. För samtidigt backade en polispiket, som hade befunnit sig på Sveavägen i riktning mot den andra polispiketen som gick kanske 4–5 meter till vänster om mannen med folkmordets flagga.
Då plötsligt dök en individ upp från ingenstans och försökte attackera mannen eller ta flaggan. Och inom en bråkdels sekund hade tre av de tio poliserna kastat sig över mannen i 30-årsåldern med en liten palestinavimpel fiffigt placerad i byxfickan och överrumplades. Det hela såg iscensatt ut mellan 30-åringen och de tre poliserna.
Piketen som hade backat, spärrade av området för oss reportrar och fotografer samtidigt som de tre poliserna kastade in den nu leende 30-åringen i piketen.
Så var lördagens, vad vi förmodar var en ”Mossad-aktion”, över på bara några sekunder. En aktion som förmodligen var så klumpig att ingen av de stora medierna tog notis om den. Kanske kommer ”journalisten” Ulrika Knutsson att göra en indignerad krönika på hemsidan för hennes NGO, Svenska Kommittén mot Antisemitism.
Frågan som demonstranterna dock ställde sig var; hur är det möjligt att polisen tillåter en (1) anhängare av folkmördarstaten provocera 50 000 demonstranter och få mer skydd än den kilometerlånga demonstrationen. Vad hade hänt om förhållandet hade varit det omvända? Att en palestinier hade gått parallellt med en demonstration utlyst av det Judiska Centralrådet?