Dedicerad Alf T Samuelsson

Boxning och basket har alltid varit tävlingsidrotter som utövats av arbetargrabbar, eftersom dessa grabbar i nästan alla fall kommer från stökiga bostadsområden som inte kunnat stimulera dem att syssla med någon finare sysselsättning som till exempel segling och golf. Gemensamt för arbetargrabbar som sysslar med boxning och basket är att de aldrig haft något som helst gemensamt med de pojkar som kommer från Danderyd, Lidingö, Täby och Vellinge.

Jag lärde känna Aldo Colliander och hans familj på den tiden för länge sedan, då jag arbetade som fritidsledare på Ungdomens Hus i Skarpnäck. Stadsdelen Skarpnäck var vid den tiden ett av Europas mest barntätaste bostadsområden. När barnen senare växte upp till ungdomar fanns, trots vetskapen om väldigt många barn i stadsdelen, ingen egentlig beredskap för att barnen skulle bli som ungdomar är mest. Det blev med andra ord ett jävla stök och bök i stadsdelen. Det var inte en lugn stund för oss som jobbade med ungdomarna. Var det inte det ena så var det något annat. För några av ungarna gick det helt snett i livet. För de flesta gick det rätt bra och för några få gick det förbannat bra.