Category
📺
TVTranscript
00:00–De vet inte. –Vet du nåt om föräldrarna i dag?
00:05–Det var inte vad vi hade hoppats på. –Jag ville skrika inom mig.
00:10–Hon lever inte i dag. –Gregorz Karwiczki.
00:16–Finans-Gregorz Karwiczki. –Den byggnaden känner jag.
00:22–Är det så? –Ja.
00:24–Vad? –Är det så?
00:28Här i Arbetastaden Katowice bodde justina sina första år.
00:33Justina föddes med klumpfot, vilket är anledningen till–
00:38–att hennes föräldrar lämnade henne på barnhem.
00:41När hon var sex blev hon adopterad.
00:43En känsla av svek har alltid funnits där, men främst längtan.
00:47Längtan efter sin storebror Fabian som blev kvar här i Polen.
00:52I.
01:16Så fort någon frågar om jag har syskon så säger att jag har jag har en stor.
01:20Jag vet ju inte så mycket om min storbror men jag vet ju att han är runt 27-28 år och att han heter Fabian Kalwitzki.
01:30Justina, du hoppas ju hitta din storbror. Vad minns du av honom?
01:36Jag minns att han beskyddade mig och att han fanns där för mig och stöttade mig.
01:49Min bror var ju runt 7-8 år och han förstod inte situationen hur allvarlig den var.
01:56Men han gjorde det han kunde. Han lagade lite mat och hade koll på mig helt enkelt.
02:03Vad man kan kräva om en 7-8-åring.
02:06Och sen hamnade du på barnhem när du var fyra?
02:09Ja, pappa lämnade mig där.
02:11Varför lämnade du dig där?
02:13Han hade inte tid med mig. Jag föddes klumpfot. Jag kunde inte gå.
02:19Han tyckte det var jobbigt att ta mig till operationer.
02:23Och mamma, hon var ju alkoholist så hon hade väl inte något att veta.
02:29När du börjar tänka på det här, och även idag, är du förbannad?
02:35Vad är känslan mot dina biologiska föräldrar?
02:38Jag är arg på mamma. Ja, det är jag.
02:42Pappa är jag väl lite arg på.
02:47Jag är kanske besviken på honom, att han gjorde som han gjorde, att han inte försökte mer.
02:51Men jag är inte arg.
02:53Den största frågan jag skulle ha till mina föräldrar om jag träffade dem, det var varför.
02:58Varför de lämnade bort mig och varför de ens skaffade mig när det var en sådan situation.
03:03Älskar man sitt barn tillräckligt så gör man faktiskt allt för det.
03:09Och det gjorde inte mina föräldrar.
03:13Vad hände med din storebror?
03:15Jag har ingen aning.
03:17Varför vill du söka upp honom nu?
03:19Det har jag egentligen alltid velat göra, men nu känner jag att jag är redo.
03:22Nu får det vara nog.
03:24Nu vill jag verkligen se vad han är för någon.
03:27Varför vill du söka upp honom nu?
03:31Pratar ju Stina ofta om sin storebror?
03:33Ja, det gjorde hon.
03:35Hon pratade om att hon hade en bror som hette Fabian.
03:39Och det var nog någon som uppfattade sig som viktig för henne.
03:45Har det alltid varit så att en dag kommer hon att vilja söka?
03:49Ja, vi har ju räknat på att hon skulle vilja det.
03:52Och vi har sagt att vi ska göra vad vi kan för att hjälpa henne också.
03:55Jag har ju märkt att hon har varit intresserad av att träffa sin bror.
03:58Det är något som hon har pratat om hela tiden.
04:01Vi var från början inställda på att när hon blev lite större så får vi söka upp den här Fabian.
04:07Men jag förstår ju att hon vill få reda på sin bakgrund.
04:11Det skulle jag också vilja till samma situation.
04:14Och nu är det dags?
04:15Nu är det dags.
04:16Hur känns det?
04:17Det känns jättebra.
04:19Det är förhoppningsfullt.
04:21Spänt.
04:22Om jag träffar min bror så skulle jag vilja fråga honom om han har någonsin tänkt på mig.
04:28Och velat söka upp mig.
04:31Får jag träffa honom så kan jag gå vidare.
04:42Sökandet börjar i staden Katowice där Justina bodde tills hon blev bortadopterad vid sex års ålder.
04:48Och det är här Justina hoppas på att hitta sina föräldrar och sin saknade storebror.
04:56Jag vågar ju inte tro för mycket om den här resan.
05:00Men jag vågar ju ändå hoppas att jag får någonting med mig hem.
05:05För att jag vet egentligen inte vem jag är.
05:08Man är tom.
05:10Ibland.
05:19Nu börjar vi.
05:32Du har inte varit i Katowice sedan du var sex år.
05:35Nej, det har jag inte varit.
05:37Vad var intrycket?
05:39De var väldigt starka.
05:41Jag kunde inte hålla borta tårarna.
05:43De kom när jag såg land.
05:45När vi var uppe i himlen.
05:47De var starka.
05:49Men det kändes verkligen som att man kom hem.
05:51Det gjorde det.
05:53När du stråls omkring här nu.
05:55Hur far tankarna?
06:01Jag tittar på folk.
06:03Och så tänker jag hela tiden.
06:05Känner hon mig?
06:07Det gör jag faktiskt.
06:09Och sen då.
06:11Försöker jag tänka.
06:13Och komma ihåg om jag har gått där.
06:15Var är du?
06:19Man tittar och undrar om de ska till jobbet.
06:21Eller vart de ska någonstans.
06:23Och att man åkte själv spårvagn.
06:25Och var en av dem.
06:27Att man också var på jobbet.
06:29Eller på väg till jobbet.
06:31Vad information har du med dig?
06:33Från adoptionen?
06:35Som du kommer ihåg?
06:37Du menar föräldramässigt?
06:39Ja, som tar oss vidare i det här sökandet.
06:45Ja.
06:47De uppgifterna vi har är.
06:49Namnet på mina föräldrar.
06:51Mamma heter Helena Karwiczka.
06:53Min pappa Gregor Karwiczki.
06:55Och min storbror Fagan Karwiczki.
06:59Sen har vi ju adressen till barnhemmet.
07:07De beger sig till posten där tolken Andrej väntar.
07:09Han ska hjälpa till under sökandet.
07:11Eftersom Justina vet namnen på familjen.
07:13Så föreslår Andrej att man ska börja med att skicka en ansökan till folkbokföringen.
07:17Som ligger i Varsova.
07:29Jag kan fortfarande polska.
07:31För att den mamma jag har i Sverige nu.
07:33Är ju från Polen.
07:35Så hon pratar ju polska.
07:39Med mig ibland.
07:51Jag önskade att jag hade haft mer information om Fabian.
07:55Självklart hade man velat att det hade varit som en bok nästan.
07:59Bara gå rätt raka vägen till föräldrarna.
08:03Men det ska inte vara så lätt här i livet.
08:07Det ska inte vara så lätt här i livet.
08:37Det är tre män.
08:39Men med olika namn.
08:41Eftersom din bror är Fabian.
08:43Det vore bra om du kunde kalla och se.
08:49De har olika namn.
08:51Men fortfarande kan de veta någon.
08:55Låt mig gå.
09:01Ingen av de namnen var ju Helena eller Grzegorz.
09:05Men de kan ju vara släkt.
09:07Om de eventuellt känner någon.
09:11Moster, farbror.
09:13Finns det någon som vet det?
09:15Kusiner med samma namn.
09:17Det finns du säkert.
09:19Men det är inte vad jag vet.
09:21Om vi nu skulle få...
09:23Turen att vi får tag på.
09:25André får tag på.
09:27Fabian.
09:29Om du om en timme eller två kanske...
09:33Träffar din bror.
09:37Jag vet inte.
09:39Åh vad jag hade gråtit.
09:45Det hade varit stort.
09:49Helt underbart.
09:55Om det är några ord som skulle komma ut.
09:57Vad skulle det bli?
10:01Det går massor av ord i huvudet.
10:03Men jag vet inte vilken av dem.
10:05Som skulle komma fram.
10:07Jag älskar dig, jag saknar dig.
10:09Eller ingenting bara.
10:11Jag vet inte.
10:13Harry känns extra betett som jag vet.
10:15Han är inte gammal.
10:17Så han borde ju ha levt.
10:19Det här var ju inte vad vi hade hoppats på.
10:21Den drömmen som han hade råd.
10:23Den sprack ju.
10:25Grzegorz Karwiczki.
10:27Nej, det går inte.
10:29De sa att det var officiellt.
10:31Men det är inte det.
10:33Det är inte det.
10:35Det är inte det.
10:37Det är inte det.
10:39De sa att det var officiellt.
10:43Grzegorz Karwiczki.
11:03Hej Andrej.
11:05Det var inte lätt.
11:07Det var inte lätt.
11:09Svarade de?
11:11Av fyra, tre.
11:13Vad sa de?
11:15De sa att de inte vet.
11:17Det är en väldigt populär namn.
11:19De sa det till mig i Polen.
11:21Så det finns inga bra information där?
11:23Det finns inget vi kan använda.
11:25Tyvärr.
11:37Vi ringer senare till den fjärde personen också.
11:39Men istället för att vänta på det.
11:41Så tar vi oss till barnhemmet.
11:43Så att vi kan få någon information.
11:45Och gå vidare från därifrån.
11:47Okej.
11:49Ska vi gå till skolan?
11:51Ja.
11:53Jag hade hoppats på någonting som jag visste inte skulle ge resultat.
11:55Men visst var jag jätteledsen.
11:57Och det kändes.
11:59Lårt att hålla in tårarna.
12:07Jag var så ledsen.
12:09Jag fick hålla på.
12:11Men det var en flytande resa.
12:13Ett av Justinas sista minnen från Polen.
12:15Är när hennes adoptivföräldrar hämtade henne.
12:17Tillsammans besökte de då en nöjespark.
12:19Som visade sig finnas kvar än idag.
12:21Åh.
12:27Åh, jag minns det.
12:29Jag minns det.
12:31Och jag såg en av karusellerna som jag åkte.
12:33Det är en sådan karusell som pappa snurrade.
12:35Det var en sån karusell som pappa snurrade mig.
12:43Och det var ju helt underbart.
12:45Man fick ju direkt minnen därifrån.
12:47Man kom tillbaka till sommaren.
12:49För jag minns att det var soligt en dag.
12:59Den känslan som man får.
13:01Det är ju att man har blivit den här lilla flickan.
13:03På fyra, fem, sex år.
13:05Som är tillbaka på den platsen.
13:09Och ser samma bild som man gjorde då.
13:13Det är ju jätterörande.
13:15När man ser de platserna som man faktiskt minns.
13:21Åh, vad roligt.
13:27I två år bodde Justina på barnhemmet.
13:29Från det att hon var fyra till sex år.
13:31Och då adopterades hon till Sverige.
13:35I dina gamla kvarter?
13:37Ja.
13:39Där hoppas jag verkligen att man får ganska mycket information.
13:41För där har de ju alla papperna.
13:47Det hade varit självklart jättekul om föreståndaren fortfarande jobbade kvar där.
13:51För jag hade ju känt igen henne direkt.
13:53Det hade varit en underbar känsla.
13:55Bara att träffa henne hade ju ändå gett resultat.
13:57Jag känner igen mig.
13:59Vad är det du känner igen?
14:01Känslan eller?
14:03Nej, vissa byggnader.
14:05Den byggnaden känner jag igen.
14:07Den stora där?
14:09Ja.
14:21Det första jag såg var de här två pelarna på barnhemmet.
14:27Ja.
14:35Det var en härlig känsla.
14:37Jag var väldigt glad i den känslan.
14:39För att barnhemmet såg ut precis som det gjorde när jag var mindre på utsidan.
14:49Men att jag minnade sig så väl hur det såg ut.
14:51Och att jag kände igen det direkt när jag såg det.
14:57Ja.
15:13Det första jag såg när jag tittade in var just den här bilden.
15:17När jag satt och gungade på en av gungorna.
15:19Jag vet inte.
15:21Jag bara minns den här gården.
15:23Såg det ut så här?
15:29Var det många som lekte här?
15:31Ja.
15:49Ska vi gå in?
15:51Är det okej?
16:01Okej, kan vi komma in?
16:03Ja.
16:05Tack.
16:19Kan vi komma in?
16:21Tack.
16:25Kan vi komma in?
16:27Tack.
16:31Tack.
16:49Det var ju nyare, men det stod ju en tv.
16:55De här mörka möblerna fanns fortfarande kvar.
17:05Var det här ditt rum?
17:07Ja, på den här delen så var det alla småbarn.
17:09Och på andra delen var det lite äldre barn.
17:11Men här var det.
17:15Det stod en säng där.
17:19Det var det.
17:25Var det många barn här inne?
17:27Det var ett par.
17:29Det var det.
17:33När jag bodde på barnhemmet så minns jag att det var en rolig tid.
17:37Ett minne som jag hade var att
17:39när det var vinter så
17:41gjorde vi ett tåg med pulkor.
17:43Och sen drog traktorn oss.
17:45Det minns jag, det var väldigt roligt faktiskt.
17:49Navis.
17:51Navis.
17:53Vad sa du?
17:55Att min föreståndare,
17:57Navis.
17:59Hon jobbade här,
18:01men hon lever inte idag.
18:03Okej.
18:07Navis, var det hon som tog hand om dig
18:09eller var hon föreståndare?
18:11Hon var föreståndare, men hon
18:13hade lite extra hand om mig.
18:15För hon märkte att jag
18:17var i behov av
18:19mycket kärlek eller så.
18:21Så hon tog extra hand om mig.
18:23Hur kommer du ihåg henne som person?
18:25Hon var helt underbar.
18:27Hon hjälper tugga mig.
18:31Hon var jättegod barn.
18:33Helt underbar.
18:39Do you know any information about the parents today?
18:41Nej, nej, nej.
18:43Vi har inget kontakt.
18:45Så inget adress?
18:47Inget?
18:49Och bror? Har du träffat brorren?
18:51Nej.
18:53Vi har inget kontakt.
18:55Vi vet inget om brorren.
18:57Justina var här för oss.
18:59Det var ingen annan.
19:11Berätta om varför du kom tillbaka.
19:15Jag hade precis gjort operationen.
19:17Det behövdes medicinering
19:19som inte pappa klarade av.
19:21Då bestämde staten
19:23att jag får komma tillbaka hit.
19:25För han klarade inte av det.
19:27Jag visste hela tiden att pappa
19:29aldrig varit hos mig.
19:31Men det visade sig att
19:33jag hade bott hos honom
19:35i tre, fyra månader
19:37efter operationen med foten.
19:39Och det har jag inget minne av att jag var.
19:41För du kommer ihåg mamma?
19:43Att hon var här?
19:45Ja.
19:47Och att pappa var här.
19:49Men det minns jag inte.
19:51Så det var den största chocken.
19:53För jag hade inget minne alls
19:55av att jag hade ens bott hos honom.
19:57För att han var hos mig.
19:59Ingenting sånt.
20:01Jag vet att pappa arbetade på en koppling.
20:03Koppling?
20:05Koppling.
20:07Hon sa att pappa arbetade i gruvor.
20:09Okej.
20:11Här i Katowice?
20:15Det är inte långt härifrån.
20:17Det är inte långt härifrån den gruvan.
20:23Gruvan ligger i Wodjek
20:25några kilometer bort.
20:27De åker dit med hopp om att pappan
20:29jobbar kvar eller att företaget
20:31har uppgifter om honom.
20:33Jag hade velat ha ett kort på mina föräldrar.
20:35Men det hade de ju tyvärr inte.
20:37Men det kändes ju absolut speciellt
20:39att de hade träffat och att de
20:41ändå hade haft kontakt med dem
20:43ett tag.
20:45Det var väldigt betydelsefullt
20:47att prata med dem och ändå få höra
20:49vad som hände.
20:51Och lite information
20:53som
20:55fanns.
20:57Det var väldigt spännande.
20:59Ja.
21:01Det var information som
21:03fyllde mina frågetecken.
21:05Att pappa jobbade i kolgruvor
21:07det tyckte jag var viktigt.
21:09Det tyckte jag var kul att göra.
21:31Jag tror att det är hopplöst.
21:33Det är 3 000 personer som jobbar.
21:35Det finns ingen chans.
21:37Vi måste gå till offiset.
21:39De sa att offiset är där.
21:41Så varför inte gå?
21:43Men på kontoret får man heller ingen hjälp.
21:45Av sekretess skäl
21:47lämnas ingen information ut
21:49om anställda på gruvan.
21:51Det är frustrerande
21:53för det här är dörren.
21:55Det är frustrerande
21:57för det här är dörren.
21:59Det är frustrerande för det här är dörren.
22:01Jag tror att det finns en bra chans
22:03att din pappa
22:05bodde i området.
22:07Så den andra anledningen
22:09än min eller offisets
22:11är kyrkan.
22:13Vad menar du?
22:15Börscertifiering, kyrkan.
22:17Det vet vi redan.
22:19Men vi kan gå till kyrkan
22:21och hitta ut.
22:23Om de registrerar där
22:25så borde det vara adressen.
22:27Så vi kan se på det.
22:29Men det är något vi inte hoppas
22:31att vi hittar ut.
22:33Om de registrerar döden.
22:35Nej, det kan det vara.
22:37Exakt.
22:39Vi hoppas inte på döden.
22:41Jag vet ju att
22:43den ledtråden att gå till kyrkan
22:45att den är ganska liten.
22:47Men jag vill ändå hoppas.
22:49Men jag vill ändå hoppas.
22:51Jag känner ändå att
22:53jag vill inte tänka det värsta än.
22:57Lever inte Fabian
22:59så
23:01här är det
23:03extra arbete som jag vet att
23:05han inte är gammal.
23:07Så han borde ju ha levt.
23:09Och han har ju precis börjat
23:11om man säger sitt liv.
23:17Lever inte föräldrarna
23:19så kan det säkert bero på åldern.
23:21Och då är det ju en förklaring.
23:23Då kan man acceptera det lättare.
23:25Men det här är nog svårare med Fabian.
23:41Din pappa har ju varit den som du har funderat mest på.
23:45Man får ju känslan att han har varit där.
23:47Mamman har mycket känslor.
23:49Brorsan har mycket känslor.
23:51Och så nu får vi bilder av din pappa.
23:53Att han har jobbat på gruva.
23:55Passar det in eller blir det så?
23:57Nej men vänta nu.
23:59Det är egentligen
24:01ett väldigt vanligt jobb här i Polen.
24:03Så jag blev inte förvånad riktigt.
24:05Det jag blev förvånad
24:07var att jag hade bott hos honom.
24:09Det var det.
24:11Jag kan inte tro det riktigt.
24:13Under tiden de pratar
24:15får André ett telefonsamtal.
24:17Det kommer från en arbetare
24:19i gruvan som har information
24:21om Justinas pappa Gregors.
24:51Han är inte längre med mig.
24:53Men han har en barbershop.
24:55Och ja.
24:57På Tysjanslätja som inte är så långt.
24:59Jag vet det för att mina föräldrar bor där.
25:01Tysjanslätja 93.
25:21Okej, så vi måste gå där?
25:23Ja, vi måste inte gå till kyrkan.
25:25Vi struntar i kyrkan då.
25:27Ja, ja, ja.
25:29Ska vi ta bil eller?
25:31När vi fick den här adressen
25:33till hans arbete
25:35då kunde man inte hålla in ett hår.
25:37För då var man för nära
25:39det som man har väntat på
25:41i alla dessa år.
25:51Tysjanslätja 92.
25:59This is it, 92.
26:01Tysjanslätja.
26:03Okej.
26:05Nu är vi nära.
26:07Ja, när vi närmade oss
26:09min pappas jobb
26:11så började vi titta mer och mer
26:13ifall det var kanske något jag kände igen.
26:15Jag tänkte väl att
26:17nu ska jag få träffa min pappa.
26:19Adressen?
26:21Har vi det här?
26:23Okej.
26:25Okej, du.
26:27Du väntar här en stund då.
26:29Ifall det skulle vara så att din pappa är kvar här
26:31och han är här
26:33så måste vi förbereda honom lite grann.
26:35Det är okej, va?
26:37Väntar du här då?
26:39André?
26:43Ja, det var ju bara positiva tankar.
26:45Man var ju så uppspeld så att
26:47man tittade runt omkring
26:49om det kanske fanns
26:51någon pappa där.
27:01Det öppnade inte.
27:03Ja, men det är inte så bra.
27:05Det ser ut som att det inte fungerar.
27:07Kolla.
27:13Ja, det gör det.
27:15Det är inte fungerande, det är bara öppnade.
27:19Signalen säger ingenting?
27:21Signalen säger att det är öppnade timmar.
27:27Men vet du vad?
27:29Låt mig titta runt.
27:31Folk måste veta något.
27:33Ja, gärna.
27:45Man hade gått och hoppats
27:47och tänkte att nu ska jag ju träffa pappa.
27:49Men sen när man plötsligt insåg
27:51att han inte alls fanns där
27:53då kände man att
27:55nu kommer det ännu längre tid
27:57innan jag får träffa honom.
27:59Och jag var rädd att
28:01spåret tog slut där.
28:03Det positiva är att
28:05nu har vi en ny adress
28:07och så borde det ju någonstans finnas
28:09då pratar man med André om det också
28:11vart man har en registrering finns
28:13det är ett företaget i den här adressen
28:15och där får man information.
28:19Jag blev besviken, fast jag vet inte på vad
28:21men jag blev bara besviken på
28:23på situationen.
28:25Den drömmen som han hade rörd den, den sprack upp.
28:29Säg något positivt.
28:31Det är inte dåligt.
28:33Vadå?
28:35Jag har telefonnummer till den tjejen.
28:37Hon heter Agnieszka.
28:39Pappa jobbar tillsammans med en yngre tjej
28:41som heter Agnieszka.
28:43I den kiosken som André
28:45hade varit och frågat, det var
28:47Agnieszkas pappa
28:49som ägde kiosken.
28:51Så vi fick, eller André,
28:53fick numret till Agnieszka
28:55som han ringde sen till.
29:03Och jag lyssnade
29:05jättenoga på deras samtal
29:07hur André lät i tonen
29:09om det lät glad
29:11eller ledsen eller så.
29:13Och det var hela tiden
29:15positiva saker.
29:17Han hade kommit till en som heter Agnieszka
29:19och han hade kommit till Agnieszka
29:21som jobbade med pappa.
29:27Agnieszka hade adressen
29:29hem till min pappa.
29:31Vad jag ville prata med honom.
29:33Fråga ut henne.
29:35Så det är där.
29:59Vilken nummer?
30:0137A.
30:05Okej.
30:07Okej.
30:09Okej, du kan fråga.
30:35Faktiskt hela familjen fortfarande bor där.
30:57Det är sant!
30:59Yay!
31:05Ja.
31:13Justina letar efter
31:15sin biologiska familj i Polen.
31:17Nu äntligen har man
31:19hittat en adress där Justinas
31:21pappa Gregorz kanske bor.
31:25Gregorz?
31:27Hallå?
31:29Jag heter Hans, Swedish TV.
31:31Jag heter Hans.
31:33Jag heter Hans, Swedish TV.
31:35Har du en syster som heter Justina?
31:41Justina är med oss här i Katowice.
31:47Hon skulle vilja träffa dig.
31:51Jag också.
31:53Jag också.
31:55Jag vill träffa henne.
32:03De tankarna jag hade
32:05om min bror, det var ju verkligen
32:09hur jag skulle se honom i dörren.
32:13För jag hade ju min uppfattning
32:15eller fantasi hur han skulle se ut.
32:17I de tankarna så var det att
32:19Fabian faktiskt fanns där.
32:21Det var inte att det var bara pappa som öppnade
32:23utan att faktiskt Fabian fanns där.
32:27Hur står det låtet på Justina?
32:29Tänker du på Justina i alla fall?
32:31Minns du honom?
32:33Ja.
32:35Det här är hennes bild.
32:37Hur gammal är hon?
32:39Fyra.
32:41Fyra.
32:43Den ser väldigt bra ut.
32:45Har Fabian pratat om
32:47eller känt att han ska träffa
32:49sin syster igen?
32:51Ja, förstås.
32:53Han skulle vilja träffa mig.
32:55Fabian är hennes bror.
32:57Så det är hennes bror, förstås.
32:59Hon är väldigt liten.
33:01När hon var liten
33:03minns han henne, förstås.
33:27Jag har träffat din pappa.
33:29Ja, är det sant?
33:31Ja.
33:33Wow!
33:35Har du det?
33:37Ja.
33:39Jag trodde inte på de orden.
33:41Så jag var tvungen att fråga.
33:43Men du skojar. Det är inte sant.
33:45Men du skojar.
33:47Nej, jag skojar absolut inte. Så är det.
33:49Jag vet inte.
33:51Det kändes bara som att jag flög.
33:53Alla problemen bara försvann.
33:55Och jag kände verkligen hur den
33:57vändningen, rättvisan, vände på något sätt.
33:59Okej, du har haft din hårda tid.
34:01Nu vänder det.
34:03Ska vi åka? Ja.
34:07Var du orolig?
34:09Ja.
34:11När vi var på väg till
34:13min pappas bostad
34:15så gick jag och tittade
34:17men jag kände igen mig och försökte
34:19hitta någonting, bara något litet.
34:21Så gick vi
34:23framåt
34:25och så plötsligt stannade han.
34:27Hans.
34:31Justina.
34:33Nu är det så här.
34:39Din pappa
34:41vill
34:43att du
34:45träffar din storbror Fabian först.
34:47Han är här!
34:49Där är porta.
34:51Där är porta.
35:05Oh shit.
35:07Han finns här.
35:09Han finns liksom.
35:11Det var ju helt underbart.
35:17Åh, vilken känsla.
35:19Jag ser min bror.
35:39Hans kram var ju
35:41som en stor nallebjörn.
35:43Den var så mjuk och den var så varm.
35:45Jag ville bara
35:47vara kvar i hans famn.
36:15Jag vet inte.
36:19Jag vet inte.
36:45Jag har minnen av honom.
36:47Så det är ingenting jag riktigt saknar heller.
37:07Så berättade han att
37:09jag sökte så mycket och
37:11jag tänkte på dig och
37:13jag sökte detektiven för att
37:15försöka hitta dig.
37:17Och då insåg jag att
37:19han har tänkt på mig.
37:21Han har inte glömt mig.
37:23Och han vet att jag har funnits.
37:25Jag har funnits.
37:27Jag har funnits.
37:29Jag har funnits.
37:31Jag har funnits.
37:33Jag har funnits.
37:35Jag har funnits.
37:37Jag har funnits.
37:39Jag har funnits.
37:41Jag har funnits.
37:43Jag har funnits.
37:45Jag har funnits.
37:47Jag har funnits.
37:49Jag har funnits.
37:51Jag har funnits.
37:53Jag har funnits.
37:55Jag har en bild av dig i ditt hus.
37:57När jag var liten?
37:59Ja, med Mikołaj.
38:03Pappa har också mycket gränser för dig.
38:07Du är en bra människa, verkligen.
38:09Det är inte hans fel
38:11att det blev så.
38:13Varför blev det så?
38:17Jag har alltid hoppats att
38:19jag skulle träffas med honom.
38:21Jag har alltid hoppats att
38:23jag skulle träffas med honom.
38:27Tack så mycket.
38:29Tack.
38:35Tack.
38:37Tack.
38:57Nej.
38:59Nej.
39:07Nej.
39:11Nej.
39:29Det är väldigt fint att
39:31ha dig så född.
39:37Åh, Jesus.
39:41Jag har aldrig sett det.
39:45Du har fina bränsle.
39:47När jag gick till skolan
39:49var det
39:51jättestort.
39:53Tack.
40:07Det är svårt
40:09att beskriva det
40:11för det känns
40:15som om
40:17en person
40:19hade vunnit
40:21eller en dag
40:23när hon
40:25väntade på det så länge.
40:29Det är en fantastisk känsla
40:31och en fantastisk människa.
40:35Jag minns när jag var liten
40:37och hon stod
40:39i dörren
40:41och det var så länge sedan.
40:43Hon hade inte
40:45någon kontakt
40:47och nu
40:49ser man
40:51barnen.
40:55Det är som om hon har träffat dig.
40:57Finalt.
41:03Ja, jag fick svara på
41:05alla mina frågor.
41:07Den största frågan var
41:09om de har sökt mig
41:11och vad de har gjort
41:13och om de har tänkt på mig.
41:15Jag har fått svar på det.
41:17Det var den största frågan.
41:25Bara
41:27två år sedan
41:29var jag där.
41:31Och sen
41:33var jag på scenariot.
41:47Och sen
41:49var jag där.
41:51Och sen
41:53var jag där.
41:55Och sen
41:57var jag där.
41:59Och sen
42:01var jag där.
42:03Och sen
42:05var jag där.
42:07Och sen
42:09var jag där.
42:11Och sen
42:13var jag där.
42:15Och sen
42:17var jag där.
42:19Och sen
42:21var jag där.
42:23Och sen
42:25var jag där.
42:27Och sen
42:29var jag där.
42:31Och sen
42:33var jag där.
42:35Och sen
42:37var jag där.
42:39Och sen
42:41var jag där.
42:43Och sen var jag där.
43:13Chatt med Justina på tv4.se
43:43Åh, herregud.