- 1 year ago
Category
📺
TVTranscript
00:00Jag minns inte mina första år i Lettland.
00:03Jag vet inte hur mamma ser ut, jag vet inte hur mina brorsor ser ut.
00:07Tyvärr så har den här personen avleddigt.
00:11Är det det här?
00:12Det var katastrof.
00:15Vi hade ju ingenting kvar att gå på.
00:17Känns som att det kommer inte gå längre.
00:19Jag vet inte riktigt vad vi ska göra nu.
00:21Vi kanske måste åka hem. Det var väldigt tungt.
00:25När de kom tillbaka så såg de ledsna ut.
00:30När Oksana bara var ett och ett halvt år gammal
00:34omhändertogs hon och hennes två bröder av myndigheterna i Lettland.
00:39Oksana hamnade på barnhem men hennes två bröder placerades på internat
00:42och syskonen splittrades.
00:44När Oksana var fem år kom hon till en ny familj i Sverige
00:48men uppväxten här har varit allt annat än bra.
00:51Därför har hennes längtan efter sin biologiska familj i Lettland
00:54bara blivit större och större.
01:00Jag minns inte mina första år i Lettland.
01:26Jag vet bara det jag har hört.
01:30Jag och mina bröder, vi växte upp tillsammans.
01:35Vi var då i en helt vanlig familj.
01:39Men sen så började mamma dricka alkohol
01:44och blev till slut alkoholist.
01:46Jag hade jättemycket vänner som festade där
01:52när syskonen, när vi var där.
01:57Jag har varit våldtagen hemma hos mamma då.
02:01Jag var bara ett och ett halvt år när det hände.
02:04Hallå!
02:15Hej!
02:16Hej!
02:17Oksana!
02:18Ja!
02:18Hej!
02:19Det är jag!
02:19Vad gör du för natt?
02:21Svetsa lite!
02:22Svetsa lite!
02:23Är det en hobby eller ditt jobb?
02:25Nej, det är en hobby faktiskt.
02:27Hobby, ja.
02:27Ja, mitt framtida jobb är svetsjobb
02:31för att det är så himla roligt.
02:35Och smutsigt och lite skitigt.
02:39Ja, det är sånt som är helt okej för mig.
02:42Kan du berätta om hur det var när du...
02:44Vad hade du varit när du var i Lettland?
02:48I...
02:49I en stad som heter Bauske
02:51på ett barnhem
02:52innan mamma och pappa kom och hämtade mig därifrån.
02:55Kan du berätta om din pappa?
03:00När jag var 15 så dog min pappa.
03:04Pappa var den som hjälpte familjen
03:08att stå på benen.
03:10När det här försvann så föll alltihop.
03:14Hur mår du nu då?
03:16Idag mår jag bra.
03:17Jag mår ju mycket bättre nu än innan.
03:20Men man har ju fått bearbeta av taget en dag i taget.
03:23Så det har ju gått väldigt bra faktiskt.
03:27Och nu känner du dig stabil och så?
03:29Ja.
03:30Jag vet att jag är hur stark som helst som person.
03:34Att jag skulle kunna gå väldigt långt om jag bara själv ville.
03:37Vi ska ju åka tillbaka till Lettland.
03:39Ja.
03:39Och söka efter din biologiska familj.
03:42Vem är det du letar efter?
03:47Jag letar ju först och främst efter mina två bröder.
03:52Men självklart skulle det ju vara jättekul om man träffade mamma eller pappa eller någonting.
03:59Men vi får se.
04:02Mamma träffar någon så är det jättekul.
04:04Du ser väldigt glad ut när du pratar om det.
04:06Ja.
04:06Hur känns det med tanken att kanske få träffa honom?
04:11Jag vet inte.
04:12Jag har föreställt mig hur många olika scener jag har.
04:15Allt sånt.
04:16Men man vet ju aldrig.
04:18Men jag kommer bli överlycklig.
04:21Känner du dig redo att åka dit då?
04:23Absolut.
04:24Nej.
04:25Vad ska vi göra?
04:26Bra.
04:26Att bara träffa mina bröder skulle kunna betyda otroligt mycket.
04:37Jag tror att det skulle bli ett avslut på det gamla.
04:44Jag kan lägga allt bakom mig.
04:46Och det nya livet börjar.
04:56Lätt land ligger i mitten av de tre baltiska länderna och är nära grannland till Sverige.
05:12Oksana och Ulrika har nyss landat och har börjat bekanta sig med huvudstaden Riga där sökandet börjar.
05:20Jag tycker det är riktigt kul att vara här.
05:23Det är en otrolig känsla att få vara i ett land där jag vet att här föddes jag och att jag kanske får träffa min familj igen.
05:34Så det känns ju riktigt...
05:37Ja det är riktigt kul.
05:40Vad tänker du när du går här?
05:42Jag vet faktiskt inte.
05:43Inte så mycket just nu.
05:45Nej.
05:45Nu försöker jag bara ta in det här.
05:48Mm.
05:48Och jag är här.
05:49Kan du berätta för mig vad det är du har i dina papper som du vet om?
05:52Det enda jag vet är ju att vart jag föddes och mina bröder som finns här i Lättsland.
06:03Med namn?
06:03Med namn och när de föddes och att de hamnade på skolinternat.
06:09Ja.
06:10Det är vad jag vet.
06:13Det är vad du vet, ja.
06:14Och sen mammas namn och det.
06:15Mm.
06:17Vi ska träffa vår tolk som heter Renate.
06:19Jag tänkte att hon ska få titta på dina papper.
06:21Mm.
06:21Så det är ju jättemycket som står på ryska och på lettiska där.
06:24Ja.
06:25Så får vi se om hon kan ge oss något som vi kan gå på.
06:27Ja, absolut.
06:27Mm.
06:29Just nu känner jag mig mest nervös.
06:32Och jag vill bara komma igång riktigt och bara få veta någonting riktigt stort.
06:38En adress som fungerar eller att det är någon.
06:40Hej.
06:41Frunate.
06:41Man bara springer på gatan och så träffar man sina bröder eller någonting.
06:46Men så fort går det ju inte.
06:49Men ja.
06:50Vi har lite papper, Oxanas papper, som är på lettiska och på ryska.
06:57Okej.
06:57Som vi gärna skulle vilja att du tittar på.
07:00Och se om du hittar någonting som du tror kan användbart i sökandet.
07:05Över en varm kopp te går tolken igenom Oxanas papper för att se vilka spår man har att utgå ifrån.
07:11Förutom namnen på bröderna och mamman har man också två adresser.
07:15En till Oxanas barnhem och en gammal födelseadress i Bauska.
07:20Men också ett brev på ryska som Oxana fått när hon själv gjort ett försök att hitta sina bröder.
07:27Okej.
07:28Det här är ett svar på en e-post från barn och för ett ministeriet för barn och familjefrågor.
07:35Här står det då att du har frågat efter dina bröderdörren, Ars Erhats, Artyams Erhats och din mamma Tatjana Erharte.
07:43Och här står det då att man kan begära information om sina biologiska släktingar.
07:48Och då ska man vända sig till folkbokföringen.
07:52Okej.
07:53Så tycker jag att vi ska gå till folkbokföringen.
07:56Med de här namnen.
07:58Och det är det första vi gör.
08:01Så då gör vi det nu.
08:02Perfekt.
08:02En del.
08:12En del.
08:13Hej.
08:14Vi är här för att söka information om Oxana och hennes familj.
08:18Okej.
08:18Varsågod.
08:19Tack så mycket.
08:21Vi kan ju börja då att söka på Oxanas mamma.
08:25Vi skulle vilja söka på Tatjana.
08:27Oxana är i Lettlands huvudstad Riga för att försöka hitta sin familj.
08:56Nu är de på folkbokföringen och ska göra en sökning på Oxanas mamma.
09:01Jag ser här en person i databasen med samma födelseår.
09:09Och med samma efternamn för det är ett ganska ovanligt efternamn.
09:14Och tyvärr så har den här personen avledit.
09:16Jag har varit jätteledsen.
09:28Jag vet inte varför.
09:29För jag har ju inte träffat henne.
09:30Jag har ju ingen kontakt med henne.
09:35Men det var ändå min mamma.
09:38Så det kändes ju jättemycket.
09:40Och hur sannolikt är det att det här är Oxanas mamma då?
09:48Eftersom min mamma var så sjuk när jag var liten att hon var kronisk alkoholist.
09:54Så kan man ju nästan räkna ut själv att det kanske inte gick så bra för henne då.
09:59Jag skulle säga att den sannolikheten är kanske minst 90 procent.
10:06Men det var ändå inte kul att höra.
10:08För det finns ju alltid lite hopp att hon kanske lever och har det bra.
10:16Då kan vi kanske söka på de två sönerna här.
10:20För Renard så har vi hittat.
10:24Det finns en sån person i det registret.
10:28Skulle hon kunna slå på Archons också?
10:30Ja, Aritjons person i den registretadressen.
10:36Aritjons hittar jag också.
10:37Som också med registrerad adress.
10:41Eftersom vi har en lag som skyddar personuppgifter så kan vi inte lämna ut den adressen.
10:46Så att det du kan göra är att du kan skriva ett brev som vi då vidarebefordrar till honom.
10:54Och så får vi hoppas att han hör av sig.
10:56Men så det betyder att de båda lever?
10:59Det är bra.
11:08Jag hade ju förväntat mig att hon skulle bara här har hon en adress och dit.
11:15Men fick jag inte.
11:16Och vad ska jag skriva då, Axon?
11:23Hej.
11:26Det är mycket hopp.
11:28Bara att jag vet att de lever.
11:30Bara det är ju hur stort som helst.
11:34Det här är ju någonting jättestort.
11:37Så jag tycker att de hade kanske struntat i reglerna lite grann i fem minuter och bara råkar gå i rummet så att jag kan få skriva ner adressen eller någonting.
11:49Men nej, hon satt där så bra som helst.
11:54Okej.
11:59Jag funderar lite grann på vad vi ska göra nu.
12:02Har vi tur så får vi svar på breven.
12:03Fast det kan ju ta tid.
12:04Så det är inte ens säkert att vi har tid att vänta på de breven.
12:07Så vi måste ju fortsätta leta i alla fall.
12:09Då tycker jag nog att vår bästa satsning är den här gamla adressen som du hittade.
12:15I Bauska.
12:18Hur långt var det dit?
12:19Det ligger sju mil söder om Riga.
12:21Då åker vi dit tycker jag.
12:23Och så får du se var du bodde.
12:26Kul.
12:26Känns det bra?
12:29Då går vi till bilen.
12:40När det kom upp att vi skulle åka till den gamla adressen så var jag väldigt, väldigt, väldigt nervös.
12:50Tänk om någon fanns där.
12:51Nu tänkte inte jag på mina bröder eller mina föräldrar utan nu tänkte jag kanske att någon släkting har tagit över.
13:01Och ens bara åka dit där jag föddes.
13:03En ganska mäktig känsla att ha inom sig.
13:12Ja, det är den här gatan.
13:14Det är den gatan som går där.
13:15Ja, är det sant?
13:16Ja, det är sant.
13:18Men Oksana.
13:19Ja.
13:20Nu är det här en väldigt gammal adress.
13:21Men det kan vara så att någon av dina släktingar bor där.
13:24Ja.
13:24Någon av dina bröder.
13:26Så jag måste be dig vänta här.
13:28Ja.
13:28Ja.
13:29Vi skyndar oss.
13:30Ja, gör det.
13:31Hej.
13:33När Ulrika gick så ville jag...
13:35...vill jag bara springa efter och kolla vart hon skulle.
13:42Att stå där och vänta, det är ganska jobbigt.
13:47För man vill ju se det först.
13:54Är det det här?
13:56Ja, det verkar ju som.
14:00Härligt gud.
14:05Det verkar ju helt jämnbåna.
14:07Kan inte du fråga runt lite?
14:12Ja.
14:12Om det är någon som känner till familjen erhärs.
14:16Ja, jag får göra det.
14:17Så går jag och hämtar Oksana.
14:18Så får hon titta.
14:21Det är ingen som bor där.
14:23Inte helt tomt.
14:25Men du ska få komma och titta hur det ser ut.
14:27Kom.
14:28Det här huset är det.
14:34Det här gröna?
14:35Det här gröna, ja.
14:36Oj.
14:37Du ser ju helt, helt övgivet.
14:41Jag försökte titta in men det verkar vara jämnbånmatt.
14:44Mitt första intryck av huset var katastrof.
14:52I baksidan så fanns det ju en, eller flera öppningar man kunde titta in i.
14:59Och där låg det ju en gammal madrass.
15:02Och det var inte någon vackersyn.
15:06Hur känns det att stå här?
15:08Det känns väldigt konstigt.
15:10Alla vet ju så himla mycket om sig själva och vart de föddes.
15:13Så här vet jag liksom att okej, här föddes jag.
15:18Jag blev rädd för hur det såg ut.
15:26Snart jag är rädd för vem som skulle ha kunnat ha våldtagit mig när jag var så liten.
15:33För jag har varit precis vem som helst.
15:36Så kände jag bara att det var så smutsigt alltihopa.
15:48Att bara få den känslan liksom.
15:52Att första året av sitt början på det här livet, det gick ju käpprätt åt helvete.
15:59Vad är det en krav?
16:02Nej.
16:06Så jag har tänkt ganska mycket på våldtäkten.
16:10Det har ju skapat ganska stora problem för mig nu när man har blivit äldre.
16:14Jag kan inte föda barn normalt.
16:18Och jag har haft problem med både det ena och det andra.
16:25Jag har varit bara äcklad.
16:28Av hela situationen.
16:29Ingenting?
16:34Nej, ingenting.
16:35Ingen som kände till...
16:37Nej, folk säger att det här har stått så här och övergivat i många år.
16:41Så de kommer inte ens ihåg om de som har bott här.
16:45Ditt barnhem i Daugapils finns ju.
16:47Och de borde ju ha information.
16:48Om dig.
16:52Och kanske familjeinformation och så.
16:55Ibland så har de ju tjocka lunter liksom.
16:57Ja.
16:58Så mitt förslag är att vi åker till Daugapils.
17:00Ja.
17:01Det kan ha barnhem.
17:02I hopp om att få mer information att gå vidare med tar de sig nästa dag till barnhemmet i Daugapils där Oksana bodde tills hon var fem år gammal.
17:32Jag var ju väldigt osäker i början om det var ett ställe vi hade hamnat på.
17:46Eftersom det har varit så många år.
17:48Man har ju inte varit det så många fem år.
17:50Känner du igen dig?
17:51Nej.
17:52Inte alls?
17:53Nej.
17:54Jo, där.
17:55Där.
17:55Häftigt.
17:57Jag känner bara karusellen på.
18:00Där är det där.
18:02Där är karusellen.
18:03Är det den karusellen?
18:04Ja, cute.
18:06Är det exakt samma?
18:07Ja, där.
18:08Så fort jag bara fick se små detaljer så visste jag på en gång att det här är ju rätt barnhem.
18:15Det är ju här jag har bott.
18:18Det är ju här jag har sprungit runt i skogen och klappat grisar.
18:22Jag visste på en gång att det är rätt ställe jag hamnar på.
18:26Kolla om jag får komma in då och ställa lite frågor.
18:28Mm.
18:32Runa, kan inte du gå och titta om det finns någon föreståndarinna eller föreståndare vi kan få?
18:41Ja.
18:41Okej.
18:42Prata nu.
18:44När vi kom in så doftade det mat och det var soppa.
18:48Och det är vad jag minns.
18:49Vi åt alltid soppa.
18:51Så här har vi föreståndarinna för barnhemmet.
18:55Jag känner igen den här sängen.
19:00Är det sant?
19:01Nej.
19:03Det är sant.
19:03Vad är det?
19:04Vad är det?
19:05Vad är det?
19:05Känner du igen mig?
19:07Nej.
19:08Nej.
19:09Det här är Oksana som...
19:11Min första tänka var liksom att ha.
19:15Jag borde ju veta vem där.
19:16Men jag kunde inte få fram någonting på en gång.
19:20Sådär.
19:21Utan det tog jag ändå ett bra tag innan jag faktiskt kom ihåg vem hon var.
19:28Tiden går men du ser fortfarande ut precis på samma sätt som på kort jag har fått tidigare.
19:36Du har ju skickat mig kort när du var redan nästan vuxen.
19:40Hon minns mig mycket väl på grund av att jag hade skickat foton.
19:46Ungefär varje år i flera års tid.
19:52Och jag tror det är helt ärligt att hon inte hade några foton alls.
19:56Att det är sånt man lägger undan eller skickar iväg eller något sånt.
20:00Men hon hittade det nästan på en gång.
20:06Vem är det?
20:07Det är jag.
20:08Är det du?
20:10Det var helt otroligt att se alla de bilderna som hon hade sparat.
20:25Som inte ens jag kommer ihåg.
20:29Eller ens har själv.
20:30Det här är bara sådana bilder som ni har skickat.
20:37Ni pappa.
20:38Det fanns ju bilder på när pappa låg och att vi har varit en bra och lycklig familj.
20:52Men att det höll inte hela vägen ut.
20:57Vi kom in i ett musikrum som de hade där.
21:16Som jag mycket väl kommer ihåg.
21:18Det har varit så känslosamt för mig att bara se dem stå där och spela.
21:29Jag kunde verkligen ta till mig att jag var en av dem som stod där.
21:36Det var helt underbart att se.
21:38Vi har två bröder.
21:48En som heter Archoms och en som heter Renars.
21:52Och vi undrar om du har någon som helst information om dem.
21:57Den informationen vi fick var att de...
22:04Medan jag bodde på barnhemmet så skickades de vidare till ett internat i Callup.
22:11Och men att det lades ner för några år sedan.
22:20Så jag har varit ju lite...
22:22Ja, besviken faktiskt.
22:26Vi hade ju hoppats på så mycket mer.
22:32Det enda vi har då, nu, det är ju det här internatet.
22:36Som dina bröder då ska ha gått på som ligger här i närheten.
22:41Och så får vi hoppas att det är det stället som de verkligen var på också.
22:44Ja, precis.
22:45Att åka till internatskolan var den sista ledtråden för oss.
22:51Vi hade absolut ingenting mer att gå på.
22:56Ja, det här ser ju verkligen ut som en typisk skola.
23:00Ett internat.
23:01Ja.
23:01Som vi är tiden.
23:02Ja, så?
23:03Ja.
23:04Kan du gå in och kolla om vi kan få komma in och prata med någon?
23:08Att träffa mina bröder skulle kunna betyda otroligt mycket.
23:12Bara att veta att jag faktiskt tillhör en familj.
23:16Att jag inte är ensam som jag känner mig.
23:23Rätt på den här.
23:24Internatet är idag ett hem för funktionshindrade.
23:29Men Renate kommer ut med två anställda som arbetat där i många år.
23:34Och det visar sig att de kommer ihåg Oksanas ena bror Renars.
23:37Jag kommer ihåg honom som en mycket sympatisk kille.
23:46Han hade trevligt utseende, lite mörk sådär.
23:50Och han var duktig på att läsa.
23:54Han sa att han hade bra betyg.
23:55Han hade i alla fall varit där och det var ju bara positivt det.
24:01Men fortfarande fanns det ju ingen information de kunde ge ut.
24:04Eller han försvann där efteråt.
24:06Jag önskar dig verkligen mycket frilade ska hitta dina bröder.
24:14Tack.
24:14Det känns som att det kommer inte gå längre.
24:19Så efter att man fick höra att nej men vi vet ju inte vart han tog vägen eller något sånt.
24:24Då bara kändes det som att nej men då kan vi lika gärna packa och åka hem.
24:28Det har varit kul att åka hit.
24:38Det har varit kul att åka och kolla på huset.
24:40Det har varit kul att kolla på barnhemmet.
24:45Men det är ju inte det egentligen jag vill göra.
24:48Jag vill ju träffa mina bröder.
24:58Att stiga upp på morgonen och veta att vi kanske måste åka hem.
25:12För att vi har inte kommit någonstans.
25:14Vi har inte hittat någonting.
25:17Det var väldigt tungt.
25:19Du har hittat i papperna.
25:22Har du hittat något som du...
25:24Jag har en idé.
25:26Okej.
25:28Jag läste gärna någon pappern i går mera noggrant.
25:35Det här brevet som du fick från ministeriet för barn och familjefrågor.
25:42Det där är lite intressant.
25:45Där är ju säkert till exempel dina föräldrars äktenskap registrerat.
25:51Så att vi kan få veta till exempel din mammas liknamn.
25:54Så att det finns kanske något släkting som vi kan hitta.
25:59Och som vet någonting om Renan och Artyoms.
26:03Och det var ju nästan den sista minuten.
26:05Vi hade ju ingenting kvar att gå på.
26:07Det var ju bara rent tur att de verkligen engagerade sig i det där.
26:11Och föreslog att vi ska i alla fall prova med att ringa till dem och kolla.
26:15Någonting får vi nog positivt att vi får papper eller information eller något.
26:20Eller så får vi det negativt att vi måste skicka brev.
26:24Ja, det är det.
26:24Jag har någonting.
26:30Va?
26:31Du har allting?
26:33Någonting.
26:34Någonting.
26:35Jag har allting.
26:37Här har vi alla fått veta att din mor har haft en bror eller har en bror som heter Joris.
26:46Och sen så har jag direkt ringt då till nummerupplysningen.
26:51Och vi har fått fram en person med namn och efternamn i Riga.
26:58Så det här är hennes bror?
27:01Ja.
27:02Ha.
27:03Det är min bror.
27:05Det är kul att ringa på vägen.
27:06Vi kan ringa på vägen, precis.
27:08Så vi åker, för det här är det vi har nu.
27:10Fan vad nice.
27:14Coolt.
27:14Mm.
27:16Resan tillbaka till Riga var en väldigt lång kändelse som.
27:24Min dröm var ju att han skulle vara hemma, att han skulle finnas där och komma ihåg mig och tänkt på mig och saknat mig och allting.
27:33Men jag ville ändå inte, jag fick tona ner det lite grann och försöka tänka lite negativt också för att det inte blir sårad.
27:41Okej, du får vänta lite och så går vi bara och kollar att det är rätt person och kollar om han träffar dig.
27:54Okej?
27:55Vi är snart tillbaka.
27:56Ja.
27:56Mm.
27:56Hör du adressen med dig?
27:58Ja.
27:58Jag kommer inte ihåg.
27:59Nej.
27:59Och lägenhet 121.
28:04Så det är här uppe?
28:05Okej.
28:05Okej.
28:11Ja, det är ju här.
28:13121.
28:13Ja.
28:14Så man knackar bara.
28:16Ja.
28:16Men att stå där och vänta det, det går så långsamt att det inte är kul alls att bara stå där.
28:28Hej.
28:29Är du Joris Porvins?
28:32Ja, just Joris Porvins.
28:33Jätten.
28:35Hade du en syster som heter Tatjana Erharte?
28:38Jag ser tillbaka Tatjana Erharte.
28:42Ja.
28:42Känner du till att hon hade en dotter som heter Oksana som blev adopterad till Sverige?
28:47Jag ser tillbaka att vi inte bjuder mig till att Oksana kan bli adopterad till Sverige.
28:53Oksana är här i Lettland just nu och letar efter sina bröder Renars och Arshoms.
28:59Känner du till någonting om dagen?
29:07Det är din morgon.
29:08Nej, det är kul.
29:11Han känner till dig.
29:12Han gör det?
29:12Ja, han visste vem du var.
29:16Och han vill jättegärna träffa dig.
29:19Vill du träffa honom?
29:20Ja, det är klart.
29:21Är du beredd?
29:31Ja.
29:31Säker?
29:32Mm.
29:32Mm.
29:41Det här är Oksana.
29:42Det här är Oksana.
29:43Jag kunde inte slita blicken ifrån honom för jag ville bara titta på honom.
29:48Jag ville krama honom och jag ville hålla om honom.
29:51Men han hade väldigt svårt för ögonkontakt.
29:55Ja, Renars har jag pratat med senare och vi gick på ett djinn när jag står stravd i Bauska.
30:01Ja, Martian har jag inte hört någonting sedan 3-4 år tillbaka.
30:06Han har åkt till England för att arbeta där.
30:09Men Renars säger jag var och varannan dag för att jag arbetar där.
30:15Han bor i Bauska.
30:17Han bor i Bauska.
30:20Kul.
30:20Vi var där.
30:22Ja, vi var där.
30:22Ja, vi var där.
30:23Ja, vi var där.
30:25Ja, vi var där.
30:26Vet du om han har pratat någonting om Oksana?
30:28Jag vet inte att jag inte har pratat om Oksana.
30:31Jag vet inte.
30:32Ja, såklart.
30:34Jag vet inte om jag har pratat om Oksana.
30:37Jag vet inte om jag har pratat om Oksana.
30:42Ja, Renars har också letat efter dig.
30:45Men han fick bara veta att du var adopterad och hade den informationen som är sekretärsbeläggd.
30:51Och jag vet att de letade efter det ganska mycket.
30:54Alltså Renars själv och också mormor.
30:57Men det var det svaret att de alltid fick.
30:59Skulle du kunna ringa till Renars och fråga om han vill träffa Oksana?
31:03Ja.
31:05Ja.
31:05Ja.
31:05Vi ser som Oksana.
31:07Ja, men det är svaret.
31:08Ja, ja.
31:09Jag hittar Renars.
31:11Ja.
31:11Kul.
31:16Tror du dig imorse?
31:17Nej.
31:18Tror du var helt kört?
31:20Mm.
31:21Ja.
31:24Han mormor också.
31:25Mm.
31:26Gud vad häftigt.
31:27Mm.
31:31Från att bryta ihop totalt.
31:33Och mår verkligen jättedåligt.
31:38Till att bara känna att shit jag har en familj.
31:44Och de vill träffa mig.
31:48Jag tror inte jag har varit så lycklig på hur länge som helst.
31:52Du var inte oönskad?
31:54Nej jag var inte det.
32:00De vill ha tillbaks dig.
32:02Mm.
32:03Okej.
32:04Okej.
32:05Okej.
32:06Okej.
32:07Okej.
32:08Okej.
32:08Wow.
32:08semua är.
32:09Vad säger du när det är?
32:13Det är inte ett par steg.
32:15Vissa är många som...
32:1730 och 100.
32:19Han var väldigt överraskad.
32:21Vi alla liksom...
32:23Det är så otroligt.
32:25Vi kan svåra tro på det här.
32:28Det är dritt 10 minuter.
32:31Inget.
32:33I morgon, klockan tio, så är han beredd att träffa.
32:37Min morbror sa att...
32:39Mormor vill träffa mig också.
32:43Ja...
32:45Det kan inte bli bättre.
32:47Tack så mycket.
32:49Tack så mycket.
32:51Okej.
32:57Wow.
32:59Jag var ju...
33:01Överlycklig.
33:03För dagen innan trodde jag att...
33:05Det har ingen mer nu.
33:07Och sen att få reda på att han bor där.
33:09Och att nästa dag då...
33:11Då ska vi...
33:13Då ska jag få träffa honom.
33:15Tomorrow.
33:17Okay.
33:18Yes.
33:21Andes.
33:22Andes.
33:23Oksana har sökt efter sin familj i Lettland.
33:31Det har varit en resa med flera motgångar.
33:34Men nu äntligen är hon på väg för att få träffa sin efterlängtade storebror, Renars.
33:40Här Oksana.
33:42Om du går upp här.
33:44Och tittar upp krönet.
33:46Han står där.
33:48Så står han där.
33:52Ja.
33:53Är du rädd?
33:54Mm.
33:56Ja.
33:57När Ulrika sa att han står där borta bakom krönet.
34:01Jag tänkte, ja okej.
34:02Nej men...
34:03Ja.
34:04Då går jag ju dit.
34:06Och så går jag och ser honom.
34:08Och så tänker jag, nej men det kan ju inte vara han.
34:11Och för en sekund så tänkte jag att jag fortsätter att gå bara.
34:16Så...
34:17Jag var så himla nervös.
34:19Jag vågade inte gå fram bara.
34:21Jag väjde undan där ett tag.
34:23Så att...
34:24Då gick jag emot han.
34:26Mm.
34:27Och...
34:29Nej det var jättehärligt.
34:32Och...
34:33Att se att han stod där med blommor och en alde.
34:36Och han var...
34:38Så sjukt nervös.
34:47Vi är helt enkelt.
34:48Vi är helt enkelt.
34:49Vi behöver inte ha ha ha.
34:51Vi behöver inte ha ha.
34:56Hej.
34:59Hej.
35:00Hej.
35:01Jag blir inte faster.
35:02Jag går slightly över hem.
35:11Hej.
35:12Tack.
35:13Du har haft stäven.
35:17När jag kramade om honom så kändes det så naturligt att det är klart att vi ska stå här och kramas och hålla om varandra.
35:37Så det var underbart att få en lilla syster och stå där med storebror.
35:43Du är jättefin och mycket lik din mamma och lite också till din bror men mindre i växt.
36:13Jag har vänt sett fram en moderna ögonblicket hela mitt liv.
36:23Det är fint att det är så här nu för att jag hade nästan förlorat hoppet.
36:32Det känns så jävla härligt att höra att det är någon som gör det.
36:40Att det är någon som saknar mig och tycker om mig och älskar mig och vill ha mig.
36:47Man ser att han är överlycklig över att få träffa mig.
36:52Jag kan inte beskriva det men det är så sjukt skönt att få höra det.
37:01Efter att båda hade lugnat ner sig lite grann så sa han att nu var det dags att åka hem till mormor.
37:10Och träffa lite andra släkt och vänner.
37:12Och då var det ju nörlös igen.
37:18Han sa att jag inte skulle vara rädd om hon skulle vara lite hård och sådär.
37:23För att hon var så som person och hon var det bästa i hans liv.
37:42Att kliva in hos mormor var första intrycket där var att det var väldigt litet men det var jättemysigt.
38:10Det fanns sån jäkla värme där inne.
38:15Min mormor var rak på sak.
38:20Väldigt omtingsam.
38:21Bryr sig så jättemycket om sina barn och barnbarn.
38:26Att kliva in hos mormor var en månad så att du lärde dig att tala ryska.
38:31Absolut.
38:32Hon hade varit jätteorolig över hur jag hade haft det i Sverige om jag hade kommit till ett bra hem.
38:38Hon kändes som en riktig mormor.
38:40Vi tittade i fotoalbumet och där visade ju rena sig upp en massa bilder från mammas begravning.
38:51Och när jag såg de bilderna så kände inte jag så himla mycket.
38:55Sen visade han en bild på mamma.
38:59Och då blev jag jättelösen.
39:05Jag skulle jättegärna bara vilja ha sett henne i alla fall en gång.
39:09Och det kanske skulle vara skönt för henne att jag skulle fått visa upp mig och säga till henne att det är lugnt.
39:16Att det är okej. Att jag mår bra.
39:19Att jag har haft det jättebra i Sverige.
39:20Småka var ju mamma, nej?
39:22Han var väldigt trinn.
39:27Och där är småka.
39:29Men det är du också.
39:31Det är så.
39:32Redan så var han var jättesnäll.
39:37Omtänksam.
39:38Jag behövde inte göra någonting när jag var där.
39:41Utan skulle jag gå någonstans så ville han jättegärna följa med mig.
39:45Han ville visa upp mig på det här området så att alla skulle få se att han har fått tillbaka sin lilla syster.
39:53Och det var en sån jäkla härlig känsla för jag gick där och höll i hans hand och jag var så liten.
40:01Jag tänkte kolla om de vet något mer om min pappa och Garf.
40:06Jag fick ju veta att min pappa hade gått bort.
40:10Men jag fick inte fram en enda känsla alls.
40:15Vi tror att han hade cancer.
40:18Har mina bröder samma pappa eller har de också olika?
40:23Ja, jag förstår.
40:25Det är några månader att mamma redde sig alltid över.
40:28Alla har det ju olika pappor.
40:30Katramsaus.
40:31Mamby, vi smärna.
40:33Jag hade en pappa som var så mörkast förmodligen.
40:39Det allra viktigaste jag har fått reda på, vilket har varit väldigt jobbigt, det är det här med övergreppet.
40:47Att jag vet att han inte finns längre.
40:54Att han har fått det han har förtjänat.
40:58Jag har fått hälsa på mammas grav och sagt farväl till henne.
41:03Jag hoppas att hon är.
41:11Jag har fått träffa min bror.
41:14Jag ser att han mår bra.
41:16Han har flickvän och han har barn.
41:18Hela min familj och mormor och morbror.
41:21De ses jätteofta.
41:25Bara det är jätteviktigt att de har en så bra kontakt med varandra.
41:29Till påsk eller till jul.
41:31Jag kommer absolut ha kontakt med dem.
41:43Jag måste ha kontakt med dem.
41:45Jag kommer åka hit så fort det finns möjlighet.
41:52Jag har fått sett mitt barnhem.
41:55Hur det har sett ut.
41:57Jag har fått se huset.
41:59Där jag bodde i första tiden.
42:03Och det var nog en stor del av hela den här resan tror jag ändå.
42:08Nu har jag verkligen fått rensa ut allt det där.
42:11När jag har fått svar på mina frågor.
42:13Jag vet exakt allting.
42:14Jag behöver inte veta så mycket mer heller.
42:18Utan jag har min bror.
42:19Jag har min mormor och morbror.
42:21Och alla de där nu.
42:23Det är ju helt underbart.
42:25Och nu när jag sedan landar på Arlanda.
42:28Det är bara att ta ett djupt andetag.
42:33Och sedan ta mina första steg till det nya livet.
42:38Just nu kan du gå in på tv4.se och chatta med Oksana.
42:43Attra ett djupt andetag.
42:44Textning.nu
Comments